Hög in ålsbalkeu 117 6. »Hcdct eller kristet», d.v.s. odöpt eller döpt. 6 a. »Kvinnan brännas»: sä i hs A(H1) och C; »stenas» i hs BKQ—DELMNO, hs B 127 a—R. 7. »Om det är uppenbart», d.v.s. allmänt känt och omvittnat. Uttrycket är dock oklart och saknar exakt innebörd. »Eller sett av sex män» är ett tillägg, hämtat frän Bjts bevisrcgler. MEL har endast allinii i pl)inbart. 8. Under det att enligt MEL i detta fall, liksom överhuvud taget, frägan om den anklagade hade begätt brottet eller icke skulle avgöras av häradsnämnden, skall den i MESt avgöras av 12 män. Huruvida dessa skulle utses av den anklagade eller (liksom i fl. 1) av fogden och radmännen, omtalas icke, men det sistnämnda förefaller troligt. Att var och en av de 12 skulle gä ed för sig och att rädet skulle förestava eden, är uppenbarligen garantier för att de 12 skulle fatta sin uppgift pä allvar. 9. »Ättegren», fsv. äftläfiger m., d.v.s. den ena släktgrenen i en familj, mannens släkt eller hustruns. Ordet har tydligen varit ovanligt; hs A har därför en förvanskad form ä/liii^gcr (likasä hs B 127 a ätlinger hans). 9 a. Ingen mä dräpa en annan för att fä ett arv», fsv. ciif’iii niä auuan sik fil urffs dräpa. Ordet annan saknas i hs BEPRS. Samma grundsats uttalas i Ä 8 (not 24) och i Ii 19 pr (not 49); jfr ocksä E 20 pr. 10. »Tillkomma», fsv. akoina; jfr fl. 11:1 och Sk 9, S I 16: 1. Ocksä pä dessa textställen kallas de 12 männen folff manna näinpd. Att nämnd skall tillsättas för att pröva, om brottet var gjort med vilja eller av väda, stadgas däremot icke i D 11; andra meningen i fl 2:2 är salunda en verklig lagbestämmelse. 11. »Enligt kyrkans rätt», fsv. mädb kirkio rät. Samma uttryck i Ä 11 och E 20 pr. 11 a. »Dä skall ... en kvinna brännas»: sä hs A(HI). Övriga medeltida handskrifter ha »stenas» (hs BCKQ—DELAINO, hs B 127 a—PR). MEL H 4: »stenas». KrL H 5: kvinna som begär tvegifte skall »sättas kvick i jord». 12. Sista meningen är ett tillägg i MESt. F.ö. överensstämmer fl. } med AlEL H 4. 1.^. »Brännas»: sa i hs A—BCKQ och hs B 127 a. Andra handskrifter (hs ELMNO) ha »stenas», liksom MEL H 5. 1 hs L9 har först skrivits kana stenas, men ordet stenas är överstruket och ändrat till brännas. Redan Bj 36: 1 stadgar »brännas i bäl» för man eller kvinna, som har givit en annan gift. Texten i vissa handskrifter följer sälunda Bj, i andra MEL. Sannolikt är i detta fall, i fräga om trolldom, »brännas» det ursprungliga i MESt, och »stenas» beror pä anpassning efter MEL. Jfr ovan not 2 och 6 a. 14. »Brister han ät eden», fsv. fälz han at edhenum, d.v.s. blir han ej värjd eller friad genom tolvmannanämndens utslag. —Fl. 4 överensstämmer till innehället i stort sett med MEL H 5. 15. »Det skall gälla om arvet, som förut är sagt»: förmodligen hänsyftas här pä fl. 2: 1. — El. 5=MEL H 6. 16. »Konungens nämnd» omtalas i MESt endast här och i den följande fl. 7: 1. Bada stadgandena äro hämtade fran MEL. Om konungens nämnd se MEL Kg 3 1, 3 3 med kommentar. 17. »Mot sitt fosterland», fsv. a fadbnrlandh sit hs A(HI). Övriga handskrifter ha ordet fosterland■, sa även MEL. »Härjar i sitt eget fädernesland», fsv. bäriar a sit cgbit fädbernis land; MEL H 8 bäriar sit ägbit fosterland. 18. Fl. 6 och 7 överensstämma, såsom man kan vänta, med MEL H 7 och 8. 19. Kombinationen »tropliktig sven» (fsv. troskylder siien) och »hustru» (fsv. husfru) i samma bestämmelse är överraskande. — »Hon brännas»: sä i alla handskrifter utom hs LM, som ha »stenas», tydligen efter MEL H 9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=