Magnus Erikssons stadslag 270 bestämmelse att om den ena parten säger ett sär vara mindre och den andra större, skall häradshövdingen utse 6 män frän häradet att mäta säret och sä läta böta för det som de säga vara lag och rätt. MESt har ej upptagit denna bestämmelse om syn. Av nästa flock framgär emellertid, att MESt för ett specialfall har godtagit grundsatsen att tillkalla synemän för att uppskatta storleken av ett sär. 30. »Åtala», fsv. kära. 31. Fl. 10 äterger MEL Sill med vissa ändringar och förkortningar. Varken av MEL eller av MESt framgär tydligt, om de utsedda männen eller den domstol, som har utsett dem, skall bestämma böternas storlek. Anmärkningsvärt är, att fogden (och icke konungen) skulle äga del i böterna. Möjligen har man här en reminiscens frän Bj. 3 2. Fl. 11 är byggd pä MEL S I 8 pr, men är icke likalydande. Jfr även Bj 14; 2 och 1734 ärs lag M 34: 4. —I fortsättningen av fl. 8 ger MEL allmänna regler om sarabot och lytesbot, vilka ej ha upptagits i MESt. 3 3. »En kindpust», fsv. ptistcr m., slag pä kinden, örfil. MEL S 1 12 talar om pust med stäng eller sten, och detta torde med hänsyn till de höga böterna vara inneslutet i pust även i MESt. 34. »Kniv eller svärd» (hs BCKQ—DELMNO). Ffs A har endast »svärd». Bj 14: 13, varifrän stadgandet är hämtat; »svärd eller matkniv». 3 5. »Må den gä genom hans hand», fsv. gauge giiiotu band bans. Subjektet »kniv» är underförstått frän det föregående. Vissa handskrifter (hs LMNO m.fl.) sätta ut det: kniflier. 36. Fl. 12 bygger pä Bj 14: 13, men gör vissa ändringar. Jfr 1734 ärs lag M 3 5; 3—4. 37. Meningen är: om någon i vrede och i syfte att skada kastar sten eller stäng in pä en annans gärd, dock utan att det träffar någon. Jfr fl. 12 »Drager han kniv eller svärd», även i detta fall utan att sära nägon. 3 8. D.v.s. dubbelt sä stor bot som den som skulle ha utgått för säret, om det hade tillfogats pä annat sätt än genom kastet. —Fl. 13 hämtad frän Bj 14: 14 »och har det icke förut varit nägon tvist dem emellan» är tillagd, och böterna äro fördubblade. Huru gärningen skulle bedömas, om tidigare hade varit en tvist dem emellan, framgär icke av MESt. 3 8 a. I hs LMNO tillägges: »eller i vilken köpstad det än är i Sverige». 3 9. Böterna, 40 marker, äro anmärkningsvärt höga i jämförelse med föregående stadganden, och med hänsyn till atr livsfara icke förutsättes. 40. »Tillkommer livsfara», fsv. ganger liiffs iiaJbe a, sä att den utkastade drunknar. 41. »Då skall liv gä för liv»: sannolikt skulle gärningsmannen själv genast kastas i Strömmen för att omkomma. men satsen 42. Detta innebär, att brottet skall straffas enligt D 1. Enligt DI 1:2 skall gärningsmannen dömas till böter av 120 marker, om mälsäganden vill taga emot bot. Stadgandet är det enda, då en brottsling, som har lyckats fly och sedan erbjuder böter, endast med målsägandens samtycke blir fri frän livsstraff. Lagen ger visserligen ingen föreskrift för det fall, att mälsäganden icke vill taga emot böter, men det finns ej anledning att betvivla, att mälsäganden hade rätt att fordra, att brottslingen skulle avrättas. Att han skulle utlämnas till mälsäganden är icke föreskrivet. 43. »Frän en sjöbodsbro eller gärdsbro», fsv. ajf bodbabro ella gardzbro. —Stadgandet är hämtat frän Bj 13:1, som emellertid föreskriver endast 6 markers bot; för fällande dom fordrades två vittnen eller, om vittnen icke funnos, att svaranden icke kunde fria sig med 6 män.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=