Magitus Erikssons stadslag 230 under dagen till '/i marks värde straffades sälunda med dödsstraff ovillkorligt, liksom (enligt fl. 23 pr) rän under natten till en öres värde. 63. I flertalet handskrifter (^hs BCDEKLMNOQRS) tillägges: »och skall fly från staden», fsv. ok ryirie staJhm. Detta är givetvis ursprunglig text i Stadslagen. Huruvida en verklig ändring föreligger i handskriften för Stockholm hs A (och dess avskrifter hs HIP) eller dessa ord endast ha blivit överhoppade av en skrivare, är svart att avgöra. — dill grund för fl. 23 (som givetvis saknar motsvarighet i MEL) ligger Bj 39. Bestämmelserna i MESt innebära en straffskärpning. Av intresse är att bade enligt Bj och MESt dödsstraff för rån skall ske genom halshuggning och icke genom den särskilt vanhedrande hängningen, såsom fallet var för stöld. I tänkeböckerna finnas åtskilliga exempel på att personer, som ha dömts till repet, benådades till svärdet. —Om ran finnas helt andra bestämmelser i MEL E 44. 66. »Halshuggas», fsv. batsbiig^as. MEL E 45 har i inlir suär}) dönias. 67. »Får ej undgå det genom andra böter», fsv. cig andrum botum uidber koma. Såsom Schlyter påpekar, kan ordet andrum här anses överflödigt. Dödsstraffet var ovillkorligt och fick ej avlösas genom böter (jfr not 63 och 64). Uttrycket koma cig hotum uidber även i D I 1. 68. »Med våld bortförde honom», fsv. ualdfördbe. Samma betydelse har ordet i D I 2: 1 och Tj 18:1. 69. »Och huru många de äro . . . fyrtio marker» är ett tillägg i MESt. 70. »Nu förmår ingen av dem böta» är ett tillägg i MESt (hs A); det saknas i flertalet av övriga handskrifter (hs BCKQ—DLMN). I hs S (Västeras lagbok) tillägges: gauge fil äruadis. Om förvandlingsstraff i MESt se G 5 med kommentar (not 30). — Fl. 24 överensstämmer f.ö. med MEL E 45. 71. »Med våldsgärning», fsv. mädb walde. Jfr fl. 16 pr och Kg 13: 3, Ä 5, R 33. 72. »Kommer det till slag mellan dem», fsv. komber slagb tbera mällcn, d.v.s. blir det strider där slag utdelas. 73. »Husbonden eller någon av hans husfolk», fsv. bondin clla bai:s bion. Uttrycket är direkt överflyttat fran MEL. 74. Fl. 2 5 är hämtad frän MEL E 46. 7 5. Flertalet medeltida handskrifter (hs BCKQRS—DENO—LM) tillägga »radstugufrid», ehuru detta ord står pä olika plats i uppräkningen i olika grupper av handskrifter. Förmodligen har det i en ursprunglig förlaga (originalmanuskriptet av MESt?) varit tillagt över raden eller i marginalen. Det saknas i Stockholms lagbok, hs A (liksom i dess avskrifter hs HIP), vilket sålunda torde bero på en tillfällighet vid avskrivningen; skrivaren har förbisett det över raden eller i marginalen tillagda ordet. »Rådstugufrid» nämnes även i rubriken till fl. 14. —Orden hemlighusfrid, badstugufrid och rådstugufrid förekomma först i MESt. Skyddet för en kvinna kallas i MESt icke för kvinnofrid. Däremot omtalas i MESt, att konungsfrid lyses över någon (D I 1: 2, jfr S I 1:2 och Kg 9). 76. »Han skall ej fly frän riket, och ej skall hans egendom skövlas»: Detta är en avgörande skillnad mellan Landslagen och Stadslagen i fråga om edsöresbrott. 77. Straffet för edsöresbrott var enligt fl. 26 helt annat i staden än pa landet. 1 stället för MEL:s straff biltoghet över hela riket och förlust av all egendom träder i MESt ett bötesstraff, som utgör tillägg till det straff, som ädömes enligt de övriga brottsbalkarna. Endast i en bestämmelse, fl. 16: 1, framträder edsöresstraffet som det enda, som ädömes för ett brott. Stadslagens ord, att den brottslige ej skulle rymma riket.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=