”then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution 133 terna själva att ansöka om det. En part som ville överklara hovrättens beslut skulle åtta dagar efter domens avkunnande meddela sin önskan om revision samt betala trehundra daler silvermynt i så kallade revisionspenningar, detta för att förhindra att bagatellmål överklagades till högsta instans.397 Vanligen prövade kungen besvären tillsammans med några riksråd i rådet. Rådet fungerade alltså både som en administrativ och som en dömande instans.398 Revisionsmålen prövades och beviljades av Kungl. Maj:t i rådet (det vill säga av kungen och riksrådet). Kungen och rådet brukade i detta sammanhang benämnas justitierevisionen, och systemet fanns kvar fram till 1789 då Gustav III avskaffade riksrådet genom Förenings- och säkerhetsakten. I riksrådet förekom ingen ordförande som konsekvent ledde rådssammanträdena. Det fanns inte heller några fastställda föredragningslistor. Då det gällde utrikes ärenden brukade kanslipresidenten allt som oftast inleda med några ord om ärendet: vad saken gällde, hur det uppkommit, vad som behövde göras etc. De inrikes ärendena sköttes mer rutinmässigt: de togs sällan upp av kanslipresidenten.399 De kungliga råd som hade specialkunskap om ett aktuellt ärende förväntades närvara vid sammankomsten. De rådsmedlemmar som faktiskt deltog i revisionsarbetet var råd utan uppdrag i kollegierna samt juridiskt erfarna rådsherrar.400 Det var också vanligt förekommande att flera kungliga råd inte närvarade då revisionsärenden behandlades. Det gällde rådsmedlemmar som var överlupna av arbete inom kollegierna, till exempel kanslipresidenten och de kungliga råd som i huvudsak hade hand om den ekonomiska förvaltningen. Vid beslutsfattandet förekom sällan voteringar och överläggningarna var informella. 397 1615 års rättegångsprocess p. 35 (Schmedeman s. 161). Om en part var så fattig att han inte hade råd att betala revisionspenningen, kunde han genom en särskild ed, juramentum paupertatis, intyga sin fattigdom. Eden kompletterades genom ett intyg av underrätten på den sökandes bostadsort som bekräftade dennes ekonomiska situation. Alla revisionssökanden var dessutom tvungna att ställa borgen för eventuella skadestånd och rättegångskostnader (Almquist, Jan Eric 1946a s. 65). 398 1615 års rättegångsprocess p. 35 (Schmedeman s. 161). 399 Lövgren, Anna-Brita 1980 s. 108f. 400 Lövgren, Anna-Brita 1980 s. 116f. 3.2.5 Justitierevisionens uppbyggnad och utveckling under 1600-talet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=