justitia et prudentia, kapitel 2 102 mänhetens respekt för både överrätterna och underrätterna, vars myndighet och auktoritet då kunde ifrågasättas. Risken var att häradsrätternas dödsdomar rutinmässigt upphävdes och omvandlades till andra straff av hovrätterna, något sommed tiden spred sig i det allmänna rättsmedvetandet.281 Karl X Gustav liksom Karl XI gav uttryck för sina betänkligheter i flera brev till hovrätterna.282 I ett kungligt brev till Svea hovrätt i april 1674 klargjorde Karl XI att lagens bokstav skulle följas i mål som var erkända och där lagen var klar. Hovrätterna fick inte ”utan Wårt nådige tillstånd och särdeles lof och minne, at gå ifrån thet straff, som lag och laga Stadgar Eder dictera och föreskirwa; låtandes des mitigation och lindring på Wår Kongl. Nåd och godtfinnande beroo och ankomma”.283 En annan kritik av arbitreringen rörde förutsägbarheten och enmer enhetlig syn på rättstillämpningen. Undersåtarna skulle, både som käranden och som svaranden, på förhand kunna förutse ungefär vilka påföljder som ett visst brott medförde. Att hovrätterna dömde olika från mål till mål undergrävde i längden allmänhetens förtroende för domstolarna. Ett nytt kungligt påbud kom i november 1684 där hovrätterna i ett brev till Svea hovrätt förbjöds att överhuvudtaget använda sig av arbitrering såväl i civilmål som i brottmål. Överrätterna skulle strikt hålla sig till lagens bokstav i de fall där lagen var klar och inga särskilda omständigheter förelåg. Dessutom påminde Kungl. Maj:t hovrätterna om att de inte skulle använda sig av utländska rättskällor eller främmande språk i sin dömande verksamhet. Möjligen kunde hovrätterna i undantagsfall få hänvisa till en främmande regels skäl och billighet, men bara om det skedde på svenska.284 Kungen hade även vid flera tidigare tillfällen uppmanat domstolarna att hålla sig till den skrivna, inhemska rätten.285 Som ytterligare exempel kan nämnas krigs- (1683) och sjöartiklarna (1685), där det klart och tydligt stadgades att domstolarna inte fick avvika från lagen. Domstolarna skulle: 281 Thunander, Rudolf 1993 s. 252f. 282 Thunander, Rudolf 1993 s. 196ff. 283 KBr till Svea hovrätt den 4 april 1674 (Schmedeman s. 656f). 284 KBr till Svea hovrätt den 14 november 1684 (Schmedeman s. 876f). Angående bruket av det svenska språket i domstolarna, jfr KBr den 5 oktober 1683 (Schmedeman s. 856f). 285 Som exempel kan nämnas ett KBr till Svea hovrätt den 4 april 1674. I brevet uppmanades hovrätten att hålla sig till svensk, skriven rätt då straff skulle utdömas. Eventuell lindring av straffet skulle bestämmas av Kungl. Maj:t och ingen annan (Schmedeman s. 656f).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=