justitia et prudentia, kapitel 2 104 nas bästa uttolkare” (Digesta 1.3.37). Även 1500-talets domarregler innehöll utlåtanden om sedvanerätten. I fjortonde punkten stadgades att ett lands seder skulle räknas som lag om de inte förde oskäl med sig, och i tjugonde punkten sades att i det fall man saknade skriven lag skulle landets sedvänja räknas som lag och man skulle döma därefter.290 Detta synsätt kom senare till uttryck i sjätte punkten i 1615 års rättegångsprocess, som också stadgade att sedvanerätten skulle jämställas med lag.291 I samband med 1642 års lagkommissions översyn av de gamla lagarna genomförde Carl Lundius den äldre en särskild utredning om begreppet sedvana. Anledningen var att det rådde delade meningar beträffande sedvanans rättsliga ställning.292 Kungl. Maj:t hade därför bett om ett utlåtande hur och i vilka mål sedvana skulle gälla på grund av att skriven lag saknades. Vissa rättsvetenskapsmän ansåg att tio år var tillräckligt medan andra förespråkade en tjugo-, trettio- eller fyrtioårsgräns. Hugo Grotius menade till exempel att hundra år var en rimlig gräns.293 Lundius hävdade att för att vara giltig, så skulle en sedvana vara god och skälig, ha varit i bruk under en längre tid samt stå i överensstämmelse med Guds lag och de vedertagna lagarna. När det gällde sedvanans överensstämmelse med Guds lag presenterade Lundius flera stadganden ur Bibeln som stöd för sin sak, bland annat Tredje Mosebok 18:26: ”[t]herföre håller mina stadgar och rätter, och gjörer intet av af thenna styggelsen, antingen inländske eller utländske ibland eder.”294 En sedvana som inte uppfyllde dessa ovan nämnda kriterier skulle enligt Lundius inte beaktas: ”[t]y lijka som een bättre sedwänia ödelägger den wärre lagen, alltså giör och god lag till inthet een onyttig och odrägelig sedwano”.295 Att enbart hänvisa till ett långvarigt bruk rättfärdigade inte en lagstridig sedvänja: ”1000 åhr orätt är inthet ögnableck rätt”.296 I avsaknad av moderna rättsregler tvingades hovrätterna att under 1600-talet efter kontinentaleuropeiskt mönster skapa egna prejudikat för att fylla luckorna i lagstiftningen och strukturera upp det splittrade rättsläget. Genom sedvana kunde också den skrivna lagen bli obsolet och gåin 290 Almquist, Jan Eric 1951 s. 27 och 30. 291 1615 års rättegångsprocess p. 6 (Schmedeman s. 146). 292 Rådsprotokoll den 28 mars 1642 (Svenska riksrådets protokoll, del IX s. 215f. 293 Handlingar rörande 1642 års lagkommissions. 105f. 294 Handlingar rörande 1642 års lagkommissions. 107 295 Handlingar rörande 1642 års lagkommissions. 102. 296 Handlingar rörande 1642 års lagkommissions. 103.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=