Edsövc s hal kcn 227 ju pa sprund av brad tvist begangna gärningar i kyrka och pä ting icke voro undantagna frän cdsöresbcstämmelserna. — Till grund för fl. 14 ligger f.ö. MEL E 17. De följande tvä flockarna i MEL ^E 18 och 19) ha ej upptagits i MESt. De ha förmodligen ansetts ersatta med tillägget i fl. 12 »vare sig han far dit eller därifrån». 36. »Huruvida han gjorde det tvingad», fsv. J.niat han y^iordbe thet tbränj^der. MEL: bnat ban tlyj>c l>rängdcr. 37. Fl. 15=MEL E 20. 38. »I Saramälsbalken», fsv. i saramalum hs A(HIP) och hs S. Övriga medeltida handskrifter (hs BCKQ—DELMNO) ha »i Dräpamälsbalken», fsv. / drapamaluw e.dyl. Detta är uppenbarligen den ursprungliga texten i Stadslagen; det kan möjligen vara DI 1:2 eller D I 3 som därmed har åsyftats. Läsarten i hs A Innebär sålunda en ändring, men samtidigt en rättelse, en förbättring: det är (säsom Schlyter har framhållit), i S I 3, balken passar därför vida bättre. Den ursprungliga hänvisningen till Dräpamälsbalken har gjorts, medan redaktionsarbetet ännu var i gäng. Textstället är av stor betydelse för bedömningen av hs A. Fl. 16 börjar pä samma sätt som MEL E 21 pr, men omnämner i fortsättningen flera olika slag av stympning och blir därför betydligt utförligare än MEL. Eör fl. 16 pr torde härvid MEL E 39 ligga till grund. MESt, som i förhällande till Bj betecknar en skärpning av straffen, är nägot mindre sträng än MEL. Avsiktlig stympning är enligt MEL alltid ett edsöresbrott, och om brottslingen blir tagen pä färsk gärning, skall han enligt bada lagarna giva lem för lem; MEL ger emellertid i motsats till MESt den stympade rätt över brottslingens liv. Enligt bäda lagarna kan dock brottet sonas med böter, om den skadade sa medger; fl. 16 och MEL E 3 9 överensstämma även sä till vida, att särregler ha givits, om stympningen är följden av ett vapenskifte (i MESt av en tvist). 39. Fl. 17 överensstämmer med MEL E 22, med undantag av att MESt likställer det fall att den skyldige har givit böter till mälsäganden med att förlikning har träffats dem emellan, och att den prövning, som enligt MEL skall göras av häradsnämnden, enligt MESt åligger tolv män. 49. »Frän hans hem», fsv. i bciiic sinn. 1 den följande lagtexten står: r f’ardbc bans »frän hans gärd». Om bruket av sin och bans i medeltida skriftspråk sc E. 'JCTssén, Svensk språkhistoria 3 (2 uppl., 1965 ) § 50. 41. »Går», fsv. .sjiO/g/r. MEL har »rider». Jfr not 1. 42. »Sticker», fsv. stinger. MEL har: stokkar, d.v.s. »sätter i stock». Den som stockades satt med fötterna i en stock och var sålunda fängslad. I följd därav kunde MEL fortsätta: »eller vad för slags häkte han sätter honom i». När i MESt stokkar har bytts ut mot stinger, blir dessa ord meningslösa. Möjligen har i den handskrift av AlEL, som har använts vid utarbetandet av MESt, ordet kunnat läsas stikker och blivit uppfattat som en form av fsv. stikka (mit. stecken, steken). Det har dä blivit utbytt mot det likabetydande men vanligare stinger. 43. Fl. 18 motsvarar (med här angivna ändringar) MEL E 23. — MEL E 24—32 (om straff för edsöresbrott m.m.) ha icke upptagits i MESt. 44. Det är oklart, enligt vilken bestämmelse mannen skulle atalas. 45. »Hans liv skall ej gäldas därför», fsv. eig liiff bans fore gaa.. MEL: »men icke stegla honom». —1 flertalet äldre handskrifter (hs BKQ, hs B 82—DEM, hs B 127 a—R) har större delen av detta kapitel utelämnats och utrymme lämnats för inskrivning av text. I flera fall (bl.a. hs BKM) har också sådan komplettering sedan skett, vare sig av som de bestämmelser finnas, som här avses; hänvisningen till Säramäls-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=