JUSTITIA ET PRUDENTIA Elsa Trolle Önnerfors rättsbildning genom rättstillämpning: svea hovrätt och testamentsmålen 1640-1690
stockholm 2014 GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN The Olin Foundation for Legal History INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING
Omslagsbild: Bernt Notke, Danse Macabre Foto: The Art Museum of Estonia. Omslag & grafisk Form: Pablo Sandoval Tryck & bindning: Tallinna Raamatutrükikoja, Estland Den avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C.M. Mellgren Boken är utgiven av Institutet för Rättshistorisk Forskning Grundat av Gustav & Carin Olin box2298, 103 17 Stockholm e-post: Olin.found@telia.com www.rattshistoriskforskning.se isbn 978-91-86645-05-2 issn 0534-2716 Beställning & Distribution: Jure ab. Artillerigatan 67, 114 45 Stockholm tel +46 8 662 00 80, fax+46 8 662 00 86 e-post: order@jure.se www.jure.se Andra reviderade upplagan 2014
Band 70 RÄTTSHI STORI SKT B I BL IOTEK
Elsa Trolle Önnerfors
JUSTITIA ET PRUDENTIA rättsbildning genom rättstillämpning: svea hovrätt och testamentsmålen 1640-1690
justitia et prudentia 9 1 Ariès, Philippe 1981 s. 198. 2 Så här uttryckte exempelvis Johan Sachs sin tacksamhet i sitt testamente från den 12 september 1661: ”Först tackar iag Gudh den aldrahögste […] för alla dhe wälgärningar, svenska testamentsrätten under 1600-talet, framlagd och försvarad vid Juridiska fakulteten i Lund i april 2010. Det som har etta ären reviderad version av min doktorsavhandling om den D Förord ändrats sedan den första upplagan är för det första att texten har genomgått en språklig översyn. För det andra så har för avhandlingsämnet relevant rättsvetenskaplig litteratur som har publicerats efter disputationen, arbetats in i den ursprungliga texten. Slutligen har den engelska sammanfattningen omarbetats och utvidgats. Andra saker är däremot oförändrade. Jag tycker fortfarande att det svenska 1600-talet är en fascinerande epok i den svenska historien. Under några få decennier genomgick Sverige en utveckling som knappast har någon motsvarighet, varken förr eller senare. Från att ha varit ett perifert land uppe i norr blev Sverige en europeisk stormakt. Under århundradet lades grunden till mycket av det som vi idag betraktar som självklara inslag i vårt samhälle: förvaltningen med alla ämbetsverk, domstolsorganisationen, bankväsendet, posten, tidningsväsendet och mycket mer. Samtidigt kan jag efter ett antal års läsning av 1600-talsdokument konstatera att den mänskliga naturen inte har förändrats ett dugg under de senaste fyrahundra åren. När det gäller olycklig kärlek, missunnsamma släktingar och bråk om pengar är det ingen skillnad mellan då och nu. 1600-talet var ett föredömligt århundrade på många sätt, och då syftar jag inte enbart på de svenska framgångarna i krigsföring och uppbyggnaden av förvaltningen. I mitt tycke var man också betydligt bättre än vad vi är idag på att utrycka sig i såväl tal som skrift. Framför allt kunde man konsten att säga ”tack” på ett ordentligt sätt.2 Jag skall här på modest och tämligen urvattnad nutidssvenska göra ett försök att uttrycka min tacksamhet. Every good Christian, they say when death is imminent must give his goods away and make his testament jean régnier(1392-1468)1
justitia et prudentia, förord 10 Jag vill börja med att rikta ett stort och varmt tack till Institutet för rättshistorisk forskning, som genom ett generöst forskningsstipendium har möjliggjort att jag har kunnat revidera och färdigställa mitt manus i syfte att detta skall ingå i institutets skriftserie Rättshistoriskt bibliotek. Vidare vill jag också tacka för alla kloka synpunkter som framfördes vid min disputation, inte minst av min blixtinkallade opponent, professor Mats Kumlien (Uppsala), och av betygsnämndens ledamöter, professorerna Maria Ågren (Uppsala), Yvonne Maria Werner (Lund) och Christian Dahlman (Lund). Jag vill även rikta ett stort tack till professor Pia LettoVanamo (Helsingfors), som ursprungligen var tänkt att vara min opponent, men vars medverkan ett isländskt vulkanutbrott satte stopp för och gjorde disputationsakten något mer spännande än nödvändigt. En annan vars medverkan vid disputationen också hindrades av det isländska askmolnet var professor Jørn Sunde Øyrehagen (Bergen), som skulle ha varit en av ledamöterna i betygsnämnden. Tack till er båda för att jag har fått ta del av era kommentarer i efterhand! Kloka påpekanden och goda råd har jag alltid fått, och får alltjämt, av min tidigare handledare seniorprofessor Kjell Å Modéer och min likaledes tidigare biträdande handledare docent Per Nilsén. Varmt tack till er båda! Mina bollplank i den rättshistoriska världen förtjänar också att uppmärksammas, inte minst docent Mia Korpiola (Helsingfors) och lektor Helle Vogt (Köpenhamn). Utan er hade den rättshistoriska forskartillvaron varit betydligt tråkigare. När ska vi söka medel till nästa projekt? mig af hans Gudomeliga Uthåg är bewiste, i synnerhet som mig så Nådeligen, bewaras hafwer, af uthi mina Unga åhr hulpit uthur åthskilliige fahrligheeter, så till Siöös så til Landz, både till lijf och Siähl. Hwarföre hans helga nampn wara Ewinnerligen lofwat, prijsat och ähradt” (mål 134 Sachs mot Wernstedt, revisionsdom den 11 juli 1682 s. 25v (jra, ra)).
justitia et prudentia, förord 11 Även den reviderade versionen av avhandlingen tillägnas dem som betyder allra mest för mig: Fredrik – min Hiertans K. Mann, som igenom Gudz försyn och Underliga skickelsse, kom, och Uthi all Ehrligheet frijade till migh3 – och wåre K. Barn Alice och Arvid. Medh ödmiuk och kerligh Böön, att dhetta är min disposition och yttersta Willia. gaslunda, Allhelgonadagen2012 3 Citat från Görvel Gyllenstiernas testamente från 1662 (mål 59 Gyllenstierna mot Kohl, revisionsakt den 9 november 1664 s. 22r (jra, ra)).
