justitia et prudentia, kapitel 3 122 Men detta till trots kunde Lindschöld under våren 1690 konstatera att förlaget om lika arvsrätt inte hade vunnit något större gehör hos de övriga ledamöterna i lagkommissionen. Det hade inte heller fallit i god jord hos ständerna, framför allt inte hos adeln. De invanda mönstren och arvstraditionerna var ännu så starkt förankrade i samhället att någon reform inte skulle kunna komma till stånd. Kungen själv, Karl XI, var inte heller intresserad av att införa lika arvsrätt, och i en tid av envälde hade det i princip varit omöjligt för kommissionen att få igenom en sådan arvsreform i det slutliga lagförslaget. Lindschöld själv ändrade dock aldrig uppfattning i frågan. I maj 1690 betonade han ännu en gång att: ”min dåtter bör få [ärva] lijka med min son, och det är så min fulla willia.”353 Detta blev det sista inlägg om den lika arvsrätten som Lindschöld gjorde i lagkommissionen. Två veckor senare avled han i en febersjukdom, och efterlämnade tre söner och en dotter vars arv fördelades efter önskemålen i hans testamente: alla barnen fick lika stora delar av arvet.354 De äldre arvsrättsbestämmelserna behölls i samtliga de förslag till ny ärvdabalk som lagkommissionen lade fram. Skillnaderna i bröstarvingarnas arvsrätt förblev alltså oförändrade i den slutliga versionen av 1734 års ärvdabalk.355 Förutom en lika arvsrätt, så argumenterade Lindschöld i lagkommissionens arbete även för införandet av en lika giftorätt356, och han ville ta bort bestämmelsen som stadgade att adelsdöttrar som gifte sig med ofrälse män förverkade sitt arvegods.357 När det gällde den sistnämnda frågan, stödde sig Lindschöld återigen på naturrättsliga ställningstaganden. Han menade att det var ”emoot naturens rätta intention att så twinga gifftermåhl, att 352 Nilsson, Johannes 1895 s. 233-238. 353 Lagkommissionens protokoll den 27 maj 1690 (Förarbetena till Sveriges rikes lag 16861736 bd 1, s. 273). 354 Jägersköld, Stig 1980-1981 s. 594. 355 Bestämmelsen återfanns i Ärvdabalken 2:1 i 1734 års lag: ”Dör fader, eller moder; ärfve tå Frälsemans och Bondes son efter landsrätt två lotter, och dotter tridiung. Men efter stadsrätt, tage Preste och Borgares son halft, och halft dotter” (1734 års lag s. 20). 356 I giftorätten ingick den lösa och fasta egendom som ett gift par förvärvat gemensamt under äktenskapet. Enligt de medeltida landskapslagarna och landslagen hade mannen giftorätt med två tredjedelar och hustrun med en tredjedel (enligt stadslagen hade makarna lika giftorätt). Arvejord och jord som den ena maken ägt före äktenskapets ingående förblev dock enskild egendom. Principerna för giftorätten fanns huvudsakligen oförändrade kvar i 1734 års lag. Genom en förordning 1845 infördes makarnas lika giftorätt som allmän princip för hela landet. Idag har giftorätten en något annan innebörd (Inger, Göran 2011 s. 27 och 245f). 357 Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736 bd 1, s. 179.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=