Kåds t u gubal kcu 203 121. »Var.i lanat», fsv. lant uara. Uttrycket omfattar även de fall, dä kredit har lämnats pä en köpesumma, pä en fordran för kosthåll o.dyl. 122. »Det skall stä till tvä vittnen», fsv. lig,gc thet til tuäggia matnia uitiic. Liknande uttryck i fl. 22, Ä 21:1 m.fl. 123. Detta innebär, att avtal om huslega, skeppslega och lön skola göras i tvä vittnens närvaro för att vara lagligt. Den som har lämnat län, upplåtit bostad o.dyl., utan att vittnen ha varit närvarande, fick finna sig i att rättegången icke kunde föras med den snabbhet, som fl. 16 föreskriver. Det kan däremot icke vara meningen, att t.ex. en fastighetsägare, som har slutit avtal utan vittnen om uthyrning av bostad, icke skulle kunna kräva hyresgästen pä hyran, om denne har flyttat in i huset och bor där. —Fl. 16 saknar kända källor. 124. »Något gods», fsv. uokot guilz. Ordet goilz har i MESt en vid betydelse; i fl. 7:2 talas om redho godz, reda penningar. Fl. 17 handlar därför icke blott om lån av bestämda föremål, utan även om lån av penningar. Flockens regler böra ha tillämpats även pä län av spannmäl och annat, där icke samma föremäl skola äterlämnas som längivaren har lämnat ut (t.ex. en häst), utan andra föremäl till lika stor myckenhet och kvalitet (s.k. fungibla ting). Flocken torde i själva verket närmast avse län av dylika föremäl (märk särskilt uttrycket taki fult). 12 5. De äro solidariskt ansvariga. 126. »De krävas ömsevis», fsv. kräffs ymsa, d.v.s. den ene först och den andre sedan. 127. »Ej förverkat sin rätt», fsv. ey forgiort siuum rät. Genom att instämma en av låntagarna och utpeka honom som ansvarig för länet, har längivaren icke förverkat sin rätt mot de andra låntagarna. 128. »Han finner eller träffar pä», fsv. han faar clla fore taker. 129. 1734 års lag stadgar delat ansvar vid län till flera personer av penningar eller andra fungibla ting (Utsökningsbalken kap. 4: 12). —Fl. 17 saknar kända källor. 13 0. »Om bysättning», fsv. Um hysätning. Till verbet fsv. bysätia (bisätia) låta taga någon i fängsligt förvar, för att pä detta sätt tvinga honom att betala en skuld. Ordet är lånat frän likabetydande mit. biset ten, egentl. ’sätta ät sidan’; härav också sv. bisdtta föra en död till gravkapell (el. grav) för senare jordfästning. Formen bysätia är salunda sekundär och beror pä anslutning till ordet by köpstad. Se SAOB B 4665. Att bysätta egendom betyder ’belägga med kvarstad’ (se härom Kg 24). —Även i VSt II: 30 förekommer order besetten i betydelsen sätta föremäl i kvarstad för skuld. I Bj förekommer såväl att kvarstad läggs pä en gäldenärs egendom som att han själv berövas sin frihet pä grund av sin gäld (Bj 40); i båda fallen användes verbet bysätia (jämte taksätia) Detta har sålunda i Bj fått större omfång än besetten i VSt. Äve:i i Söderköpingsrätten (s. 20) förekommer bysättia, utan att det är klart vad det Innebär. Den dubbla betydelsen av bysätta kvarstår i MESt och fortsätter mycket länge att finnas i rättsspråket. I 1734 års lag handlar Utsökningsbalkens kap. 8 »Om kvarstad och bysättning». Det förra innebär, att man sätter en gäldenärs egendom i säkerhet för att den skall kunna användas för att betala gälden, det senare att man berövar honom hans frihet pä grund av hans gäld. Bysättning för att framtvinga betalning av växlar och andra skuldförbindelser har, under olika former, förekommit i de flesta länder i Europa långt fram pä 1800-talet. I Sverige upphörde bysättningen genom den nya Utsökningslagen fr.o.m. 1 jan. 1879, i Finland, där utsökningsbalken gällde, först 189 5. 131. »Eller deras egendom», fsv. ella therra godz. Stadgandet visar, att den i föregående not angivna regeln att en gäldenärs gods kan bysättas (utan att han själv by-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=