FÖRKLARINGAR TILL DOBBLAREBALKEN Fsv. Dobblara balkcr. Rubriken finns endast i hs A och vissa andra handskrifter. Andra (hs B m.fl.) låta texten följa omedelbart efter Tjuvabalken utan rubrik. Verbet fsv. dobblj spela tärning (eller annat hasardspel) dr lånat från mit. dobbclcn »mit Wiirfeln spielen». Se även SAOB D IS34. Dobblarebalken har ingen motsvarighet i andra fsv. lagtexter. Dobbelspel förekom tydligen mest i städerna. Det behövdes några regler, med straffpåföljd, som begränsade spelivern; Det viktigaste var, att man ej fick dobbla med insats över en mark (pr). Vidare fick man ej dobbla med omyndig eller egendomslös person; det straffades med höga böter, 40 marker (§ 1). Man fick ej genom dobbelspel riskera bolagsgods, som helt eller delvis tillhörde en annan (§ 2). Slutligen fick man ej dobbla, sedan det har ringt i vård om kvällen, troligen framför allt på grund av eldfaran (§ 3). I J 16: 1 förutsättes, att fattigdom kan ha uppkommit »av slöseri, såsom av dobbel och annat dylikt», m.a.o. att någon har spelat bort sin egendom, sin gård eller sin tomt, så att han har blivit utfattig. I Magnus Erikssons gårdsrätt finns följande bestämmelse om dobbel (fl. 8): »Nu dobblar någon; ej må nagon dobbla längre än till dess att man har sagt god natt till min herre konungen i hans härbärge. Om någon gör det senare och om det är en knape eller en skytt, han ligge i tornet ensam i sju dygn med vatten och bröd. Är det cn småsven, blive han hudstruken och miste huden. Är det en ringare man, må han ligga i stocken eller i kistan med vatten och bröd ensam i sju dygn. Nu tillvitas någon detta, och han blir ej gripen på färsk gärning; han må med sex män styrka, att han icke har gjort det, såsom förut är sagt. Ej heller må någon dobbla bort sina hästar eller sina vapen. Ej heller på högre värde än han bär på sig i reda penningar till spel eller till bordet. Om någon gör så, vare det ogillt, och han stånde det straff som förut är sagt» (Småstycken på fornsvenska 1, 1868—81, s. 5 5). I den medeltida ordspråkssamlingen finns följande ordspråk (sv. 988): Drinkarn»! wardbir radb forc ok dobblaromsiällan »För drinkare finns bot, men för dobblare sällan.» Dobbelspel omtalas flera gånger i medeltida skråordningar. Dobbel och tärningsspel äro förbjudna också i den norska Landslagen (8:28) och Stadslagen (7: 27); »Om män dobbla eller kasta tärningar om penningar, kan konungens ombudsman beslagtaga allt det som ligger på bordet, och envar av dem skall böta till konungen en halv mark silver. Men om män slå vad, är det ogiltigt och utan böter till konungen.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=