Magnus Erikssons stadslag att det låg dött i bådaderas säng, men de säga nej därtill; då pröve det nämnd av tolv män. Värja de dem, äro de värjda; fälla de dem, böte de såsom förut är sagt och give ut arvet. '*’ § 2. Dräpa de barnet av våda, eller ock fadern själv, vare böterna så som stadgas om böter för vådaverk,^*^ och have dock förverkat det arv, somhan eller hon kunde komma att ärva, och det arv, som tillkommer barnet, om det har kommit till arv. Då ärve närmaste frände eller syskon, om de finnas. Om de äro omyndiga, då råde barnens närmaste fränder för deras arv, till dess att de komma till mogen ålder, och icke fader eller moder. § 3. Nu kan den ene av dem, styvfadern, vara vållande till barnets död, så att det ej dog i sängen hos honom eller dem båda, såsom stadgas i lagen, som går här förut, då ärve modern, om hon ej är vållande. ’*’'* Har barnet syskon, då uppbäre de halva arvet jämte sin moder. Om varken moder eller fader förmår böta . . 220 XXL Nu tillvitas någon tjuvnad eller andra brott. Nu tillvitas någon tjuvnad, eller vad för slags brott det än är, tages till fånga, bastas och binds och pinas utan att vara förvunnen därtill och utan att det uppenbarligen har blivit taget i hans händer, utan dom av konungen eller av den som har konungens dom; den som så gör har brutit edsöret, och alla de som voro med honom. Ty envar skall hava fred för sin egendomoch särskilt för sitt liv. .'iS XXII. Omnågon beder en annan att dräpa eller göra annan ogärning åt sig. Nu lejer någon en annan, eller husbonde bjuder sin sven, att dräpa, såra, göra blånad eller blodvite; vad denne gör i denna sak, vare sig i försåt, i hemgång eller huru det än sker, vare den som lejde och bjöd i full skuld lika som den som det gjorde.'"’*' om sex vittnen finnas; eller ock värje han sig med tolv män.00 XXIII. Om rån, och den mans straff, som det gör. Den som rövar från en annan för en öres värde i staden eller på Södermalm eller Norrmalm eller inom stadens gräns,*’^ sedan man
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=