justitia et prudentia, kapitel 3 114 fick sin ideologiska legitimering i bland annat Jean Bodins och Thomas Hobbes skrifter, där suveränitetsbegreppet utvecklades.322 Senare forskning på området har velat betona två drag hos den absolutistiska staten. För det första var det inte frågan om någon godtycklig despoti, utan stor vikt lades vid att legitimera staten med hänvisning till lag och rätt. De absolutistiska monarkerna höll sig till den befintliga rätten, även om de emellanåt lade till eller tog bort vissa moment, och de ansåg sig också bundna av den gudomliga rätten och naturrätten (se ovan). För det andra avskaffade de absolutistiska härskarna sällan äldre institutioner och samhällsstrukturer. De valde istället att regera med den uppbyggnad som redan fanns, och styrde genom att söka stöd hos nya sociala grupper som gavs större maktbefogenheter än tidigare. På så sätt kunde staten effektivisera sin maktutövning utan att föra in alltför många nyheter, vilket kunde väcka oro i samhället. Det fanns alltså en stark ambition hos staten att skapa en ny sorts ordning i samhället, men denna ambition fick inte drivas hur långt som helst och inte heller med vilka medel som helst. De absolutistiska furstarna valde ofta att regera med det historiska argumentet som grundval, och med redan befintliga sociala grupperingar.323 Det ovan nämnda stämde väl in på förhållandena i Sverige under Karl XI:s regim i slutet av 1600-talet.324 Sverige var fram till 1680 styrt av ett adelsvälde med högadeln i främsta ledet. Det var de högre adelssläkterna som innehade huvuddelen av ämbetena i hovrätterna och i justitierevisionen.325 Kampen mellan kungamakten och rådsaristokratin om den politiska makten pågick under hela 1600-talet, och kungamakten avgick med en tillfällig seger i och med det karolinska enväldets införande i början av 1680-talet, då det absolutistiska kungaidealet slog igenom i Sverige. Enväldet, som varade till 1718, infördes till skillnad från till exempel Danmark utan någon hänvisning till utländsk, statsrättslig doktrin. Införandet skedde istället genom en omtolk322 Burns, J.H. 1990 s. 21ff; Miller, John 1990 s. 4ff. Man bör ha i åtanke att begreppen ”absolutism”, ”stat” och ”absolut stat” på intet sätt är några homogena begrepp. Se en vidare diskussion kring definitionerna av begreppen, och bruket av dem inom olika historieteorier, i Lennersand, Marie 1999 s. 15f samt Miller, John 1990 s. 4ff. 323 Modéer, Kjell Å. 2005 s. 26ff. 324 Ågren, Maria 1997a s. 29f. 325 Jfr med resonemanget i Ylikangas, Heikki 1984 s. 150. Vad gäller adelns föreställningsvärld under stormaktstiden, se vidare i Englund, Peter 1989. De adliga ämbetsmännen under 1600-talet har behandlats i Elmroth, Ingvar 1981. Det politiska spelet i samband med ämbetstillsättningar har behandlats av Rystad, Göran 1963 s. 157-245.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=