LXXV Enligt Schlyter är det uppenbart att 13 57 års stadga icke har funnits i —som Schlyter säger —originalet till MESt. Den har införts först senare och har därvid fått den plats, som vederbörande skrivare funnit mest lämplig. Stadgans innehåll hade ej »på det sättet Influtit i lagboken, om det hade varit gällande lag redan på den tid, då lagboken författades».*'’ Schlyters slutsats —som han dock icke uttrycker direkt —är alltså att arbetet på lagboken måste ha varit avslutat, då stadgan komtill. Schlyters uppfattning torde såtillvida stå utom diskussion, att E 27 vilar på en kunglig stadga. Redan enligt sin lydelse i hs C säga bestämmelserna, att konungens hämnd och vrede skulle komma över dem, som hyste, hägnade eller värjde deltagare i ett upplopp mot fogden, borgmästare eller rådmän. Dylika uttryck brukas icke i lagböckerna men voro vanliga i kungliga stadgor och påbud.*'" Schlyter har vidare otvivelaktigt rätt i att stadgans bestämmelser icke införts i någon laghandskrift genomett beslut av dem, somutarbetade MESt. Avgörande bevis härför är att, som ovan angivits, bestämmelserna saknas i fyra av 1300-talshandskrlfterna och att några handskrifter återge dem i två skiftande lydelser. Att bestämmelserna i det stora flertalet handskrifter stå sist i sina balkar är ett indiciumpå att de icke tillhört den ursprungliga lagtexten. Till slut står ingressens uppgift, att stadgan beslutats i Stockholm den 2 5 november 13 57 av Erik Magnusson och rikets råd, icke i motsättning till vad man känner omdet samtida politiska händelseförloppet. Erik Magnusson hade den 17 oktober året förut utfärdat en proklamation, som inledde ett uppror mot hans far. Striden slutade med en skiljedom, daterad den 28 april 13 57,”’ genomvilken Erik Magnusson, somnu liksomsin far kallas konung, fick stora delar av Sverige under sin förvaltning. Ett halvt år senare, den 22 november, gör Magnus Eriksson ett nytt medgivande Se SGL 11 s. LXVIII. Se t.ex. Magnus Erikssons päbud den 6 december 1344 om regeringsärendena under hans tillämnade resa till Norge, SD t s. 371, hans skyddsbrev den 2 3 april 1348, SD 6 s. 2 3, hans privilegiebrcv den 3 december 1349, SD 6 s. 13 2, och påbud den 27 juli 13 30, SD 6 s. 206. Liknande uttryck förekommo i Sverige redan under 1100- och 1200-talen (se t.ex. SD 1 s. 94, 162 och 206), och hot stadfästelsebrevet för UL. För vidare belägg se Ä. Ljungfors, Bidrag till Svensk diplomatik före 1 3 30 ( 193 3 ) s. 145 f. G3 ST 2 s. 23 3 ff. konungens hämnd förekommer även i om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=