RB 70

”then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution 135 samhet till ett särskilt nytt kollegium, eller att föra över dem från kansliet till de andra redan existerande kollegierna, framfördes redan på 1640-talet, men avvisades av Axel Oxenstierna. Oxenstierna var rädd för att kansliet i sådant fall skulle förlora sin starka ställning. Drottning Kristina framförde vid 1647 års riksdag ett förslag till inrättande av ett särskilt revisionskollegiummed uppsikt över hela justitieväsendet. Enligt lagförslaget skulle riksdrotsen vara president i kollegiet och därmed upphöra med att vara president i Svea hovrätt, där istället ett riksråd skulle överta presidentskapet, precis som i de andra hovrätterna. Dåvarande riksdrotsen Per Brahe var själv av åsikten att inrättandet av ett revisionskollegium var ”oundgängligt”.405 Axel Oxenstierna framförde argument både för och emot inrättandet av ett sådant kollegium. Han befarade att klagande parter ändå inte skulle ge sig förrän Kungl. Maj:t sagt sitt i frågan, vilket skulle medföra att revisionsärendena till slut ändå skulle hamna hos kungen i sin egenskap av landets högsta domare, trots inrättandet av ett revisionskollegium. Istället ansåg Oxenstierna att man skulle försöka minska antalet revisionsmål genom att införa sanktioner mot dem som av ”elakhet” sökte revision.406 Men han höll också med om att Kungl. Maj:t omöjligen kunde avgöra alla revisionsärenden på egen hand under nuvarande former. Något beslut fattades dock aldrig då riksdagen avslutades innan ständerna hunnit yttra sig i frågan.407 Under Karl X Gustavs regering föredrogs de flesta revisionsmål inför rådet då kungen under långa perioder befann sig utomlands på krigståg. År 1655 fick rådet genom en instruktion befogenhet att avgöra de revisionsmål som inkommit före nämnda år. Övriga mål skulle skjutas på framtiden till dess att kungen återkommit. Detta fungerade emellertid inte i praktiken, och hösten 1658 utnämndes Nils Skunck till ny revisionssekreterare vars uppgift var att följa kungen i fält och där föredra revisionsmålen. Inte heller detta system föll särskilt väl ut. Genom ett kungligt brev överlämnade kungen redan i februari 1659 sin domsrätt till en särskild domstol, en kommissorialrätt, vars ledamöter utgjordes av riksrådet och vissa ämbetsmän, bland andra Stiernhöök. Kommissorialrättens verksamhet blev dock kortvarig. Den avskaffades redan följande år då Karl X Gustav hastigt avled, och den högsta domsmakten återfördes till Kungl. Maj:t 405 Posse, Johan August 1850 s. 105f. 406 Posse, Johan August 1850 s. 106. 407 Posse, Johan August 1850 s. 106.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=