Förord Förkortningar justitia et prudentia 12 9 16 40 44 47 54 54 56 60 62 63 64 69 75 76 79 83 88 92 96 99 103 107 112 112 115 123 123 126 1.1 Syfte och problemställningar 1.2 Avgränsningar 1.3 Metod 1.4 Material 1.5 Forskningsläge 1.6 Disposition 2.1 ”Gudh, naturen och werldzlig lag”: 1600-talets rättskällor 2.2 ”Så många hufvuden, så många lagtolkare”: Rättsbildningen i 1600-talets överrätter 2.3 Sammanfattning 3.1 Den svenska staten under 1600-talet 3.2 Den svenska domstolsorganisationen under 1600-talet 1.4.1 Allmänt om Svea hovrätts arkiv 1.4.2 Testamentsmålen i Svea hovrätts och justitierevisionens arkiv 1.4.3 Prejudikat- och rättfallssamlingar 1.4.4 Lagkommissionernas lagförslag 1.4.5 Den juridiska litteraturen 1. Inledning 2. 1600-talets rättskällor och rättsbildning 2.1.1 Dygdeläran 2.1.2 Den skrivna rätten 2.1.3 Guds lag 2.1.4 Naturrätten 2.1.5 Främmande rätt och rättskällor 2.2.1 Arbitrering och leuteration: att döma efter samvete 2.2.2 Sedvanerätt och prejudikatbildning 3.1.1 Centralisering och byråkratisering 3.1.2 Ståndssamhället och adeln 3.2.1 Från lokalsamhällets dominans till statlig kontroll 3.2.2 Ordinära och extraordinära rättsmedel 3. ”Then helsosamma justitia”:1600-talets judiciella revolution Innehåll 19 72 110
3.3 Hovrättens aktörer 3.4 Hovrättsmålens handläggning och hovrättsdomens utformning 3.5 Revisionsmålens handläggning och revisionsdomens utformning 3.6 Sammanfattning 4.1 Synen på äganderätten och avtalsfriheten under 1600-talet 4.2 Testamentet i den svenska lagstiftningen 4.3 Testamentet i den svenska rättsvetenskapen 4.4 Sammanfattning 3.2.3 Rättegångsordinantian 1614: den första hovrätten inrättades 3.2.4 Rättegångsprocessen 1615: rättegångsförfarandet och beneficium revisionis 3.2.5 Justitierevisionens uppbyggnad och utveckling under 1600-talet 3.3.1 Hovrättspresidenterna 3.3.2 Vice hovrättspresidenterna 3.3.3 Assessorerna 3.3.4 Parternas ombud 4.1.1 Reduktionen 4.1.2 Fideikommissinstitutet 4.2.1 Testamentet under den förkristna tiden och tidig medeltid 4.2.2 Testamentet i landskapslagarna 4.2.3 Testamentet i lands- och stadslagen 4.2.4 Försök till lagstiftningsreformer under 1600-talet fram till 1686 4.2.5 1686 års testamentsstadga 4.2.61686 års lagkommission och arbetet med 1734 års lag 4.3.1 Testamentet i den svenska rättsvetenskapliga litteraturen 4.3.2 Testamentet i de svenska akademiska dissertationerna 4.3.3 Sammanfattning beträffande den rättsvetenskapliga litteraturen justitia et prudentia, innehåll 13 4. Testamentet i den svenska lagstiftningen och rättsvetenskapen under 1600-talet 128 132 133 139 142 147 148 153 157 163 166 174 180 187 191 191 195 202 206 211 211 213 214 217 220 228 232 243 244 246 4.2.5.1 Den Königsmarckska katalysatorn 4.2.5.2 Frågepunkterna till hovrätterna 4.2.5.3 Behandlingen av hovrätternas betänkanden i rådet och stadgans utformning 4.2.5.4 Var 1686 års testamentsstadga en lagförklaring eller en ny lag? 170
5.1 Förhållandet mellan testamentet och bröstarvingarnas arvsrätt 5.2 Formfrågor avseende testamentet 5.3 Testamentsdispositionen 5.4 Den besvärliga morgongåvojorden 5.5 Frågan om inbördes testamente och dess rättsliga ställning 5.6 Sammanfattning 6.1 Justitia: testamentsmålen och hovrättens rättskultur 6.2 Prudentia: testamentsmålen och den rättsliga argumentationen 6.3 Avslutning 7.1 Justitia: Disputed Wills and the Legal Culture of the Court of Appeal 7.2 Prudentia: Disputed Wills and Legal Argumentation 7.3 Conclusion justitia et prudentia, innehåll 14 251 251 258 259 261 266 270 275 281 286 295 296 302 310 312 317 321 323 328 334 339 341 347 352 357 367 371 375 5. Testamentet i hovrättens rättstillämpning och rättsbildning 5.1.1 Den okränkbara laglotten 5.1.2. Otillbörliga testamenten 5.1.3 Testamentet som en möjlighet för utomäktenskapliga barn att få ärva 5.2.1 Respekten för testators sista vilja 5.2.2 Frågor kring testamentets bevittnande 5.2.3 De religiösa inslagen i testamentsurkunden och testamentsrätten 5.3.1 Den intestabla arvejorden 5.3.2 Med sitt avlinge kan man göra vad man vill? 5.3.3 Billighet som argument för testamentsdispositionen •Cronström mot Eldstierna: En god mor? •Bielke mot Oxenstierna: Att bevittna eller inte bevittna •Norfelt mot Örn: Att gå emot ”den naturliga kärleken” •Leijonhufvud mot Oxenstierna: Förord bryter lag? •Fleming mot Fleming: När morgongåvan ändrade rättslig natur •Hamilton mot Skytte: Frågan om testamentets företräde framför testators skulder •Andersson mot Ekebom: Landslag eller stadslag? 6. Sammanfattande analys 7. Summary 344 362 249
justitia et prudentia, innehåll 15 379 385 388 389 392 406 406 Käll- & litteraturförteckning Testamentsmål i Svea hovrätts dömande verksamhet under perioden 1640-1690 Testamentsmål från Svea hovrätt som överklagades till Kungl. Maj:t och rådet under perioden 1640-1690 Otryckta källor Tryckta källor Litteratur Internetkällor Bildförteckning Bilaga 1 Bilaga 2 388
Begreppet ”testator” används genomgående på såväl manliga som kvinnliga testamentsgivare. justitia et prudentia 16 Codex rationum Galaterbrevet Giftermålsbalken Handelsbalken Hebreerbrevet Justitierevisionens arkiv Kungligt brev Liber causarum Giftermålsbalken i Kristoffers landslag (1442) Jordabalken i Kristoffers landslag (1442) Ärvdabalken i Kristoffers landslag (1442) Predikaren Riksarkivet, Stockholm Rättegångsbalken Riksregistraturet Svea hovrätts huvudarkiv Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll Giftermålsbalken i Magnus Erikssons stadslag (cirka 1350) Ärvdabalken i Magnus Erikssons stadslag (cirka 1350) Kyrkobalken i Upplandslagen (1296) Ärvdabalken CR Gal. GB HB Heb. JRA KBr LC LLGB LLJB LLÄB Pred. RA RB RR SHA SRAP STLGB STLÄB ULKB ÄB Begreppet ”inbördes” och ”reciprokt” används synonymt beträffande inbördes testamenten. Stavning av adliga efternamn följer av Gustaf Elgenstiernas Den introducerade svenska adelns ättartavlor, Stockholm 1925-1936. Förkortningar
