Dr åf)a mälsl?alk.cn I 245 ning av antalet bestämmelser. Av Landslagens 42 flockar ha endast 15 motsvarighet i Stadslagen. Häradsrätten i MEL har i MESt blivit ersatt av rådstugurätten (»fogden, borgmästare och rådmän»), »häradsnämnden» av en för målets prövning tillsatt »tolvmannanämnd». Men f.ö. äro förändringarna icke stora. Några viktiga bestämmelser (fl. 1:2, 2 pr, 12) äro upptagna ur Bjärköarätten och ha sålunda tradition i äldre stadsrätt. I Upplandslagen av år 1296 finns följande intressanta .bestämmelse (M 12:4): »Nu gifter en bonde sin son till en köpstad, hans fader far dit med säck och pung, och de gå båda till torget för att sälja och köpa; bliva de där slagna och dödade, och hava de båda samma dödsplats sä nära gården, att man kan nä dit med spjutsspets och yxskaft, dä skall var och en av dem gäldas med hundrafyrtio marker. Är det längre frän gården, då ligge fadern i hundrafyrtiomarkersbot och hans son i spärgäld.» —Stadgandet, som saknar motsvarighet i de andra svealagarna, handlar om det förhöjda rättsskyddet (»hundramarkersbot i dräp») i en köpstad med torg; det kan vara Stockholm, Uppsala, Enköping som åsyftas. Två frågor besvaras: Hur långt sträcker sig hemfriden i en köpstad? Vilket rättsskydd åtnjuter en bonde, som kommer till köpstaden för att köpa och sälja på dess torg? Frågorna besvaras genom ett konkret tänkt, men mycket komplicerat rättsfall: En bonde gifter bort sin son till en stad, där han blir borgare och husägare. Fadern kommer pä besök till sonen, med säck och penningpung; båda köpa och sälja pä stadens torg. Båda bli dräpta på samma plats. Vad skall då gäldas i böter för sonenborgaren och för fadern-gästen? Sonen har förhöjt rättsskydd endast i sin gärd och i en trång krets däromkring, fadern däremot »längre därifrån» {f)y fiärmär), tydligen inom stadens hela område. Stadgandet kan knappast vara särdeles gammalt, även om det icke behöver ha kommit till vid lagrevisionen år 1295. Det finns märkligt nog inga spär av det varken i Bj eller i MESt. Genom burspråken (art. 1) kungjordes särskilda fridstider, epter gamblan stiiJga, då »dräp, blånad och blodvite» skulle gäldas med dubbla böter: under julen t.o.m. tjugondedagen, under sommaren från pingst till värfrudagen den 8 sept. 1. »Utan att därtill vara trängd», fsv. t tan tbrang, utan trångmål eller livsfara; tillägg i MESt, utan motsvarighet i MEL. 2. »Pä färsk gärning»: förkortning av texten i MEL »pä färsk gärning vid liket, eller på flygande fot samma dag och dygn». 3. »Får ej undgå det genom böter», fsv. komi etigum botuni widber, d.v.s. han får icke lämna böter i stället, såsom lösen för sitt liv. Samma uttryck i E 24. 4. Fl. 1 pr motsvarar MEL D I 2. Sista meningen (»Och huru mänga äro . . . samma straff») är dock ett tillägg i MESt. 5. »Tvingad till försvar för sitt liv», fsv. tbrängdber a liiffs uödb, d.v.s. begär han ett dräp i nödvärn, vid livsfara (i motsats till itan tbrang fl. 1 pr). 6. »Efter fogdens och rådmännens nåd», fsv. epter fogbatans ok radbtnanna nadbum. Det skulle sålunda icke prövas av tolvmannanämnd utan avgöras av domstolen själv. 7. »Åttio marker», d.v.s. dubbel 40-markersbot. I hs D tillägges: Orkar ban ey botum, varefter en rad har lämnats tom för att senare ifyllas. —Med fl. 1:1 jfr MEL D I 12: »Kan det visas, att han gjorde dråpet därtill nödd och med verklig livsfara, dä skola de som förut äro nämnda [d.v.s. häradshövdingen och häradsnämnden] tilldela målsäganden böter, sä som de vilja stå till svars inför Gud och sin konung, och pröva den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=