AlagnII s Erikssons stadslag 224 icke, men däremot omtalas i Edsöresbalken utom de här nämnda friderna även rädstugufrid, kyrkofrid och kvinnofrid. Jfr också sammanfattningen i fl. 26. — Fl. 1 pr följer MFL E 1 och icke Bj:s huvudbestämmelse om edsöresbrott (Bj 12 pr). Fl. 1:1 är ett tillägg i MESt (den har i viss mån ersatt MEL E 3). 4. »Flyr någon hem»: ordet »hem» (hs A) saknas i de flesta handskrifter, liksom i MEL. — »Hus eller gard» (hs A): flertalet handskrifter ha, liksom MEL, endast »gard». 5. Fl. 2 =MEL E 2. Den i \IEL följande flocken (E 3 »1 vilka hus den som söker tillflykt skall hava frid») har ej upptagits i MESt. 6. Fl. 3=MEL E 4. 7. Rubriken hänför sig endast till flockens huvudstycke (4 pr), men innefattar icke § 1, som tvärt emot just handlar om det fall att blodvite eller bianad har uppkommit. 8. El. 4 pr handlar om hemfridsbrott, då ond avsikt förelegat men ingen skada åstadkommits. Det straffades med böter av 40 marker, men bedömdes icke som edsöresbrott. MEL stadgar straffrihet i detta fall: »då skall för hot ej gäldas bot». Jfr Bj 14: 14: »Går någon hem till en annan i vredesmod, gör dock ingen våldsgärning pä honom, finnas två vittnen, böte han tolv marker.» I likhet med Bj stadgar MESt, och böterna äro höjda. Jfr Olaus Petris domarregler: »hött är med intet bött, dock icke pa alla rum». 9. Fl. 4: 1 bygger på senare delen av MEL E 5, men är dock rätt annorlunda. Enligt MEL stadgas för det fall, att hus har brutits upp och lindrig skada har åstadkommits på man eller kvinna, dock ej blodvite, böter av 3 marker. En nämnd skall dock först värja för edsöre, vilket i realiteten torde ha inneburit, att den har konstaterat, att blodvite icke har uppstått. 10. »§ 1» står i Schlyters text först här. Det har i översättningen blivit flyttat till samma plats som i MEL, då detta avgjort ger bättre mening. 11. »I gärdsluckan eller gårdsledet», fsv. / lukunne cllcr garJhzliJhi. MEL har endast: /■ garl)zlil>i. 12. Fl. 3 är i huvudsak=MEL E 6. Fl. 3 och 5: 1—6 fixera gränserna för edsöresbrott vid »hemgång». Den exakta och åskådliga bestämmelsen i fl. 5:1 (och MEL E 6: 1) finns tidigare både i ÖgL och i DL; däremot icke i UL 1296. DL har här tydligen en äldre text; vid redigeringen av UL 129 5—96 har den förmodligen uteslutits som ålderdomlig. Men den har, märkligt nog, ett halvt århundrade senare upptagits pä nytt i Landslagen (och Stadslagen), nu från ÖgL. — »Gärdsluckan eller gårdsledet» är gränsen för det genom edsöresfriden skyddade området. Fsv. gardhzluka f. port eller grind vid ingången till ett hus eller en gardsplan. Ingången var avstängd genom en dörr eller en grind. »Ledet» var däremot ingång genom en inhägnad eller en (gärdes)gärd. En våldsgärning blev edsöresbrott, först om den begicks innanför denna gräns. 13. Orden »och ej efter edsöret» böra enligt Schlyter utgå. De visa, att författaren till denna del av MESt alldeles har missförstått orden höte äfte landzlaghum MEL E 7, »hvarmed meningen är att den i sin hemfred anfallne, om han dräper eller särar angriparne, sedan de kommit ur hans gärd, ej kunde blifva fri frän straff», såsom fallet var, om gärningen hade skett »i gården eller pä tomten» (enligt fl. 5), men att han, den anfallne, därmed skulle ha brutit edsöret, är givetvis alldeles orimligt. — Tydligen har Schlyter missförstått innebörden av orden ok cig epter edzörcuo. »Efter edsöret» torde här betyda ’enligt edsöresbalken’; gärningsmannen skall böta för dräp eller sår enligt lagens allmänna regler (i D I och S I), men icke enligt E. Detta uttryck motsvarar sålunda realiter äfte laiidzlagbum i MEL, men har fått negativ form. Det enda
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=