elsa trolle önnerfors Justitia et Prudentia
tt par kilometer nordvästom skånska Tomelilla ligger byn vackert dekorerade dopfunten i sandsten, daterad till omkring 1160, finns fortfarande bevarad i den nya kyrkan. Det har rått delade meningar om vilka figurerna på dopfuntens bildfris skall föreställa, men en teori som framförts av konsthistorikern Torkel Eriksson menar att bildserien visar legenden om den helgonförklarade Sankt Fridolin.7 Fridolin var verksam sommunk under 500-talet och grundade bland annat flera kloster. Under en mission i Schweiz omvände Fridolin den rike jordägaren Ursus, och Ursus upprättade ett testamente i vilket han förordnade att en stor del av hans tillgångar skulle tillfalla Fridolins kloster. Efter Ursus död bestred emellertid hans bror Landolf testamentet. Landolf hänvisade bland annat till att testamentet inte var bevittnat, och vägrade att överlämna Ursus egendom till klostren. Arvstvisten hamnade till slut i domstol. Fridolin hade av naturliga skäl svårigheter med bevisningen då huvudvittnet Ursus var död, men han begav sig till dennes grav och uppväckte honom från de döda. Ursus följde sedan med till rätten och vittnade där om testamentets riktighet. Han uttryckte även sin stora besvikelse över att Landolf hade försökt att bestrida testamentet. Landolf blev i och med detta överbevisad, Tryde. Här fanns tidigare en medeltidskyrka som revs på 1860talet till förmån för den nuvarande kyrkan.6 Den medeltida och justitia et prudentia, kapitel 1 19 4 Posse, Johan August 1850 s. 135. 5 Nehrman, David 1729 s. 403. 6 Dopfunten lär vara utformad av stenmästaren Magister Majestatis, även känd som Trydemästaren eller Tryde-Hablingbomästaren, eftersom hans två mest kända verk återfinns i Tryde kyrka i Skåne och i Hablingbo kyrka på Gotland. Dopfunten skickades till världsutställningen i Paris 1867 och vann där en bronsmedalj för sina skulpturala kvaliteter (Tynell, Lars 1921 s. 134f och 142). 7 Äldre tolkningar, framförda av bl.a. Johnny Roosval, har menat att dopfuntens bildserie ska föreställa det polska nationalhelgonet Stanislaus, som var biskop i Krakow på 1000talet (Roosval, Johnny 1917). E 1. Inledning Lagen innehåller föga om testamente, och så äfven i andra saker. Johan Gyllenstierna under en diskussion i rådet i 16684 Sweriges gamla Lagar tala mycket sparsamt om Testamenten. David Nehrman 17295
bild 1 20 Detalj från dopfunten i Tryde. Längst till vänster leds den återuppväckte Ursus, i form av ett skelett, till rätten av Fridolin. En tredje figur (Landolf) faller baklänges i förskräckelse över att se Ursus, och ytterligare en person (troligen domaren) böjer sitt huvud i vördnad.
justitia et prudentia, kapitel 1 21 och djupt ångerfull bestämde han sig för att även han skulle testamentera sin egendom till Fridolins kloster.8 Gåvor till just kloster och kyrkor var det huvudsakliga användningsområdet för testamenten då institutet togs i bruk i Sverige under medeltiden. Den medeltida svenska arvsrätten byggde på uppfattningen att släkten stod i centrum när en kvarlåtenskap skulle fördelas: egendomen, framför allt jorden, skulle hållas inom familjen. Men denna arvsordning kunde delvis sättas ur spel genom att den avlidnes uttryckliga vilja manifesterades i och genom ett testamente. Det var till stor del den katolska kyrkans starka ställning under medeltiden som bidrog till att testamentet överhuvudtaget togs i bruk i Sverige, och då i strid med det samtida svenska bondesamhällets syn på arvet. Dopfunten i Tryde tillkom vid en tidpunkt då de världsliga och kyrkliga krafterna mättes emot varandra, bland annat vad det gällde arvsrättens utformning (se kap. 4).9 Ordet ”testamente” förekom för första gången i svenska sammanhang ungefär vid samma tid, närmare bestämt i ett påvligt brev från 1161. I brevet redogjorde påven Alexander III för kyrkans inställning till testamenterande av egendom till kyrkan. Påven diskuterade bland annat hur omfattande dessa gåvor kunde vara, och hur man skulle gå till väga för att den legala arvsordningens bestämmelser inte skulle åsidosättas.10 Samma år utfärdade den danske kungen Valdemar I ett privilegiebrev till premonstratensklostret i Tommarp, beläget drygt två mil öster om Tryde. Brevet gav sjuka personer rätt att på dödsbädden testamentera hälften av sin egendom till klostret.11 Några år senare, omkring 1170, nedtecknades den skånska kyrkolagen, som även den innehöll bestämmelser om testamentariska själagåvor till kloster.12 Även på andra ställen, exempelvis Tyskland, uppträdde testamentet i denna nya form under 1100-talet, alltså ungefär samtidigt som i Sverige. Kyrkans påverkan på testamentsrätten var påtaglig i stora delar av det kristna Västeuropa.13 En del forskare har velat se bildserien på 8 Eriksson, Torkel 1968 s. 10ff samt 1969 s. 3ff. Mer utförligt om Frilolinlegenden, se Pörnbacher, Mechthild 1997. Sankt Fridolins minne högtidlighålls varje år på hans dödsdag den 6 mars (Åberg, Alf 1993 s. 198f). 9 Eriksson, Torkel 1969 s. 6; Eriksson, Torkel 2003 s. 58. 10 Svenskt diplomatarium, bd 1 åren 817-1285, brev nr 41 s. 60f. 11 Diplomatarium Danicum, række 1, bd 2 1053-1169 nr 143 daterat den 27 mars 1161 s. 268-271. 12 Den skånska kyrkolagen kap. 5 (Danmarks gamle landskabslove med kirkelovene, bd 1, halvbd 2 Skånske lov: Anders Sunesøns parafrase skånske kirkelov m.m., s. 832-835). 13 Handwörterbuch zur deutschen rechtsgeschichte, bd V s. 152.
