Magnus Erikssons stadslag 250 37. »Dubbel bot», fsv. tu ähötc, bör tolkas som dubbelt sa stora böter som stadgas i fl. 1: 2, salunda till kvinnans arvingar 2X60 marker och till konungen och staden vardera 2X30 marker. Därtill 20 marker för barnet till kvinnans arvingar. 3 8. »Av två goda kvinnor», fsv. tuägg/a godbra qninno (gen. pl.) hs A; övriga handskrifter ha thriggia »av tre», vilket måste vara det ursprungliga. I hs A^HI) har salunda kravet blivit nedsatt från tre till två. Med »god kvinna» avsågs ärbar, hederlig, ansedd kvinna, dannekvinna, motsvarighet till »god man». —Jfr D II 13, som handlar om att en havande kvinna blir dräpt av våda; där kräves vittnesbörd av två kvinnor om att den döda var med barn: inädb fuäggui quhnio iiitnum (så i alla handskrifter). 39. »För barnets del», fsv. aff (hs BCD m.fl.: a) harnsiiis wjgbna, d.v.s. det som gäller tjugomarkersböter för fostrets död. — Fl. 12 är med vissa ändringar överförd från Bj 14; 17. 40. De dråpsböter, som tillkomma målsägandena, skola sålunda kvittas för de båda dråpen. 41. Förra delen av fl. 13 (t.o.m. orden »som annan dråpare») är hämtad fran MEL D 1 3. Där fordras emellertid, att det andra dråpet har skett inom dag och dygn efter det första. Som texten i fl. 13 lyder, är det tillräckligt, att det andra dråpet har skett i hastigt mod; någon bestämd tid, inom vilken det måste ha skett, är icke föreskriven (iiiniiu samma dagb cllcr annan tima). Orden i MEL »Fian skall ej fly från landet och ej mista sitt liv» ha i MESt utbytts mot att han skulle taga böter av den man, som dräpte först (d.v.s. av dennes arvingar). Detta innebär, att böterna till målsägandena å båda sidor kvittades. Böter till konungen och häradet eller staden skulle erläggas av den, som dräpte sist. Enligt MEL voro dessa böter 13 marker 8 örtugar till konungen och häradet vardera. För MESt torde bestämmelsen i fl. 1:2 omböter av 30 marker till konungen och lika mycket till staden ha varit att tillämpa. Sista meningen i fl. 13 saknar motsvårighet i MEL. Samma regel förekommer flera gånger i MESt och vittnar om huru förmögna brottslingar, som kunde gälda föreskrivna böter, intogo en annan ställning än fattiga, som icke orkade betala. 42. »I laga hamn» har säkerligen samma innebörd som MEL: »i laga läge». 43. Fl. 14 överensstämmer (med i föregående not angiven ändring) med MEL D 1 42 pr. — I flera handskrifter (hs LMNOPR) tillägges i slutet av D I ett kapitel om dräp i försät, som är hämtat frän UL Mil pr. I hs D är det infogat efter fl. 11.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=