justitia et prudentia, kapitel 3 134 Kungen lät för det mesta var och en av ledamöterna framföra sin uppfattning i frågan, och därefter fattades beslutet.401 Det var alltså kungen som i sista hand avgjorde målen. Gustav II Adolf handlade helst revisionsmålen personligen och lämnade dem ogärna ifrån sig. Men till följd av kungens långa utlandsvistelser blev han emellertid tvungen att delegera ärendena till riksrådet, något som hovrätterna ogillade. Då kungen var frånvarande fungerade riksrådet in pleno som revisionsrätt. Efter Gustav II Adolfs död 1632 bestämdes det emellertid att det skulle räcka med tolv närvarande riksråd. Ett intressant faktum var att riksdrotsen och flera andra riksråd, som hade sitt huvudsakliga arbete i hovrätten, fick sitta med och döma i revisionsmål, som de redan en gång hade varit med och behandlat i hovrätten. De dömde alltså två gånger i samma sak. Detta problem uppmärksammades dock, och efter påtryckningar av bland andra Axel Oxenstierna förbjöds de berörda riksråden att delta i revisionsöverläggningarna.402 Den stora mängden revisionsmål och den tid som handläggningen tog i anspråk, ledde till att vissa riksråd fick sättas av till att enbart syssla med dessa ärenden: även personer utanför rådskretsen deltog i arbetet. De som förberedde och föredrog revisionsmålen inför rådet kallades revisionssekreterare.403 År 1644 tilldelades arbetet med revisionsärendena de namnkunniga juristerna Johan Stiernhöök och Georg Stiernhielm. Stiernhöök utarbetade ett förslag till en särskilt inrättad tjänst som ordinarie revisionssekreterare. En sådan post blev verklighet 1647, och Stiernhöök blev dess förste innehavare. Enligt Stiernhööks fullmakt skulle tjänsten bestå i att ”extrahera, referera och göra god[a] besked för alla revisionssaker”. Någon mer utförlig instruktion gavs inte och ansågs kanske inte heller påkallad. Till sin hjälp fick Stiernhöök en referendarie vid namn Peter Julius Coyet. Genom 1651 års kansliordning tillkom ytterligare en revisionssekreterare. Coyet utnämndes till sekreterare i kommerskollegium 1652 och Stiernhöök förestod därefter ensam revisionsavdelningen fram till 1658.404 Problemen med den stora mängden revisionsärenden avhjälptes emellertid inte genom att ständigt avsätta mer personal till beredningen av målen. Förslag om att helt flytta bort revisionsmålen från rådets verk401 Lövgren, Anna-Brita 1980 s. 119f. 402 Almquist, Jan Eric 1941b s. 52; Petrén, Sture 1964 s. 26 och 33ff. 403 Almquist, Jan Eric 1941a s. 824; Posse, Johan August 1850 s. 104. 404 Almquist, Jan Eric 1957 s. 183.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=