Mag n us Eriks s on s st ad si a g 238 20. »Nu förmår h.in ej böta», fsv. 1S>U' orkar han rig botiiiu hs A och hs DNO; saknas däremot i flertalet övriga handskrifter (hs BCRQ—ELM). Om den ofullbordade försatsen se G 5 med kommentar (not 30). —Fl. 8 överensstämmer till innehållet med MEL H 9, men är avsevärt mera kortfattad. 21. Orden »med uppsåt», fsv. mädh iiilia äro ett tillägg i MESt. 22. »Pä färsk gärning»: MEL har här det åskådliga uttrycket »med blasande mun och brinnande brand». 22 a. »Brännas (el. brinna) pä bål»: sä i alla handskrifter av MESt och redan i MEL. 23. Fl. 9 överensstämmer med MEL H 10, men är mera kortfattad. 24. »En sådan sak», d.v.s. avsiktlig mordbrand (fl. 9). 2 5. »De skola råda för halva nämnden var, svaranden och käranden», d.v.s. de skola utse halva nämnden var. 26. Fl. 10 hör nära tillsammans med den föregående fl. 9. —Fl. 10 motsvarar MEL FL 11. —Det processuella förfarandet tillhör ett äldre rättssystem (bl.a. VgL) och var måhända redan vid utarbetande av MEL föråldrat (se MEL FL 11 med kommentar). Straffet var bestämt pä grundval av den i medeltiden rätt ofta tillämpade grundsatsen, att den som greps pä färsk gärning skulle fä högre straff än den som greps först senare. Reglerna i fl. 10 äro starkt förenklade i förhållande till MEL FL 11, och straffsatsen har gjorts oberoende av om den skyldige har gripits genast pä bar gärning eller först senare. 27. Rubriken till fl. 11 är hämtad frän MEL FL 12, men orden »och blir tagen på bar gärning» äro tillagda. § 2 handlar emellertid om den som icke blir tagen pä bar gärning. 28. »Förgörningar» har här tydligen en konkret innebörd, trollmedel av olika slag och gift; sedan också: anslag för att förgöra någon genom gift eller trolldom. 29. Orden »eller honom» (fsv. ella han hs A m.fl.) saknas i flera handskrifter (hs BCKQ och D). 30. Orden »eller han» (fsv. clla han hs A m.fl.) saknas i flera handskrifter (hs BCK och D). 31. »Fälla de dem», fsv. fälla the them hs A m.fl. Andra handskrifter (hs BCKQ— DE—RS) ha i stället fälla the hona »fälla de henne». 32. Enligt MEL är bötesbeloppet 40 marker. Denna summa torde ursprungligen även ha tillhört texten i MESt: i hs B synes talet XL först ha skrivits för att sedermera ersättas av LX (Schlyter), och talet XL finns i hs CKQ och i hs D. 3 3. »Förmå de ej böta . . . deras arvingar tage deras egendom»: Så enligt hs A m.fl. Andra handskrifter (hs BCKQ—D) ha i stället: »Förmår hon ej böta, då skall hon brännas, och arvingarna tage hennes egendom.» —Trolldom och förgörning ha tidigare ansetts vara brott, som särskilt (eller uteslutande) övades av kvinnor. Därför var straffet detsamma för man som för kvinna: »dä skall han eller hon brännas». Landskapslagarnas bestämmelser om förgörning rikta sig därför också endast mot kvinnor (ÖgL 31:1, UL M 19 pr, SdmL M 32, VmL M 16 pr). Enligt ÖgL skulle kvinna stenas, enligt UL (SdmL, VmL) brännas. Endast Bj utgick från att även en man kunde öva förgörning; den stadgade (Bj 36: 1), att man eller kvinna, som har begått sådant brott, skall brännas i bål (se kommentaren till Bj 36: 1 i »Svenska landskapslagar» Bd 5, 1946, s. 492). Även bestämmelserna i MEL riktade sig främst mot kvinnor; dock börjar flock FL 12 med orden: »Bär en kvinna eller en man förgörningar pä en man . . .» Man har dock
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=