Magnus Erikssons stadslag 208 181. »Om det då är tillåtet att gå ed», fsv. äu cdhzfört är (hs A—BCKLR; cilbsört hs DEMNO). Vissa dagar, framför allt under tioveckorsfastan, på helgdagar och vissa helgdagsaftnar, var det av kyrkan förbjudet att gå ed. Se härom UL R 5: 1 och ÖgL R 12 pr. 182. »Om så tarvas», fsv. äit sica uidherthorff, om så nödvändigt är, med hänsyn till en brådskande resa. Samma uttryck i fl. 11 och i J 17. Orden »och båtar» finnas endast i hs A(HIP). —Med fl. 27 jfr Bj 19: 1. 183. »Såsom förut är sagt», nämligen i fl. 2 5 pr. 184. »Såsom förut är sagt», nämligen i fl. 20: 1. 18 5. »Såsom förut är sagt»: möjligen avses fl. 19 sista meningen. — Fl. 2 8 saknar kända källor. 186. »Med stadens brev», fsv. mädh stadzhreffwm, d.v.s. med intyg utfärdat av stadens skrivare. »Stadens brev» omtalas även i Ä 10 pr, 10: 1, 18: 1, 20, J 6 pr, 6: 1, B 9: 1, Km 21: 2, D I 11 pr. —Fl. 29 återger, med anpassning till staden, MFL R 18 pr. Viktigast är härvid frågan, huruvida bevisningen skall föras, om parterna komma i tvist, huruvida eden var eftergiven eller ej. MFL stadgar, att beviset skall föras genom cd av sex män, som voro närvarande på tinget. Att MFSt som alternativ till att fogden, borgmästare och rådmän skulle pröva saken, ger svaranden rätt att med stadens brev styrka, att eden var eftergiven, visar, huru skriftliga bevis ha blivit av större betydelse i städerna än på landsbygden. 187. »Ljuga äran av någon»: jfr Kg 12:4 om straff för den, som ljuger äran av fogden, borgmästare eller rådman, »så att ont rykte kommer om dem». 188. »Att ljuga äran av någon» var sålunda en ytterst allvarlig förbrytelse. Det framgar av de höga böterna (60 marker) och den starka vittnesbevisning, som fordrades (6 män). 189. »Skall han bliva slagen vid käken», fsv. wardhc slagbin til stupunna. 190. »Med ed lova, att aldrig komma äter till staden», fsv. forsuäri stadbin. Samma uttryck förekommer i G 10:2. 191. »Brister han åt eden, är han fälld till saken», fsv. falz ban at edbenum, wari fallin at sakinum, d.v.s. kunde han icke få en värjemålsed av 12 män, var han fälld, även om icke 6 vittnen funnos. Samma uttryck förekommer i fl. 20 pr, 25:1 och Sk 5. — Med fl. 3 0 jfr Bj 16 och »Danmarks gamle Kobstadslovgivning» 4, s. 338 (§ 41). 192. »Såsom förut är sagt», nämligen till treskifte, i fl. 30. Bötesbeloppet var dock betydligt mindre, endast V.s- Värjemålseden var också nedsatt till hälften, d.v.s. 6 män. 193. »Ffan skall bliva slagen vid stocken» fsv. uardbc slagbin uidber stokkin, utan tvivel detsamma som kåken, stupstocken. 194. »Om igen», fsv. oftare, d.v.s. ytterligare en gäng eller flera gånger. 195. »Med bön eller på annat sätt», även om målsäganden beder för honom. 196. »Utan att mista sin tunga»: samma straff i Kg 12: 3. 197. »Förvunnen tjuv», fsv. forwiinnin tbiuffucr, överbevisad, fälld, dömd skyldig eller brottslig (efter likabetydande mit. voriciinncn). — Jfr t.ex. tben kradin tiufwin Arboga stads tänkebok, utg. av E. Noreen och T. ^’^ennström 1 ( 193 5—37), s. 113. 198. »Skökoson», fsv. bärianson hs A (berinson hs B m.fl.), av mit. bergensone till berge hora, sköka; se Söderwalls Ordbok och SAOB H 2107. 199. »Förvunnen son av en hynda», fsv. forwnnin bnnsiuioson hs A (skrivet pä flera olika sätt i handskrifterna), till biindsiiia f. hynda. 200. »Förvunnen träl, om han är fri»: Det är förvånande att finna ett sådant uttryck i en lag från mitten av 1300-talet, även om det endast är ett lögnaktigt okvädinsord.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=