Rådsf ugII balkeII 197 1 E 23 stadgas om livsstraff för den som rövar från en annan för en öres värde, sedan det har ringt i vård, »i staden eller pä Södermalm eller Norrmalm eller inom stadens gräns». Orden clla iimaii sfatlz mark finnas endast i hs A(HIP) och äro sannolikt ett senare tillägg. Å andra sidan saknas också orden cUcr a Sudhramalmc cllcr 'Nordhramalmc i en stor grupp handskrifter (hs DELMNO), säkerligen uteslutna ur dessa (eller deras förlagor) därför att de icke voro skrivna för Stockholm, utan för andra städer, och att saken därför icke angick dem. Men eftersom de (utomi hs A) finnas med i handskriftgruppen hs BCKQ, ha de utan tvivel tillhört den ursprungliga lagtexten. Här ha vi sålunda en lagbestämmelse, som skall gälla utom i staden mellan broarna även på Södermalm och Norrmalm. Den rätt att avdöma brott, som ha begåtts »i andra land eller i andra städer utom riket» men icke ha blivit slutförda genom dom eller förlikning, innan gärningsmannen har kommit till Aspasund, eller som ha begåtts mellan Aspasund och Stockholm, avser sjövägarna till Stockholm och torde sålunda i fråga om brott begångna inom Sverige icke sträcka sig längre än till farvattnen pa vägen in mot Stockholm. Det är mycket osannolikt att man vid lagens avfattande har avsett, att brott begångna på land mellan Aspasund och Stockholm skulle avdömas i Stockholm, d.v.s. tagas ut ur häradenas jurisdiktion. Fl. 12 pr och 12: 1 bygger pä äldre traditioner från Bjärköarätten. I den bevarade texten, som ju var anpassad för Lödöse, finns följande bestämmelse (Bj 13: 2): »Alla de brott, som begås mellan Lödöse och Konungshamn, [eller] i Konungshamn, de skola alla bötas efter Lödöse rätt. Alla de brott, som begås pä Åsö, de skola också bötas efter stadens rätt. Bliva män skyldiga till brott i andra länder och andra städer, blir det icke förlikt förr än de komma till Konungshamn, dä skall det allt bötas efter stadens rätt.» Om namnet Lödöse i första meningen utbytes mot Stockholm, ha vi här den närmaste källan för MESt. Möjligen har, i stället för »i Konungshamn», i den bevarade handskriftens förlaga stått: »mellan staden och Korshamn». I landskapslagarna möter oss endast en gäng en bestämmelse med likartad innebörd och syftning, nämligen i VmL M 23:4: »Det som brytes utanför Stockholm, vare sig det är hugg eller dräp eller tjuvnad, om han gör upp det och förliker sig med skeppshövdingen och stamboarna och alla roddkarlar, då skall förlikningen ock vara okvald, då han kommer hem. Förliker han sig ej med dem, då skall han böta hemma, där han bor, efter landets lag.» Stockholm är här gränsen för VmL:s giltighet vid färd till sjöss; närmast är det väl ett ledungsskepp på hemfärd från havet in i Mälaren, som har varit i tankarna. Bestämmelsen är sålunda övertagen frän en äldre ledungsrätt, knappast frän någon västmanländsk bjärköarätt. Men dessa båda saker, ledungsrätt och farmansrätt (sjörätt), sammanföllo väl till stor del både till det faktiska innehållet som historiskt. Därför kan här också hänvisas till UL Kg 11:1, M 12: 7, SdmL Kg 11 pr och HL Kg 9: 2. 77 a. »Inom sin stads gräns», fsv. iiuiati sin stadz mark (hs L: merke, hs M: marka). Jfr Lydckini excerpter 3 9 (»Svenska landskapslagar» Bd 3, 1946, s. 406 och 413 not 13). 78. »Komma ihop», fsv. saman koma, i strid eller vapenskifte. Samma uttryck förekommer i S I 3 pr, 13. 79. »Inför en rätt i den stad, där de bo», fsv. fare cnum rät i them stadbenum, som the byfigia, d.v.s. inför domstolen i denna stad. Också denna bestämmelse sammanhänger med det allmänna förbudet mot enskild förlikning (fl. 9: 1, 10). —Ordet rätter m. betyder här domstol (rådstugurätt), icke lag (rättsordning), såsom strax förut i fl. 12 pr. —Sista meningen i § 2 (»Och var män komma ihop . . . där de bo») saknas i hs DNO.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=