justitia et prudentia, kapitel 3 132 Hovrätten kan alltså ses som en del i den stora förvaltningsreform som genomfördes under första hälften av 1600-talet. Genom 1634 års regeringsform tillkom ett antal kollegier som alla hade den dubbla karaktären av överrättsdomstol och förvaltningsmyndighet. Hovrätten i Stockholm – som under 1650-talet började benämnas Svea hovrätt – intog dock även i fortsättningen en särställning, dels på grund av sin sammansättning med ett stort inslag av riksrådsmedlemmar, dels genom sitt säte i huvudstaden – hovrätten hade sina lokaler på Stockholms slott fram till slottsbranden 1697.395 Redan 1615 kompletterades 1614 års bestämmelser genom rättegångsprocessen. I denna konstaterades att häradsrätten var första instans i civilmålen. Därifrån kunde berörd part överklaga först till lagmansrätten och därefter till hovrätten. Till skillnad från brottmålen kunde en part som var missnöjd med hovrättens utslag, därefter ansöka ombeneficium revisionis hos Kungl. Maj:t, som då blev sista instans.396 Kompetensfördelningen mellan hovrätten och kungen var bitvis oklar ända fram till mitten av 1600- talet, då förhållandet dememellan fick en klarare struktur. Ungefär vid samma tid ökade också mängden mål som fördes vidare från hovrätten till kungen. Som nämnts i inledningskapitlet anhängiggjordes mål vid hovrätten antingen genom ansökan (hovrätten var som ovan nämnts första instans för adeln i vissa mål) eller genom överklagande från annan lägre instans. Rätten till fullföljd var emellertid inte obegränsad. Revision var som ovan nämnts till en början endast tillåtet i civilmål. Ansökan om revision gjordes genom att insända en ödmjuk böneskrift till Kungl. Maj:t. Revision var dock inte någon självklar rättighet som automatiskt ställdes till partens förfogande, den innebar inte heller någon ny rättegång och den gick utanför den ordinarie instansordningen. Man var helt och hållet beroende av kungens nåd, och denna gavs bara efter särskild prövning av det enskilda fallet. Hovrätten hade inget inflytande över om ett mål skulle gå vidare till revision eller inte. Det var helt upp till partyska Rikskammarrätten. Två år senare, 1655, inrättades även en hovrätt i Greifswald i norra Tyskland. 395 Petrén, Sture 1964 s. 43. 396 1615 års rättegångsprocess p. 35 (Schmedeman s. 161). 3.2.4Rättegångsprocessen 1615: Rättegångsförfarandet och beneficium revisionis
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=