Kådstugnbalkcu 199 troli,i;cn, sasom Schlyter har framhållit, en germanism (ty. rccht iicheu). Samma innebörd har uttrycket skipa rät Kg 11 pr och Km 30:2. 87.Även här framhaller lagen starkt (liksom förut i fl. 7) kravet pa en snabb rättegång. 88. »Är det mälet svart, eller finns tvekan däri», fsv. Är tbet »lall waiidc, clla iäff är i. Fsv. lande m. vanda, svårighet, invecklade förhållanden; iäf n. tvivel, tvekan, tveksamhet. I stället för u aiidc ha hs BCKQ uciidande, d.v.s. o-ändandc omöjligt (svårt) att slutföra, vilket säkerligen är lagtextens ursprungliga form. Det har ej uppfattats av vissa skrivare, som därför ha ändrat till iiandc. Om ända slutföra se not 73. 89. »Hur svåra fall det än är», fsv. äru ok swa stor fall i ti, hur stora omständigheter där än äro, hur viktigt och omfattande målet än är. Om konstruktionen se E. Wessén, Svensk språkhistoria (2 uppl. 1965) § 176. 90. M. 13 är byggd på MEL R 17. Utom genom de ändringar, som ha erfordrats för att anpassa texten till rättegångsförhållandena i en stad, skiljer sig fl. 13 i ett viktigt avseende fran MEL R 17: För att en häradshövding skall undgå böter för att han icke inom föreskrivna rider avkunnar dom, skall han enligt Landslagen med ed bekräfta, att han ej vet, vad som är lag i målet, och hänskjuta det till lagmannen. Enligt Stadslagen kunna däremot fogden och de borgmästare och rådmän, som handlägga målet, redan om de ha svårighet att döma och äro i tvekan, hänskjuta det till alla rådmän (jämte fogden och borgmästarna). Om icke heller rådet in pleno skulle kunna avgöra målet, må de med ed styrka, att de icke känna lag därom eller att det ej står skrivet »i deras lag» (/ tberra la^biirn). Hur man sedan skall få till stånd ett avgörande av målet, framgar ej av lagen. — \'St stadgar (I: I: 9), att om de för året fungerande borgmästarna och rådmännen icke anse sig kunna avgöra ett mål, skall hela rådet sammanträda och avgöra frågan; vad de ha bestämt skall sedan Inskrivas i lagboken. ■— l Stockholms privilegier 1436 infördes ett snarlikt stadgande (punkt 17): Om några rättsfrågor (nokre rätte) skulle förekomma, som icke funnes beskrivna och uttryckta i lagboken, fick rådet avgöra dem efter sin ed och sitt bästa samvete, och rådets avgöranden skulle vara lika stadiga och fasta som annan skriven lag. —»I deras lag», fsv. i tberra lagbum, d.v.s. i stadens lagbok, rådhusrättens exemplar av Stadslagen. 91. »Ej vill utfästa sig att gälda böter», fsv. eig wil i uald fästa. Uttryckssättet är språkligt något oklart men måste väsentligen ha samma innebörd som i lagtextens första mening: gauger ban hort at ofästo. 92. »Utan att utfästa böter», fsv. at ofästo (hs A). Flera handskrifter (hs BCKQ m.fl.) sakna detta uttryck; andra ha istället detsamma som rubriken: Wil eig i uald fästa. 93.»Visar ej lydnad», fsv. balder eig lydbnona, d.v.s. visar olydnad (genom att icke utfästa adömda böter). Jfr Bj 22: »Den som med trots (fsv. mefi vald) går från byating eller fran rådstuga och försmår att utfästa ed eller f>enningar för sitt brott, böte tre marker, så ofta han gör det.» Stadgandet förutsätter, att svaranden är tilltalad för ett brott, och det hör salunda till brottmålsprocessen. Vidare är tydligt, att bakom stadgandet ligger en regel i Stockholms rättsordning, som Bj 22 varken har avsett eller kunnat teckna i dess helhet: en svarande i brottmål skall utfästa ed, om han är oskyldig, eller penningar, om han är skyldig. Går han från rätten mep vald utan att utfästa ed eller penningar, får han böta. Vilken art av trots som avses med uttrycket me}) vald är ovisst. Det kan tänkas, att en svarande i brottmål, som vägrade att utfästa ed eller penningar, kunde fängslas och att då i uttrycket mej) vald ligger, att han bröt sig ut
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=