Dr äpani älsbalkeii II 257 6. »Bada»: detta upprepade ord »bada» finns endast i hs A(HI), men saknas i övriga handskrifter (hs BCKQ—DELMNO—F—RS). 7. Regeln att dräp eller sär icke kan anses som vädaverk, om ej säväl gärningsmannen som den sarade eller den dräptes arvinge gä ed därpä, finns bade i Bj (14: 22) och i MFL (D II 2); likasä bl.a. i ÖgL och i UL. I MFSt, utom här, även i S II 5. Den är dock icke undantagslös, se nedan S II 6 pr. 8. »Efter som eden är»: allt efter som eden gäller dräp, sär, blänad eller blodvite, som har tillfogats av väda, m.a.o. allt efter som vädaverkseden till sitt innehäll är fastställd i olika fall. 9. »Skall mälsäganden taga som sin ensak, sin bot», fsv. tjki mahäghanden enskylt sak sina. Det plconastiska sak sina finns endast i hs A(EIl) och hs S, men saknas i övriga handskrifter och torde ej ha statt i den ursprungliga texten. —Nägra böter till konungen och staden utkrävdes sålunda icke vid vädaverk. 10. Meningen är ej fullbordad med eftersats; förvandlingsstraffet har ej blivit bestämt. I vissa handskrifter saknas hela meningen (hs BKQ), i andra (hs DEM) senare delen. I hs LMNO tillägges: iiari fallin til hofudhsakinna, i hs PR: lari som för är sagth, i hs S: lari tha uadbc i fiillom lilia. I hs D har en rad lämnats tom för att senare ifyllas. Se vidare G 5 med kommentar (not 30). — Om nägon av parterna brister ät eden, anses dråpet ha skett med vilja, och dä blir svaranden skyldig till straff för viljaverk. — M. 2 pr och förra hälften av 2:1 är hämtat frän MEL D II 2. Denna flock innehaller emellertid ett antal processuella stadganden (bl.a. om att en konungens syssloman skall vara närvarande vid rättegången), vilka tydligen ha till uppgift att säkerställa, dels att det i framtiden icke skall bli nägon tvist, huruvida brottet har varit vadaverk eller icke, dels att samhällets straffrättsliga verksamhet icke sättes ur funktion genom avtal mellan parterna. MESt saknar motsvarighet härtill. Stadgandet i § 1, att vadaverksböter tillhöra mälsäganden enskilt saknar motsvarighet i MEL. 11. MEL: 20 marker. 1 1 a. »Eick»: sä i alla handskrifter utom hs A(H1), som här har presens »far». 12. MEL: 9 marker. 13. »Nu förmår han ej böta . . .», fsv. [iVifJ orkar han cig botum hs A(H) och hs DLMNO—L; därefter lämnas (i hs AH—DNO) en rad tom för att senare fyllas. 1 hs BCKQ—E—S saknas den ofullbordade försatsen. Se vidare G 3 med kommentar (not 30). 14. »Kastar nägon ett spjut», fsv. Skiiitcr man sfiiutc.. Jfr i följande mening: »spjutet», fsv. skntit, egentl. ’skottet’. 13. Fl. 3 överensstämmer i huvudsak med MEL D II 3—3. MEL D II 4 använder termen »handalöst vädaverk», när ett kast träffar något annat förr än den, som fick skadan. Denna term har MESt ej upptagit här i fl. 3, men den finns i S I 3, 4 och 6 pr. — Den följande flocken i MEL (D II 6) om giller, snaror och fångstgropar i skogen, »för älgar och andra djur», har naturligt nog icke upptagits i MESt. 16. MEL: 4'/i marker. 17. Meningen är ofullbordad; förvandlingsstraffet har icke blivit bestämt. Se härom G 3 med kommentar (not 30). I hs LMNO och hs F tillägges: ware tber om lagb som för är sakt. I hs D är hela meningen utelämnad. —El. 4 motsvarar MEL D II 7. Andra meningen är dock ett tillägg i MESt. jfr fl. 2: 1. 17a. »En man»: hs A(HI) har här den ålderdomliga nom.-formen madber; övriga handskrifter: man. 17 Erihs.soiis stadslaij
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=