bild 2 22 Några exempel på bilder som med hjälp av Fridolinlegenden propagerade för gåvor till kyrkan. Bilderna är från skilda europeiska platser och tidsperioder, men alla har samma tydliga budskap: ADetalj av altartavla från1742. BTräsnitt från1589. CAndaktsbild från början av 1500-talet. DAltartavla från mitten av 1700-talet. ERelieftavla från 1400-talet. A B E D C
justitia et prudentia, kapitel 1 23 dopfunten i Tryde som ett inlägg i de medeltida diskussionerna angående lagligheten i testamentariska gåvor till kyrkan.14 Man kan säga att dopfunten ingick i en större europeisk ”kampanj” som kyrkan drev från medeltiden och framåt. Med hjälp av ”propagandabilder”, där den döde Ursus framställdes med sitt testamente i handen, uppmuntrades den enskilde att ge gåvor till kyrkan, och kyrkan betonade också att man var i sin fulla lagliga rätt att ge sådana gåvor. Kampanjen riktade också ett varningens finger till de arvingar som eventuellt skulle komma på tanken att bestrida testamenten som innehöll kyrkliga gåvor. Under medeltiden var skräcken för döden stor. Döden sågs som en fiende och man ville till varje pris undvika både skärselden och helvetet.15 Ett sätt att slippa undan skärselden var att ge gåvor till kyrkan, antingen under livstiden eller på dödsbädden. Det medeltida testamentet med gåvor till fromma ändamål (ad pios usus16) till kyrkan var nämligen inte enbart en enkelriktad donation av testamentsgivaren. Testamentet krävde även en motprestation av kyrkan, och kunde ses som ett avtal eller kontrakt mellan kyrkan, eller Gud om man så ville, å den ena sidan och den enskilda individen å den andra sidan. Givaren gavs löfte om att genom sin gåva slippa skärselden. Man försäkrade sig också om att själamässor skulle hållas och böner läsas efter ens frånfälle, att en gravsten skulle resas och så vidare. Gåvan kunde alltså teologiskt motiveras med den katolska kyrkans lära om skärselden och löften från kyrkan om att få slippa densamma. Rättsligt sett gick denna typ av gåva tillbaka till den äldre germanska rättens bestämmelser om gåva och gengåva, där just motprestationen var ett centralt moment. Det finns exempel på att arvingarna kunde kräva tillbaka gåvor i de fall där kyrkan inte hade fullgjort sin del av de utlovade förpliktelserna. I de nordiska länderna förekom den här typen av gåvor till fromma ändamål till att börja med inom kungahusen. Det finns bevarat ett gåvobrev från 1085 från den danske kungen Knut den helige till Lunds domkapitel, och det norska kungahuset donerade medel till domen 14 Eriksson, Torkel 1969 s. 5. 15 Fehrman, Carl 1952 s. 78f. 16 Medeltida gåvor ad pios usus kunde vara av flera olika slag. De kunde omfatta bidrag till själamässor för den egna själens frälsning. Det kunde också röra sig om gåvor till den heliga treenigheten i allmänhet eller till någon bestämd kyrka eller kloster. Fattiga och änkor var ofta föremål för donationer, och ibland riktades även gåvorna till allmänna ändamål såsom byggande av vägar och broar (Coing, Helmut 1985 s. 594f).
justitia et prudentia, kapitel 1 24 i Nidaros.17 Efter reformationen på 1500-talet försvann bruket med läsning av själamässor och därmed försvann också det ursprungliga teologiska incitamentet till kyrkliga gåvor. Men bestämmelser om gåvor till fromma ändamål fanns kvar i de nordiska landskapslagarna (se avsnitt 4.2.2).18 En första kyrklig kampanj för testamenten kunde alltså ses under 1100-talet då den katolska kyrkan på allvar hade etablerat sig i Sverige. En andra kampanj kom under 1300- och 1400-talen och sammanföll med tidens oroligheter: flera stora pestepidemier, en utbredd hungersnöd och, för kontinentaleuropeiskt vidkommande, hundraårskriget. I Sverige sammanföll utfärdandet av Magnus Erikssons lands- och stadslag vid mitten av 1300-talet med utbrottet av digerdöden. Detta kan vara en av förklaringarna till varför det var svårt för kungamakten att hävda sin makt mot kyrkan beträffande testamentsrättens utformning (se nedan kap. 4). En tredje våg av intensifierad testamentsanvändning kan slutligen ses under 1600-talet. Inom både konsten, litteraturen och musiken var döden ett vanligt förekommande motiv under medeltiden. En av de mer populära framställningarna under framförallt senmedeltiden, en period som ibland benämns som ”medeltidens höst”, var dödsdansen.19 Detta var ett allegoriskt memento mori-motiv om det universella i döden.20 Tanken var att påminna om jordelivets förgänglighet och att alla, oavsett samhällsställning, var lika inför döden. Samtidigt manade bilderna till religiös bot och bättring, och i detta ingick också uppmaningar till gåvor till kyrkan. Dödsdansen utformades ofta som en långdans där den personifierade Döden, oftast i form av ett skelett, ledde människor mot graven. Vanligtvis var varannan dansare en levande människa och varannan ett skelett, och de som följde Döden i dansen var hög som låg, rik som fattig, gammal som ung. Under 1600-talet ökade memento mori-motiven på nytt i omfattning samtidigt som mortaliteten ökade till följd av krig, epidemier och perioder av svält. Under samma period blev den så kallade vanitas-symboliken 17 Bergman, Carl Gunnar 1909a; Vogt, Helle 2005 s. 229f och 233f. 18 Dübeck, Inger 2002 s. 229. 19 Fehrman, Carl 1952 s. 69. Uttrycket ”medeltidens höst” myntades av den nederländske historikern Johan Huizinga i hans bok med samma namn 1919, och syftade på den oroliga tid fylld med apokalyptiska sinnesstämningar som följde i Europa efter de stora pestepidemierna (Huizinga, Johan 2007). 20 Uttrycket memento mori (tänk på att du skall dö) fungerade även som en varning för övermod.
inledning 25 populär inom konsten (se nedan). Även om döden ständigt var närvarande och återfanns som en kontinuitet genom historien, så blev medvetenheten om döden om möjligt ännu mer påtaglig vid de tre ovannämnda tidpunkterna. En skillnad mellan de medeltida dödsdanserna och 1600-talets dödsbilder var att man kunde se en allt mindre kollektivistisk syn på döden ju längre tiden gick. Både Döden och människorna började nu i allt högre utsträckning framställas som enskilda individer, ett synsätt som även kunde ses inom det rättsliga tänkandet med det alltmer utbredda privilegiesystemet. Testamentet började också under samma tid att användas som en privaträttslig disposition snarare än som en allmän gåva till kyrkan.21 Två centrala inslag i testamentsrätten var och är av naturliga skäl tiden ochdöden. Båda begreppen var under 1600-talet starkt präglade av tidens religiösa synsätt, och religionen formade i stor utsträckning både utformningen av själva testamentsurkunden och rättsbildningen kring testamentet, vilket avhandlingen kommer att visa. Reformationen hade till viss del förändrat uttryckssätten för den religiösa övertygelsen, men man uppehöll sig på 1600-talet liksom före reformationen i mångt och mycket kring tankar om döden och förgängligheten.22 Beträffande tidsaspekten kunde i Bibeln utläsas att ”[a]ll ting hafwa sin tid, och alt thet man företager under himmelen hafwer sina stund. Födas hafwer sin tid, dö hafwer sin tid” (Pred. 3:1-2). Testator levde i en tid, men gjorde genom sina förordnanden villkor som kom att prägla en annan tid, en framtid som inföll efter testators död. Han eller hon blickade både framåt och bakåt på samma gång. Hur långt fram denna påverkan eller framtid sträckte sig varierade, och det var också en fråga om hur mycket makt och vilka befogenheter testator hade att förfoga över vad gällde testamentet. Ibland ville testator påverka tiden intill dess slut. I fideikommissinstitutet kunde till exempel förordnandet avse all framtid, för ”evärdliga tider”. Den italienske konstnären Tizians målning från 1560-talet med titeln Mannens tre åldrar var ett exempel på tanken att flera olika skeden samverkade samtidigt. Centralt för målningen, som egentligen var en allegori över visheten, var tidsbegreppet, som symboliserades av en man med tre huvuden. Ett huvud var en yngling som tittade framåt, mot framtiden. 21 Bringéus, Nils-Arvid 1978 s. 50; Fehrman, Carl 1952 s. 71. Angående dödligheten i det tidigmoderna Europa, se Kamen, Henry 2000 s. 25ff. 22 Jfr med förhållandena i England under samma tid (Marsh, Christopher 1990 s. 217).
bild 3 26 Exempel på en medeltida dödsdans Bilden är en del av en större målning av Bernt Notke från slutet av 1400-talet Målning återfinns i Nikolaikyrkan i Tallinn
justitia et prudentia, kapitel 1 27 Bernt Notke, Danse Macabre.
