Edsöresbal ken 225 man här kan anmärka är att lagredaktören har undvikit ett ord för »stadslagen», »stadens rätt» och i stället nämnt den av dess balkar, som i detta fall icke skall tilllämpas. Jfr fortsättningen i följande mening och fl. 16:2 med not 3 8 och fl. 20: 2 med not SO. 14. »Dä höte också detta», fsv. tha höte ok thct hs A m.fl. Andra handskrifter (hs BCKQ och R) ha i stället: »da höte också de». Möjligen är detta ursprunglig text; MHL har här: jni hötin f'c. 15. »Efter stadens rätt»: MEL har »efter landets lag». — El. 6 är byggd pa MEL E 7 pr. 16. »\'red», fsv. nreJhcr, i vredesmod. Också här framhålles sinnelaget och uppsatet som det avgörande vid edsöresbrott. 17. El. 7 pr fastställer pa annat sätt än i föregående flockar gränserna för edsöresbrott. — El. 7 pr överensstämmer med MEL E 8 pr. 18. »Som förut är stadgat», nämligen i Ä 17. — Fl. 7: 1 är byggd på AlEL E 8: 2, med en viktig skillnad. AIEL stadgar, att om biltog man dör, skola hans arvingar gälda laga böter för dräp eller sar till målsäganden; därigenom torde brottet ha blivit definitivt .sonat. MESt dömde icke till biltoghet och boskifte för edsöresbrott utan föreskrev tillläggsböter (se härom fl. 26). Det är de samlade böterna, som arvingarna skulle betala, i den man det icke redan har skett. — AlEL E 8: 1 och 9—10 (som handlar om jordägarens och landsbons rätt vid edsöresbrott) ha icke upptagits i MESt. De hade ingen betydelse i städerna. 19. Ei. 8 överensstämmer med AlEL E 11, med undantag av att enligt MESt tolv särskilt tillsatta män och ej som i AlEL häradsnämnden skola bedöma, huruvida edsöresbrott föreligger. 20. »De förelägga», fsv. the forcläggia. AlEL E 12 har he laghpo »de bestämde», nämligen såsom de bötesberättigade vid böternas utfästande. Att AlESt har ersatt laghpo med foreläggia torde innebära, att även de som avfattade AlESt ha ansett, att rätten att bestämma, när böterna skulle erläggas, tillhörde de bötesberättigade. Att man har ändrat tempus fran imperfektum till presens, kan ha berott pä att om dagen för böternas erläggande icke hade bestämts vid deras utfästande, de bötesberättigade skulle ha kvar sin rätt att bestämma tidpunkten för erläggandet. 21. El. 9 överensstämmer (med i föregående not nämnd ändring) med AlEL E 12. 22. El. 10 överensstämmer med AlEL E 13, utan annan saklig ändring av betydelse, än att »häradsnämnd» har blivit ersatt med »tolv män». 23. »Sex vittnen», fsv. siä.x manna witne, egentl. 6 mäns vittnesbörd. 24. »Dock så, om böter tagas, att konungen och staden få sin rätt», d.v.s. att de fä sina andelar av böterna. Om målsäganden valde att få böter, måste han sålunda dela dessa med konungen och staden. Samma uttryck i Sk 3. 23. El. 11 pr är till större delen utarbetad pä grundval av AlEL E 14: 1 och Bj 12: 4. Enligt Landslagen (E 14 pr) är våldtäkt uttryckligen edsöresbrott; men detta har borttagits ur Stadslagen. Våldtäktsman, som blev tagen pä färsk gärning, skall halshuggas. Finnas ej vittnen, men blir han fälld genom nämnd, har målsäganden rätt att välja mellan att taga böter, sa mycket han kunde fä, och att lata honom halshuggas. — —• En genomgång av de särskilda punkterna i fl. 11 ger ett gott exempel på huru ME.St har utarbetats. Begynnelseorden i den första meningen äro tagna ur MEL E 14: 1, dock att orden »eller mö» komma från Bj 12:4. Lagens fordran på sex mäns vittnesbörd är hämtad från Bj 12:4 (MEL fordrar 12 män). Att den som pä färsk gärning har 1.") Erikssons stiiilslat/
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=