Edsörcsbal ken 229 sedan inställer sig för rätta, skall erbjuda; 60 marker till mälsäganden, 30 till konungen och 30 till staden. MEL stadgar, att s;i mycket skall bötas som skils i i apahotum. 5 3. »Skrift och bot», fsv. scriptotnal ok bätring. —»Efter kyrkans rätt», fsv. äbter kirkio rät. Detta uttryck, som saknas i MEL, tyder mahända (liksom ett motsvarande i Ä 11) på ett kyrkligt inflytande vid utarbetandet av MESt. I Ei 3 har däremot »med kyrkans rätt» övertagits från MEL H 4. Om innebörden av det kyrkliga straffet se S. Kjöllerström. Guds och Sveriges lag, s. 26 och A. Thomson, Barnkvävningen (1960), s. 14 f., om olikheterna mellan fl. 20 och AlEL E 34 pr Thomson a.a. s. 11 f. 54. »Då värje hon sig med sex mäns ed»; MEL har i stället »da skola hennes fränder värja henne med tolv mäns ed». 5 5. MEL har pa motsvarande ställe: »Elar hon så fattiga fränder, att de ej orka gå eden». 5 6. »Såsom förut är sagt», d.v.s. halva mansböter, sammanlagt 60 marker. MEL E 20 pr har i stället: 40 marker. 5 6 a. »Vara vållande till barnets död», fsv. uara uiilhinJe dödh btinisiiis; »om hon ej är vallande», fsv. än hon cig uallandc är. Första meningen av fl. 20: 3 saknas i hs LM. 57. »Om varken moder eller fader förmår böta», fsv. Nm’ ä)i huarte modhiir cllu fitdbur orkar hotum (^hs ABDENO m.fl.). 1 hs LAf tillägges: gauge til arwodhis. Om den ofullbordade försatsen se G 5 med kommentar (not 30). —Fl. 20 pr, 20: 1—2 motsvarar, med vissa ändringar, MEL E 34. Efter ordet »ärva» i fl. 20: 2 gå de båda lagarna helt i sär. Ytterst ga deras bestämmelser om barnkvävning (oppressio infantium) tillbaka på ÖgL, se härom närmare A. Thomson a.a. s. 10 f. El. 20: 3 är ett tillägg. — MEL E 35 och 3 6 sakna motsvarighet i MESt. 5 8. Fl. 21 återger MEL E 37, med undantag av att en historisk upplysning om att straffet för de angivna handlingarna fordom var 40 marker har uteslutits, och att slutorden »för sin kropp och sitt liv» ha förkortats till »för sitt liv». MEL E 37 är en nästan ordagrann avskrift ur Magnus Erikssons Uppsala-stadga den 6 dec. 1344 (SD 5, s. 373 f.). För kommentar se »Magnus Erikssons landslag» ( 1962), s. 220. 59. »Vare den som lejde och bjöd i full skuld (/ fulle sak) lika som den som det gjorde», d.v.s. han vare underkastad fullt straff lika som gärningsmannen. 60. El. 22 motsvarar till innehållet MEL E 3 8, men har en nagot utförligare formulering. — Om ME.L E 39 se kommentaren till fl. 16. MEL E 40—43, som huvudsakligen innehåller straffrättsliga regler för edsöresbrott, sakna motsvarighet i MESt. 61. »Inom stadens gräns», fsv. innan stadz mark. Om stadens gräns se R 12 med där citerad litteratur. Sammanställd med uppgiften, att Åsön är Stockholms mark (R 12; 1) torde fl. 23 berättiga till den slutsatsen, att Södermalm icke omfattade hela Åsön, utan att en del av denna var utmark, i hs BCKQR, orden »eller pä Södermalm eller Norrmalm eller inom stadens gräns» i hs DELMNO. Detta torde visa, att hela denna senare grupp av handskrifter (eller deras förlagor) icke ha varit skrivna för Stockholm, utan för andra städer. Orden »eller inom stadens gräns» hs A torde vara ett senare tillägg. 62. »Sedan man har ringt i vard», fsv. äpter thet i uardh är ri)igt, d.v.s. under natten. Samma uttryck förekommer i B 22 pr och 22: 2. 63. »Efan får ej lösa sig därifrån i denna sak», fsv. gauge engen lösen fore i thässo male, d.v.s. brottslingen far icke genom att erlägga böter lösa sig frän dödsstraffet. 64. »Efan far ej undgå det genom böter», fsv. ok kome engum hotum uidher. Ran Orden »eller inom stadens gräns» saknas
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=