Att blicka framåt och bakåt på samma gång. Tizians målningMannens tre åldrar från 1560-talet är egentligen en allegori över visheten (prudentia). Under huvudena finns tre djurhuvuden – en varg, ett lejon och en hund – som alla var symboler för vishet. Djurkombinationen härrörde från det gamla Egypten där man bland annat har hittat den avbildad på statyer. © The National Gallery, London. bild 4 28
justitia et prudentia, kapitel 1 29 Den vuxne mannen mitt i livet tittade rakt fram mot betraktaren för att visa på nuet, medan den gamle mannen blickade tillbaka mot det förgångna. Tanken var att nuet skulle lära sig av det förgångna inför vad som skulle komma i framtiden. En klok man var alltså en man som inte handlade impulsivt utan använde sina erfarenheter från det förflutna i nuet, och på så sätt blev förutseende inför framtiden. Målningen har en latinsk inskription som i översättning lyder: ”Från det förgångna skall mannen i nuet handla klokt så att han inte riskerar framtiden.”23 Även om man på 1600-talet levde i en osäker tillvaro, så var det i alla fall säkert att döden väntade i slutet av ens tid på jorden: ”ett är nödvändigt, och dess namn är Död”.24 Majoriteten av de testamenten som nedtecknades under 1600-talet hade en religiös inledning där betraktelser över dödens visshet men stundens ovisshet (mors certa, hora incerta) var vanligt förekommande (se nedan avsnitt 5.2.3). Och naturligtvis, det kunde ju inte finnas ett giltigt testamente om inte testator hade avlidit. Stöd för detta påstående hämtades återigen från Bibeln: ”Ty testamentet blifwer gilt genomdöden[min kurs.]: annars hafwer thet ännu ingen macht, så länge han lefwer, som testamentet giorde” (Heb. 9:16-17). Ända fram till dödsögonblicket var det testator som innehade äganderätten till sin egendom, och det stod det honom eller henne fritt att in i det sista återkalla eller ändra testamentet.25 Döden och förgängligheten var ständigt närvarande för 1600-talsmänniskan. Till slut skulle allt och alla naturenligt upplösas och försvinna. Vid tidens ände återstod endast tomhet. En central och i testamentsurkunderna återkommande bibeltext i detta sammanhang var Pred. 1:1: ”Alt är fåfängeligheet, sadde Predicaren, Alt är icke annat än fåfengeligheet.” Variationer på samma bibeltext återfanns i flera av de undersökta testamentena.26 Begreppentidochdödgenomsyrade inte bara testamentsrätten utan 23 På latin lyder inskriptionenEx praeterito praesens prudenter agit ni futur actione deturpet (Panofsky, Erwin 1982 s. 148f och 152f). 24 Citatet efter Andreas Gryphius (1616-1664), tysk poet som även var verksam som juridisk rådgivare (Memento mori. Ur det svenska 1600-talets vanitasdikt s. 63). 25 Pufendorf, Samuel 1672 s. 613. 26 Se t.ex. inledningen till Ebba Leijonhufvuds testamente från 1648: ”Prädikare book 1:sta Capitel må säija: Alt ähr fåfängheligheet, Aldt ähr icke annat ähn fåfängelighhet […] theet war alt fåfängheligheet och Jemmer” (mål 33 Brahe och Grip mot Oxenstierna, Ebba Leijonhufvuds testamente från 1648, bilaga till tripliken, revisionsakt den 4 juni 1658 (JRA, RA)).
bild 5 30 En för 1600-talet tidstypisk vanitas-målning. Ökänd tysk konstnär, verksam under 1600-talet. Foto © Nationalmuseum, Stockholm.
justitia et prudentia, kapitel 1 31 också synen på livet under 1600-talet, vilket inte minst avspeglades inom konsten och litteraturen. Döden och förgängligheten var övergripande temata i de vanitas-målningar som var populära under 1600-talet (vanitas betyder tomhet eller fåfänglighet). Förgängligheten symboliserades inom konsten av vissna blommor, delvis uppätna löv, insekter, dödskallar, urdruckna glas, slocknade ljus och så vidare. Stenskivor med sprickor visade att inte ens sten kunde stå emot tidens tand. Böcker påminde om att vi inte kan ta med oss den kunskap vi har förvärvat i livet efter detta. Människans korta tid på jorden symboliserades av klockan och timglaset.27 Livets olika åldrar kunde föreställas på olika sätt. Oftast delades livet in i perioder, vanligtvis tre eller fyra (som årstiderna). Inom konsten kunde detta symboliseras av att barn lekte bredvid ett dött träd, vilket visade på livets ytterligheter och dess förgänglighet. Ungdomen representerades av älskande par eller en ung soldat medan ålderdomen kunde liknas vid en gammal man som betraktade en dödskalle.28 Döden och förgängligheten var också centrala teman i de likpredikningar och begravningsdikter som var populära under 1600-talet.29 Begravningsdikterna räknades till de så kallade tillfällesdikterna, som var vanliga inom 1600-talspoesin och som fick sitt genombrott vidmitten av århundradet. Vid den tiden var trettioåriga kriget till ända, samhället och ekonomin hade stabiliserats och nu fanns det tid och utrymme för privatkonsumtion av allehanda slag. Allt fler ville se sig själva hyllade och uppvaktade i tryckt form; det var viktigt att bli sedd även på 1600-talet. Tillfällesdiktningen förekom till en början främst hos hovet och adeln, men 27 De föremål som förekom påvanitas-målningar kunde delas i in tre kategorier, och de var alla på något sätt symboler för den timliga tillvaron: böcker, vetenskapliga instrument och musikinstrument var symboler för vetenskap, kunskap, musik, kultur etc. Rikedom och makt symboliserades av pengar, smycken, andra föremål i ädla metaller och samlarobjekt såsom snäckor. Dryckeskärl, pipor, spelkort etc. var symboler för livets njutningar och nöjen. Symbolerna kunde tolkas på flera sätt och hade också en moraliserande innebörd. Böckerna kunde varna för lärdomshögfärd, på samma sätt somolika musikinstrument varnade för ett alltför lättjefullt och syndigt leverne. Spelkort och tärningar visade att spel var förkastligt, och samlande av snäckor och tulpaner det farliga i olika modenycker som förekom under 1600-talet. I envanitas-målning förekom ofta alla dessa tre kategorier samtidigt. Det holländskavanitas-måleriet hade sitt centrum i Leiden, något som säkert hade samband med att kalvinisterna, med sin stränga kristna morallära, hade ett starkt fäste vid universitet i staden (Bergström, Ingvar 1952 s. 161f och 165). 28 Carr-Gomm, Sarah 2001 s. 245. 29 Se t.ex. Stenberg, Göran 1998.
