”then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution 127 skulle dock underställas Kungl. Maj:ts prövning ex officio innan de slutligen fastställdes. I 1734 års lag, som utformades enligt 1600-talets praxis på området, hade bestämmelserna om vadet inte genomgått några större förändringar.371 Besvär var ett annat rättsmedel som en klagande part kunde använda sig av. Från början hade besvär varit ett sätt att klaga hos kungen över inkompetenta domare. Efter reformen 1614 föll det på hovrätternas lott att ta hand om besvären. Om man efter en prövning av klagomålen fann att domen hade formella brister, kunde hovrätten skicka tillbaka den till underrätten för en ny prövning. Målet flyttades alltså inte vidare till någon högre instans för ny rättegång. Skillnaden mellan vad och besvär låg i det att besvärsprocessen var av mer summarisk natur.372 I brottmål som ej skulle underställas, kunde besvär även användas för att klaga hos hovrätten mot underrättens dom.373 Revisionsinstitutet var inledningsvis ett extraordinärt rättsmedel, och till en början var det endast tillåtet i civilmål.374 Termen revision användes både i det franska domstolssystemet och i den tyska rikskammarrätten, och institutet var känt även i Sverige. Man vet att Axel Oxenstierna under sin peregrination i Tyskland införskaffade juridisk litteratur om just revisionsinstitutet. Troligen fungerade det tyska revisionsinstitutet som förebild då den svenska motsvarigheten utformades.375 Skillnaden mellan vad och revision var att vad stod öppet för parterna att använda, medan revision bara beviljades av kungen efter en särskild ansökan. Möjligheten till revision var alltså helt och hållet beroende av kungens nåd. GustavII Adolf var själv av uppfattningen att revisionen var att betrakta som ett extraordinärt rättsmedel. Det märktes genom att kungen var ytterst sparsammed att bevilja revision.376 Hovrätten hade inget inflytande över om ett mål skulle gå vidare till revision eller inte. Det var helt upp till parterna själva att ansöka om det. Revision förekom första gången i lagtext i 1615 års rättegångsprocess, då som benämning på en ödmjuk böneskrift, beneficium revisionis (se nedan). 371 Almquist, Jan Eric 1964a s. 52ff. Jfr även 1734 års lag RB kap. 25. 372 Almquist, Jan Eric 1964a s. 54; Uppström, Wilhelm 1884 s. 147 och 150f. 373 Bergendal, Sven 1916 s. 40ff. 374 Under andra hälften av 1600-talet kom det även att omfatta brottmål (Jägerskiöld, Stig 1984 s. 220). 375 Petrén, Sture 1964 s. 23. 376 Petrén, Sture 1964 s. 25.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=