FÖRKLARINGAR TILL SÅRAMÅLSBALKEN I I'sv. Saramal mäJh wilia, (balken om) mål angacnde sår med vilja. Innehall: Allmänna regler för rättegång om sår och annan våldsgärning (1—2, 10, 21: 1). Fulla sär med stympning eller lyte (3); stympning av fingrar eller tår (4—6). Fulla sar utan stympning (7). Flugg eller slag, varav lyte följer (8). Fdugg eller slag, som icke vållar »fulla sår» (9). Utslagna tänder (11); örfil och härdrag (12). Inkastande av sten, stang e.dyl. i en annans gärd (13). Kastande av någon i Strömmen eller från brygga (14). Ömsesidiga våldsgärningar (H). Ansvar för sär (16). Aga av tjänstehjon (17). Våldsgärning mot fogden, borgmästare och rådmän, stadens skrivare och män i stadens ärenden (18). Våldsgärning av övermage (19). Sår pä kvinnor (20); avklippning av lockar på ungmö eller gift kvinna (21 pr). Fridstider (1: 1). Om våldsgärning mot den som konungen har fridlyst Kg 9. Om våldsgärning i härbärgena hos stadens gästgivare Kg 13: 3 —Om sår vid hemgång (edsöresbrott eller icke) E 1—7. Om stympning E 16. Om någon lejer eller befaller en annan att såra en man E 22. 1. »Gör det kunnigt för vänner och fränder»: förmodligen för att fä deras stöd och hjälp vid rättegången mot gärningsmannen. Närmast skulle den särade eller skadade inom denna krets av vänner och fränder fä de sex män, med vilka han skulle binda den åtalade vid gärningen (fl. 2). 2. »Då skall han stå i samma våda», fsv. statule i sania wadha, d.v.s. han skall vara underkastad samma straff som den skulle ha undergått, som han med orätt har anklagat. 2 a. »Vidare är att märka», fsv. Framledhis märkiande. Denna inledningsfras finns i alla gamla handskrifter och har sålunda tillhört den ursprungliga texten. Den är utelämnad i hs LM. Jfr Tj 19: 1 med not 72 och Inledningen s. XL. 3. »Förra Värfrudagen» om hösten, Marie himmelsfärd, den 15 augusti. 4. »Sä länge det pälyses, att den friden varar», fsv. swa länge then fridbcr lyses, d.v.s. sä länge som den friden varar enligt den pålysning (kungörelse) som har skett. Härmed avses de s.k. burspråken (om dessa se ovan s. 188 f. och Södcrwalls Ordbok, art. burspråk, med där citerad litteratur). I de bevarade nedskrivna burspråken för Stockholm (fr.o.m. 1459) finnas ständiga påminnelser om fridstiderna, alltid som första punkt i dessa radstugurättens kungörelser (Stockholms stads tänkeböcker, Bd 1 1474—1483, 1917, s. 419 f.). Som exempel må anföras: »Först epter gamblan stadga skal man huart aar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=