bild 6 32 med tiden spreds bruket även till borgarståndet och ämbetsmannakretsar.30 I princip alla dåtidens kända diktare ägnade sig åt tillfällesdiktning, som hade högst anseende och ansågs som mycket meriterande för författaren. Dikterna skrevs till dop, födelsedagar, bröllop, begravningar och andra minnesvärda begivenheter. Mest förekommande var just begravningsdikter och gravskrifter, som hyllade den dödes ära och som ”i poetisk form förevigade den dödes alla dygder”.31 I gravdikterna framträdde 1600-talets tankemönster och ideal på ett tydligt sätt. De innehöll sällan några direkt realistiska skildringar av den döde och hans livsgärning, utan utgjordes snarare av hyllningar enligt rådande ideal och normer. Den dödes heder och dygd stod i centrum, och dikten utformades efter omständigheterna i det enskilda fallet. Om någon levt ett långt liv, sades det att den Gud älskade, den lät han leva länge. Om någon istället hade dött i unga år, hette det istället att Gud tog dem han älskade mest först. Ju högre social status som den avlidne hade haft, desto mer omfattande var sorgen. Om en högadlig person hade avlidit, så grät i princip hela jorden. En lägre adelsman sörjdes ofta av bara någon enstaka antik gud, vilken var beroende av den dödes yrke. Ämbetsmän begräts av Apollo, medan militärer sörjdes av bland andra Clio. Högt stående män jämfördes med gudar och planeter i diktens bildspråk, medan kvinnor och 30 Hansson, Stina 1984, s. 98. Antalet tryckta tillfällesdikter från svenskt 1600-tal uppgår till över 10 000 stycken (ibid). 31 Hansson, Stina 1997 s. 68.
justitia et prudentia, kapitel 1 33 barn istället liknades vid olika blommor och örter. Tillfällesdikterna omgärdades alltså av ett tydligt social regelverk. Dikterna innehöll också vanligtvis kraftfulla uttryck om döden, olika sätt att dö på, dödstimmens ovisshet men dödens visshet samt ibland ingående skildringar av kroppens förvandling efter döden.32 Bland andra diktaren Lasse Johansson Lucidor publicerade en mängd gravskrifter med ingående beskrivningar av människans oundvikliga öde: ”Hijt Jordemaskar hijt! Här kunn’ I rättligh lära/ Hur fåfängt all ting är/ gods/ högheet/ fägring/ ähra.”33 Ett testamente var och är en disposition för dödsfalls skull (mortis causa), en så kallad dödsrättshandling, och är i princip den enda dödsrättshandling som har varit accepterad i den svenska rättsordningen. Dispositioner mortis causa börjar gälla först när avtalsparten har avlidit. Ett testamente kan beskrivas som ett ensidigt förordnande, varigenom en person (testator) förfogar över sin kvarlåtenskap eller en del av den, och genom ett testamente ger uttryck för sin yttersta vilja avseende kvarlåtenskapen. Förordnandet träder alltså i kraft först efter testators död och kan fram till dess återkallas eller ändras av testator.34 32 Hansson, Stina 1997 s. 69. 33 Gravskriften ”Oundwijklige Dödens Öde” till minnet av Elisabetha Juliana Strijk 1671 (Lars Johanson(Lucidor). Samlade dikter s. 216). 34 Agell, Anders 1993 s. 11. Motsatsen till dispositioner mortis causa är dispositioner inter vivos (avtal mellan levande; under livstiden). Skillnaden mellan dessa två former är viktig då de arvsrättsliga reglerna enbart är tillämpliga för dispositioner mortis causa (Lødrup, Peter 2002 s. 260). Förgängligheten var ett centralt tema i likpredikningar och gravdikter långt in på 1700-talet. Bilden är hämtad från den likpredikan som hölls över den artonårige Fredrik Trolle, hans två yngre systrar Brita Sophia och Elisabeth Augusta samt syskonens moster Fredrica Harmens. De omkom vid en tragisk drunkningsolycka i Torups sjö i maj 1775 då deras roddbåt kantrade. På bilden ses hur en hand släcker livets ljus, och klassiska vanitas-symboler såsom timglas, vissna blommor och liemän finns också med. Texten lyder Omnia sunt vana (”Allt är fåfänglighet”).
justitia et prudentia, kapitel 1 34 Bruket av testamente är en både socialt och kulturellt bunden företeelse, som egentligen bara kan förstås omman betraktar testamentet utifrån den rättskultur och den sociala kontext som existerade vid den tidpunkt då testamentsinstitutet togs i bruk. Arvsrätt och testamentsrätt är två rättsområden där ett lands kultur vid en viss given tidpunkt kommer till ett särskilt tydligt uttryck i rättsreglerna. Dessa rättsområden präglas mer än andra av historiska, kulturella, religiösa, sociala och politiska faktorer i varje enskild rättsordning. Familje- och arvsrättsliga normer speglar på så sätt grundläggande värderingar i samhället, och kan därför sägas vara kulturbundna regelsamlingar. De får också stor betydelse för hur vi ser på familjens och släktens ställning, och inte minst för hur vi betraktar vår egen identitet i sammanhanget. Skillnader i olika länders familjebildningar, synen på äktenskapet, barnens rättsliga ställning och den legala arvsordningen, kommer ofta till tydligt uttryck i arvsreglerna. Även religiösa aspekter är viktiga i sammanhanget. Rättssystem där religionen har satt en tydlig prägel, har till exempel ofta en mer restriktiv testamentsrätt än mer sekulära rättsordningar.35 Så var till exempel fallet i Sverige under medeltiden och den tidigmoderna tiden då rätten att testamentera var allt annat än självklar. Den fasta egendomens – jordens – juridiska särställning omöjliggjorde många gånger möjligheten för den enskilde att fritt få bestämma över sin egendom. Ända från de medeltida landskapslagarna fram till mitten av 1800-talet var för landsbygdens vidkommande sönernas arvslott dubbelt så stor som döttrarnas. Först 1845 infördes lika arvsrätt för söner och döttrar.36 Ungefär vid samma tid genomfördes likande reformer i bland annat Danmark och Norge.37 En av förklaringarna till skillnaderna var just att jorden skulle hållas inom familjen och inte splittras upp på alltför många individer. I städerna var däremot arvsrätten lika för både söner och döttrar, men där spelade inte heller den fasta egendomen en lika stor roll som på landet. Barn födda utanför äktenskapet hade däremot, i de allra flesta fall, ingen arvsrätt alls. Inte förrän 1866 fick dessa barn arvsrätt efter modern och först 1969 infördes arvsrätt efter båda föräldrarna fullt ut.38 35 Singer, Anna 2010 s. 243. 36 Kongl. Maj:ts Nådiga förordning den 19 maj 1845 angående förändring i wissa delar af lagens stadgande om giftorätt och arfsrätt. 37 Vogt, Helle 2009 s. 648. 38 Inger, Göran 2011 s. 251 och 329.
