DRÄPAMÅLSBALKEN I (om dråp med vilja) I. Omdråp med vilja, och omde brott, som någon gör i trångmål, huru böter gäldas för dem. Nu dräper någon en annan, utan att därtill vara trängd,' och blir tagen till fånga på färsk gärning;" han give liv för liv och får ej undgå det genom böter.' Och huru många de äro tillsammans i flock och farnöte, då dråp ,göres, skola de alla undergå samma straff.^ § 1. Är han tvingad till försvar för sitt liv, ’ då miste han ej livet, utan böte åttio marker efter fogdens och rådmännens nåd; *' dessa åttio marker skola gå till treskifte: till målsäganden, konungen och staden.* § 2. Kan så hända, att någon dräper en annan och lyckas fly undan och blir ej tagen på bar gärning, då böte han till målsäganden sextio marker och till konungen trettio marker och till staden trettio marker.*" Och han söke tillflykt i sex veckor i kloster eller kyrkor och ej annorstädes,'* och sedan må han komma in till staden och bjuda böter. Och målsäganden skall icke hava rätt att hämnas på honom."* Vill han “ ej taga emot böter, skall hans del läggas i taka händer och konungens frid lysas över honom; och omdet står under natt och år,* ’ må konungens fogde taga det såsom »flutafä».'^ II. Huru man skall binda en annan vid dråp, och huru man skall värja sig. Blir någon dräpt, och kännes ingen vid dråpet, åtalar dock arvingen en man, binde han honom vid gärningen med sex män.* ’ Eller ock må den somdråpet tillvitas värja sig med tolv män.'*’
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=