Kådstugiibalken 205 allmänna betydelsen ’häkte, fänjtelse’. Att den för skuld bysatte skulle ha belagts med bojor eller järnkedjor är förmodligen helt uteslutet. Han var ju ingen brottsling, och bysättningen var endast ett medel att tvinga honom att göra upp om sin skuld. — Pl. 19 har sitt ursprung i Bj 11:7 och 40. Dessa textställen äro beroende av varandra. I Bj 11:7 stadgas, att en man, som tillvitas sä stor sak, att det behöves en borgensman, skall ledas genom tre gator i staden och sättas i stadens järn, om han ej får borgen med fogdens och rådmännens lov och samtycke. Sannolikt innbära dessa ord, att en borgen måste godkännas av fogden och rådmännen, för att den skall avvända hotet mot gäldenärens frihet. Ledande genom tre gator stadgas även i VSt II: 10. Enligt Bj 40 skall en gäldenär, som hotas av bysättning, betala fordringsägaren eller ställa borgen eller med ed av tre män (om det är fråga om mera än sex marker, med ed av sex män) förneka, att han är skyldig. Far han bort från bysättningen, skall han böta tre marker; detta stadgande kan leda till slutsatsen, att bysättning (som Bj tillämpade endast mot främlingar) i själva verket i Bj var ett reseförbud. MESt har upptagit ledande genom tre gator endast då det gäller fråga om bysättning, men samhörigheten mellan fl. 19 och Bj 11:7 ger anledning till förmodan, att man vid utarbetandet av MESt har ansett fråga om bysättning vara en sä viktig sak, att en gäldenär, som ville undvika bysättning, alltid måste betala skulden eller ställa borgen. Man har tydligen utgått från att bysättning endast kunde förekomma, dä det gällde till betalning förfallen gäld. 140. »Par bort från sin borgen», d.v.s. sedan han har ställt borgen för sig. 141. »Fri», fsv. sakluös, d.v.s. fri frän att betala skulden. 142. »Fordran», fsv. rätter m. det som är någons rätt, det som han har att fordra. 143. »Böte hans borgensman . . . för bysättningen», fsv. höte horghiinsiiian hans . . . fore bysätningena (hs EKLM m.fl. hesethningena, hs C hisetniugena), d.v.s. därför att gäldenären genom hans borgen har blivit fri frän bysättningen (Schlyter). 144. »Vare fälld till huvudsaken», fsv. uari fallen til houtsakenna, d.v.s. det som utgör rättegångens huvudsakliga föremål, i detta fall kärandens krav pä betalning för en skuld. Uttrycket uari fallen förekommer även i fl. 23: 1, 30 och Sk 5. Satsen »vare sig det är mera eller mindre» saknas i hs BCKQ—ENO. 145. Den allmänna regel om borgen, som fl. 20: 1 innehåller, borde ha stätt i Km, men har tydligen införts här, därför att den ansluter sig stadgandena i fl. 20 pr. —El. 20 har inga kända källor. I MEL finnas de allmänna stadgandena om borgen i Km 9. 146. »Vad han är skyldig att böta», fsv. buat skuld han haffuer. 147. »Säger sig villig till all rätt», fsv. biudber sig til allan rät. Samma uttryck i fl. 15. 147 a. »Har hållits», fsv. är balden hs A; övriga handskrifter (hs BCKQ—I9ELMNO —RS): är baftb, d.v.s. är hävd, avslutad. 148. »Återkomma», fsv. afer koma, troligen återkomma till staden, frän annan ort. 149. »Tilltala honom för denna sak», fsv. bonum skuld at giffua fore tbe sama sak. Om detta uttryck se ovan fl. 7: 1. 15 0. El. 21 saknar kända källor. 15 1. »Avgöras dem emellan», fsv. tbera mällen ändas. Se ovan fl. 11. 152. »Tilltala», fsv. skuld giffua. Se ovan not 149. 15 3. »Det skall stå till de män, med vilka han blev bysatt», fsv. ligge tbet til therra manna, ban war bysatter mädb (hs A); til tberra manna, medb waro, tba ban bysatter wardb hs D (liknande hs ENO), d.v.s. det tillhör dem att avgöra. Av formuleringen i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=