Magnus Erikssons stad slag och låta döma henne såsom annan dråpare. Sedan har målsäganden rätt att taga böter eller att låta halshugga henne, vilket han helst vill. Tager målsäganden böter, då skall han taga såsom stadgat är,'^“ och konungen och staden tage var sin del. Omhon ej blir tagen på färsk gärning, då skall hon lagligen bindas vid brottet, såsom förut är sagt om dråpare. 242 VII.Om präst eller klerk dräper en lekman. Dräper präst eller klerk en lekman, då tager biskopen konungens rätt, och den dödes arvingar målsägandens lott av böterna, och staden sin tredjedel. VIII.Om lekman dräper en präst eller en klerk. Nu dräper lekman en klerk; då tage konungen sin rätt, målsäganden sin rätt och staden sin rätt. IX.Om någon vill värja dråparen. Nu vilja några män värja dråparen för dem som vilja gripa honom, antingen i hans hemeller annorstädes; då varedet tvegillt, som de göra, som vilja värja honom, och allt det ogillt, som de få, vare sig det är dråp eller sår eller vad det är.'* ' X.Om någon rånar dråparen från den som har tagit honom till fånga. Om någon rånar dråparen från den som har tagit honom till fånga, då har den som så gör brutit edsöret. Samma lag vare om allt annat, då någon rånar en fånge från en annan. XI.Om någon vill styrka, att dråp är förlikt och bötat. Nu vill någon styrka, att dråp är förlikt och bötat. Om målsäganden väcker åtal och kräver böter, konungen eller staden, vilketdera av demdet än är, och den andre säger, att denna bot är gäldad.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=