FÖRKLARINGAR TILL HÖGMÅLSBALKEN Fsv. Högbmälhhalkcr, balken om högmälsbrott. Innehåll: Mord (1), barnamord (2, ^). Tvegifte (3). Trolldom och förgörningar (4, 11). Högförräderi (6—7). Dråp på husbonde eller herre (.8). Mordbrand 1^9—10). 1. »Mördar», fsv. inyrdhir, till mordh n. mord: om dråp som förövades försåtligt och varvid liket doldes ^»lägger å lön och bär i gömställe»). Dråp och mord äro i alla de fornsvenska lagarna väsentligt olika brott och medföra olika straff. Dråpet kunde i regel sonas med böter, under det att mordet var urbota. Om dråp — med vilja eller av våda —handla i MEL och MESt de båda dråpsbalkarna; mordet hörde till de grova brott, som benämndes bögmälc och som ingå i Högmålsbalken. 2. »Då skall mannen stcglas och kvinnan brännas»: sa i hs A(HP) och hs C. Andra handskrifter (hs BKQ—DELMNO) stadga här, att kvinna skall stenas. Hs B 127 a (fol. 5 8 r) tha skal mail stägblas ok kuiia brännas-, men ordet brännas är skrivet på radering; säkerligen har här ursprungligen stått stenas. MEL har likaså »stenas». Bj 3 6 pr stadgar, att kvinna som mördar någon skall »levande grävas i jorden». 1 Bj 3 6: 1 tillägges emellertid: »Den som giver en annan förgift, man eller kvinna, skall brännas i bål.» Tydligen har i MESt ursprungligen stadgats, liksom i MEL, att kvinna som har mördat skall stenas (bevarat i flertalet handskrifter, senare ändrat i hs A och hs C). Dödsstraff genom brännande på bål finns emellertid som nämnt redan i Bj; sannolikt beror det pä främmande inflytande. Jfr fl. 2—4 och 8. — I KrL har dödsstraffet »brännas pä bål» genomförts för kvinna, som begår högmälsbrott, utom i ett fall: kvinna som har begått äktenskapsbrott genom tvegifte skall »sättas kvick i jord» (KrL H 5; jfr MEL H 4 och MESt H 3). —• Bevisning genom 6 vittnen finns redan i Bj; enligt MEL skall den ske genom häradsnämnd. 3. Det torde ha varit mycket svart att åstadkomma bevisning om ett mord genom sex vittnen (»om det är uppenbart eller är sett av sex män» fl. 2). I regel måste det ske genom prövning av tolvmännanämnd, utsedd av rädstugurätten. De 12 medlemmarna av nämnden skulle »svärja var för sig» (fl. 2), d.v.s. de skulle förklara den anklagade skyldig eller icke skyldig och bekräfta detta med sin ed. 4. »Värja de honom, vare han värjd; fälla de honom, vare han fälld»: förmodligen innebär detta uttryck, som förekommer flera ganger i H, att man sökte komma fram till en samstämmig dom inom nämnden. Lyckades icke detta, måste målet avgöras genom enkel pluralitet, d.v.s. minst 7 röster. —Med fl. 1 jfr MEL H 1. 5. I fråga om de brott, som omtalas i fl. 2, likställer MESt (liksom AIEL) drap och mord.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=