inledning 35 Under århundradens lopp diskuterades för- och nackdelarnamed användningen av testamenten och vilken omfattning testamentsdispositionerna skulle tillåtas ha. En begränsad testamentsrätt minskade föräldrars möjlighet att göra barnen arvlösa, vilket i sin tur minskade risken för att barnen skulle bli en belastning för samhället. En utvidgad testamentsrätt bidrog å andra sidan till att egendomar inte splittrades upp utan hölls samman, och därigenom gynnades landets ekonomiska utveckling. Testamentet kunde vidare användas både för att minska orättvisor i de arvsrättsliga bestämmelserna (till exempel det faktum att söner ärvde dubbelt så mycket som döttrar och att oäkta barn inte hade arvsrätt) men också för att betona orättvisorna (till exempel att gynna ett barn på de övriga barnens bekostnad).39 Trots den höga dödligheten var det under medeltiden tämligen ovanligt att människor, oavsett ståndstillhörighet, efterlämnade ett testamente. Det var som ovan sagts egentligen bara för kyrkan som testamentet hade betydelse, då kyrkan på detta sätt fick gåvor. Men med början under 1500-talet förändrades testamentets roll och användningsområde runt om i Västeuropa. Testamentet blev nu i allt högre utsträckning ett redskap i den världsliga rätten.40 För svenskt vidkommande slog denna utveckling igenom under 1600-talet. De stora sociala och ekonomiska förändringarna hade vid den här tiden skapat ett stormaktssamhälle med nya förutsättningar. 1600-talet kan på många sätt liknas vid en övergångsperiod från ett medeltida samhälle till embryot till en modern stat.41 De många krigen under 1600-talet bidrog, i kombination med farsoter och mer vanligt förekommande sjukdomar, till att dödligheten var hög. Detta gällde både landsbygden och städerna. Få familjer, oavsett social ställning, fick uppleva ett helt år utan att någon i familjen blev allvarligt sjuk och i värsta fall dog. Medellivslängden var cirka femtio år och var tjugonde kvinna dog i barnsäng. Framför allt barnadödligheten var hög. I Sverige dog fyra av tio barn i späd ålder.42 Omgifte var vanligt förekommande och flera olika barnkullar inom samma familj var inget ovanligt. Synen på omgifte var en helt annan på 1600-talet än idag: de ekonomiska 39 Ågren, Maria 2002 s. 101ff. 40 Coing, Helmut 1985 s. 565. 41 Stadin, Kekke 2004 s. 15. 42 Sidén, Karin 2001 s. 223. Under 1600-talet i England var det t.ex. vanligare att man dog av sjukdom än att man dog av hög ålder, och detsamma torde gälla även för Sverige (Addy, John 1992 s. 19).
justitia et prudentia, kapitel 1 36 skälen övervägde de rent känslomässiga. Omgifte var mer förekommande bland bönderna än bland de tre övriga stånden. Detta kan, förutom de rent ekonomiska aspekterna, förklaras med att till exempel adeln hade svårare att hitta lämpliga giftermålspartners än vad bönderna hade. Adeln hade oftast också bättre ekonomiska villkor, och änkan/änklingen omgavs av tjänstefolk som hjälpte till med de praktiska göromålen. Omgifte fick emellertid först ske efter det att vissa rättsliga aspekter hade uppfyllts. Sorgetiden (ett år för änkor och ett halvår för änklingar enligt 1686 års kyrkolag) skulle iakttagas, och dödsboet skulle skiftas innan man fick träda in i ett nytt gifte så att bröstarvingarna fick ut sitt rättmätiga arv.43 En vanligt förekommande anledning till upprättande av testamente under 1600-talet var just att man ville undvika en konkurrenssituation mellan barnen från olika äktenskap vid ett kommande arvsskifte.44 Sveriges deltagande i krigen på den europeiska kontinenten, de svenska studenternas peregrinationer – utländska studieresor – samt förekomsten av utländska lärare vid de svenska universiteten, medförde att svenska jurister kom i kontakt med ett nytt rättsligt tankegods under 1600-talet. Den allmänna eller lärda rätten, ius commune (den tyska varianten av ius commune benämndes gemeines Recht), påverkade den rättsliga utvecklingen under perioden. Ius commune användes som begrepp för den bearbetning av den romerska rätten och den kanoniska rätten som utvecklats i Bologna under 1100-talet, och som fick inflytande i stora delar av Europa under medeltiden. Den hade inte minst betydelse för den ”judiciella revolutionen” som ägde rum i Europa med början under 1500-talet, och innebar en övergång från medeltida lokalt förankrade domstolar till ett alltmer centraliserat och professionaliserat rättssystemmed akademiskt utbildade jurister. För svenskt vidkommande ägde dessa rättsliga förändringar rum främst under 1600-talet, och medförde nya förutsättningar för rättsbildningen.45 Beträffande min undersökning var dessa förändringar särskilt tydliga på familjerättens och fastighetsrättens områden. Dessa rättsområden kännetecknades av luckor och brister hos den äldre svenska rätten, och var därför i behov av modernisering. Flera nya – många gånger privaträttsliga – rättsinstitut togs därför upp och implementerades i det svenska ståndssamhället. Som exempel kan nämnas bruket av dueller och 43 Gaunt, David 1996 s. 174f och 182ff. 44 Bergman, Carl Gunnar 1918 s. 13f. 45 Österberg, Eva - Sandmo, Erling 2000 s. 9-26.
