”then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution 117 karaktär. I början av århundradet hade det snarare varit regel än undantag att adelsmännen haft stora jordegendomar. Mot slutet av 1600-talet var däremot den jordägande delen av adeln – i de allra flesta fallen rörde det sig om gammal högadel – i minoritet.332 Flera av de förmoderna statsstrukturerna hade det gemensamt att de byggdes upp av adeln. Visserligen var regenten den som personifierade staten, men utan adeln på sin sida hade det varit svårt att bygga upp en fungerande statsapparat. Adeln hjälpte till med skatteindrivningen och besatte ledande poster både inommilitären och inomden växande förvaltningen, allt i utbyte mot förmåner, privilegier och titlar. Adelns ställning tog sig olika uttryck i de olika europeiska staterna. I Sverige var adelsståndet vid 1600-talets början relativt litet, och jämfört med sina europeiska likar var de svenska adelsmännen inte lika starka, rika och väletablerade. Vad gällde förvaltningen förlitade i alla fall Gustav Vasa sig mer på utländsk kompetens och sina egna gunstlingar än på den svenska adeln, något som adeln såklart försökte motarbeta.333 Adeln anade nya möjligheter i början av 1600-talet då Gustav II Adolf tillträdde tronen. I sin kungaförsäkran 1611 lovade kungen att styra tillsammans med riksrådet. Kungen lovade dessutom att viktiga ämbeten skulle reserveras för adelsmän, både inom militären och inom statsförvaltningen. Andra viktiga bestämmelser för adelns vidkommande var 1617 års adelsprivilegier och 1626 års riddarhusordning. Under drottning Kristinas regeringstid fördubblades antalet lågadliga ätter från 300 till 600 medan de högadliga ökade från 13 till 81. Detta hade sin förklaring i dels ett behov av nyadlingar för att täcka den expanderande stormaktens behov av civila ämbetsmän ochmilitärer, dels hade det skett relativt få nyadlingar under förmyndartiden. Adelsståndets ringa storlek påverkades dessutom av en hög mortalitet till följd av sjukdomar och krig samt allmänt låga födelsetal. År 1600 omfattade adeln 441 vuxna män. I slutet av århundradet hade antalet stigit till cirka 2500. Även antalet ätter hade kraftigt ökat från cirka 170 då adeln organiserade sig på Riddarhuset 1626, till ungefär 800 släkter vid 1700-talets början.334 Under 1600-talets gång övergick adelskapet från ett funktionellt till ett positionellt ståndsbegrepp. Suum cuique-läran och privilegielagstiftningen 332 Englund, Peter 1989 s. 153f. 333 Lappalainen, Mirkka 2007 s. 29f. 334 Elmroth, Ingvar 1981 s. 17, 42, 209 och 257; Elmroth, Ingvar 2001 s. 9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=