Kådst ugubal keu 193 tredska, utmätning för skuld och böter. TillUggsbestärnmelser finnas i fl. 8—15 och i fl. 1. — lin kärande, som icke enligt reglerna i fl. 7 infinner sig vid behandlingen av hans käromal, måste betala de böter, som ha ålagts honom för att han har uteblivit, och för dessa böter kan tagas pant; men å andra sidan förlorar käranden icke det ansprak, som han har gjort gällande. Detta star i viss motsättning till fl. 9 pr, där det stadgas, att den som har tagit tillbaka ett käromål eller icke vill fullfölja eller avsluta det, har förlorat det instämda anspråket. — För reglerna om tredska frän svarandens sida att infinna sig, som MESt ger i fl. 7, ligger MEL R 9 till grund, men betydande ändringar ha skett. \'iktigast är, att enligt MESt svaranden kan dömas redan vid fjärde och icke som enligt MEL först vid sjätte rättegångstillfället; däremot fordrar Stadslagen, att käranden bevisar sitt krav, under det att Landslagen fäller svaranden till huvudsaken redan pä grund av hans förfallolösa uteblivande från rätten —Till fl. 7; 2—3 saknas kända källor. 5 0. »Som han är tilltalad för», fsv. sotn honum skuhl fore giffs. Om detta uttryck se ovan not 36. 5 1. »Vilja giva honom fri», fsv. han sttklösan giffwa, d.v.s. befria honom från skyldigheten att avtjäna sin skuld med arbete. 5 2. »Malsäganden skall dock främst hava rätt att giva honom fri», fsv. Haffwi tho malsäghandcn iiiäst uald han lösan giffua. Fsv. lald n. våld, makt, rättighet (att göra något). Mäst, d.v.s. mest (av de tre), mera än de båda andra (konungen och staden). — Meningen torde vara, att om målsäganden efterskänkte sin fordran, borde konungen och staden göra detsamma. Målsäganden hade sålunda att avgöra, huruvida straffarbete skulle utkrävas eller icke. 5 3. »För talan mot en annan», fsv. giffwcr andniin sak. 54. »Vill ej fullfölja sitt käromal enligt lag och avsluta det», fsv. uil eig laghlika sina käro halda fram clla ända, d.v.s. sa som har stadgats i reglerna för rättegång i fl. 7. 5 5. »Fdar förverkat sin rätt», d.v.s. det sona han hade att fordra. 5 6. »Antingen sasom kärande eller såsom svarande», fsv. äntiggia a akärandes uägna clla suarandes wäghna. 5 7. Med fl. 9 pr jfr MEL R 29 samt i fråga om sista meningen R 14: 1. 5 8. »Varken med ed eller penningar», d.v.s. om svaranden icke inställer sig med ed (för att fria sig från käromålet) eller med penningar (för att betala böter eller sin skuld). Jfr fl. 1 pr »med ed, böter eller penningar». — »Såsom förut är sagt», nämligen i fl. 7: 1. 5 9. »Lägga ned sitt käromal», fsv. siin käromall nidher läggia, efter enskild förlikning med svaranden. 60. »Inför stadens rätt», fsv. fore stadzcns rät, d.v.s. inför fogden, borgmästare och rådmän, sasom det vanligen heter. 61. »Den som är med i sådant mål», fsv. huar a tholikom stämfnomalom är, i rättegäng (till rådstugan instämt mål), där enskild uppgörelse sker mellan parterna, innan målet har blivit slutligt dömt vid rätten. Såsom Schlyter anmärker (art. stämpnumal), måste det här vara fråga om svarare brott; endast vid sådana torde det f.ö. genom tidsutdräkt ha funnits möjlighet till enskilda förhandlingar mellan parterna vid sidan av rättegången. Böterna för sådan »enskild förlikning» voro mycket höga: 40 marker för vardera parten. Stränga förbud mot enskild förlikning i ett tingfört mål finnas redan i landskapslagarna. 62. »Skyller någon», fsv. giffwcr nokrom skuld. 1:5 Moijnus Erikssons stads!au
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=