inledning 37 fideikommissinstitutet samt den ökade och förändrade användningen av testamenten och morgongåvor. Religionen spelade en viktig roll för både samhällsutvecklingen och den rättsliga utvecklingen under undersökningsperioden. Redan under medeltiden bidrog de katolska prästerna till att ett europeiskt rättsligt tankegods recipierades i Sverige och förändrade synen på rätten. Religionen var också en betydelsefyll faktor i konsolideringen av den tidigmoderna staten. 1634 års regeringsform betonade enhetligheten i religionen som en viktig förutsättning för landets välgång: ”en stark uniformitet inom religionen som ett villkor för statens fortbestånd”.46 Staten och kyrkan sågs som en helhet, och kyrkans övergång från katolicism till protestantism präglade samhällsutvecklingen både politiskt och religiöst.47 Genom reformationen och Luthers tvåregementslära blev kyrkan en integrerad del av statsapparaten. Under 1600-talet sågs de världsliga och kyrkliga instanserna som en helhet. Staten skyddade kyrkan, och kungen fick en gudomlig bekräftelse på sitt ämbete genom kröningen. En enhetlig religion höll samman stormaktsväldet, och prästerskapet upprätthöll ideologin i staten. Prästerna hade en för statsmakten viktig administrativ kontrollfunktion. Kyrkan fungerade bland annat som informationskanal mellan kronan och allmogen. Prästerskapet förkunnade både den kyrkliga och den världsliga maktens påbud. Nya lagar och förordningar lästes upp för kyrkobesökarna från predikstolen.48 Formellt sett rådde religionstvång för svenska undersåtar under 1600-talet. Utan kyrkans medverkan hade troligen enväldet fallit sönder relativt snart. Samtidigt medförde detta att de medeltida kyrkostrukturerna levde kvar även under 1600-talet. Biskoparna hade, reformationen till trots, en relativt stark ställning. Särskilt efter Gustav Vasa död 1560 stärktes deras inflytande på nytt. Den kyrkliga uppdelningen var viktig även för den profana rätten.49 Det religiösa inflytandet satte även sin prägel på lagstiftningen, däribland testamentsrätten. Som ovan nämnts innehöll testamentena många gånger hänvisningar till bibelcitat såsom ett försvar eller motivering för rätten att testamentera. På landsbygden var prästen ofta den ende skriv46 Behre, Göran m.fl. 2003 s. 141. Kyrkans inflytande över rättskipningen diskuteras också i Sundin, Jan 1992. 47 Angående kyrkans och religionens ställning i Sverige under 1600-talet, se vidare i t.ex. Sveriges kyrkohistoria 4. Enhetskyrkans tid. 48 Reuterswärd, Elisabeth 2001. 49 Jfr Åqvist, Gösta 1989.
justitia et prudentia, kapitel 1 38 kunnige, och prästerna fick därför ofta hjälpa till med att upprätta testamenten. Enligt 1571 års kyrkoordning skulle prästerna i samband med detta uppmana sjuka och döende att, utan att inkräkta på arvingarnas rättmätiga del av arvet, ge fromma gåvor till fattiga och sjuka.50 Alla de ovanstående omständigheterna bidrog under 1600-talet till att alltfler ville ha en möjlighet att göra en disposition för dödsfalls skull, och antalet testamenten ökade i antal.51 Detta ledde i sin tur till att domstolarna fick alltfler testamentstvister att hantera. Antalet testamentsärenden hos hovrätterna ökade särskilt kraftigt under andra hälften av 1600-talet.52 Ett problem i sammanhanget var att det i princip inte fanns några skrivna regler i den svenska rätten som behandlade testamente, och svårigheterna med den bristfälliga testamentsrätten blev allt mer uppenbara under århundradets gång. De gamla medeltida lagarna var alltjämt gällande, men den ekonomiska och sociala utvecklingen i det nya stormaktsväldet hade skapat nya förutsättningar, vilket ledde till att ”man i de ålderdomliga balkarna ofta förgäves letade efter tillämpliga lagrum”.53 Rättsläget var oklart och skapade förvirring och problem i domstolarnas dömande verksamhet, med en osäker rättskipning och en ibland lagstridig praxis som följd. En problematisk fråga var till exempel omfattningen av bröstarvingarnas laglott (portio legitima, i fortsättningen benämndlegitima), det vill säga den del av arvet som testator inte hade rätt att testamentera bort (se avsnitt 5.1).54 Ett annat praktiskt problem var att själva testamentet präglades av formlöshet: det fanns inga formella krav på hur urkunden skulle vara utformad (se avsnitt 5.2). 50 Ordning om de siukas besökning (Laurentius Petris Kyrkoordning av år 1571 s. 130). 51 Det finns inga statistiska undersökningar som visar hur utbredd användningen av testamenten var under 1600-talet. Men klart är dock att antalet testamenten ökade markant under århundradet. En liknande utveckling kan ses i t.ex. England under samma period (Takahashi, Motoyasu 1990 s. 187ff. 52 Enbart under åren 1680–1686 avgjorde Svea hovrätt lika många testamentsmål som för hela perioden före 1650. Även Göta hovrätt och hovrätten i Åbo hade en liknande utveckling (Bergman, Carl Gunnar 1918 s. 12). 53 Lindroth, Sten 1997 s. 371. 54 Mer utförliga bestämmelser om laglotten och dess reglering i den svenska rätten kom först 1857 då arvejordssystemet avskaffades. Nämnda år infördes en ny lag om testamente (gällande för både stad och landsbygd) som stadgade att den som inte hade några bröstarvingar fick testamentera bort all sin egendom. Om testator hade bröstarvingar fick endast hälften av egendomen testamenteras bort. Den andra halvan - laglotten - skulle tillfalla bröstarvingarna (Inger, Göran 2011 s. 255).
inledning 39 Under 1600-talet genomgick det svenska samhället genomgripande omvandlingar på flera olika områden. Dessa förändringar speglades både i skötseln av den kungliga förvaltningen och i relationerna mellan centralmakten och lokalsamhället. Förvaltningen, med de fem kollegierna i 1634 års regeringsform i spetsen, byggdes ut och effektiviserades. Den förändrade byråkratin medförde i sin tur ett behov av nya grupper av utbildade, professionella ämbetsmän, som fick en allt starkare maktposition i samhället. Även kungen och adeln fick en starkare ställning än tidigare. Maktstrukturen förändrades under 1680-talet i samband med reduktionen och enväldets successiva införande. På flera olika områden skärptes centraliseringen och statens kontrollmakt blev alltmer omfattande. Rättskipningen övergick från lokalt förankrade förhandlingar med ett stort deltagande av lekmän till att skötas av statskontrollerade domstolar vars ledamöter var professionella och utbildade jurister. Domstolens uppgift var i första hand att tjäna staten och statens intressen. Samhället präglades av förändring, ökad kontroll och centralisering samt modernisering på flera områden. Det svenska 1600-talet kännetecknades av kombinationen av en enväldig kung, en stark och enhetlig kyrka, ett hierarkiskt ståndssamhälle med privilegier samt inflytandet av nya kunskapsstrukturer och ideologier från kontinenten. Även rättsväsendet och domstolsorganisationen reformerades under 1600-talet. Genom 1614 års rättegångsordinantia inrättades den första hovrätten – sedermera kallad Svea hovrätt – och en allt tydligare instansordning tog form. Inrättandet av Svea hovrätt och de efterföljande hovrätterna under första hälften av 1600-talet möjliggjorde överklaganden till högre instans på ett enklare och mer konsekvent sätt än tidigare. Även underrätternas organisation förbättrades genom bland annat Karl XI:s reformer i början av 1680-talet. Men trots att utvecklingen gick framåt under 1600-talet fanns det områden där förändringarna inte gick lika snabbt. Reformarbetet med de medeltida lagarna var ett sådant. Flera försök gjordes att modernisera landsoch stadslagarna samt de gamla landskapslagarna, men reformarbetet gick långsamt. Visserligen fanns det en anda av modernisering och europeisk anpassning, men samtidigt fanns en nationell och konservativ strömning som vurmade för de gamla lagarna och som betraktade lagen som evig, i det närmaste helig. När den första gemensamma lagen för land och stad antogs 1734 hade lagkommissionen arbetat med utformningen av lagen i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=