Kådsf II giibal kcu 191 H. »Vad han da skall sätta i vad mot domen», fsv. buat han skal niotc säfia. 16. »De vadepenningarna», fsv. /he brut. 17. »Det som de döma vara rätt», fsv. rät som the döma, »det som de genom sin dom förklara vara rätt» (Schlyter, Ordbok). 18. »Skola sätta fyrtio marker däremot», fsv. sätin a moot XL marker. 18 a. »Voro närvarande», fsv. när uaro. 19. »Full och fast», fsv. fuller ok faster, allittererande uttryck. 2 0. Rädstugurättens dom kunde sålunda inom 8 dagar överklagas genom vad till konungen. En medlena av konungens råd skulle tvä gånger om året komma till staden »för att skipa rätt ät alla gäster och byamän» (^Km 30: 2). Däremot var det vid höga böter förbjudet att i ett av rädstugurätten avdömt mäl »kära i andra länder eller köpstäder» (Kg 10: 1). 20 a. »Fiuru manga domare», fsv. maiif’e domara hs A(FdlP). Om satsformen se rubriken till 19 II 1 (s. 25 6 not 1). 21. »Ute pä torget»: en lägre domstol, »torgrätten», som dömde i mindre mäl. — Olaus Petri (Samlade skrifter 4, 1917, s. 3 3 5 ): »Thet är thet wij ber pleghe kalla litzle retten.» — Om torgrätten se N. Ahnlund a.a. ( 19 53 ) s. 180. 22. »Fogdarna», fsv. foghatane. Så står faktiskt i handskrifterna. Schlyter förmodar, att det är ett fel för domara domarena. Sannolikt är detta riktigt. 1 rubriken kallas de »domare» (se not 20 a), och i § 1 fog,hatan ther i te sitter, ok the tue radhmän medh honum döma, sålunda fogden (eller ett ombud för honom) och tvä rådmän. De böra givetvis tillsammans kallas »domare» efter sin funktion, icke »fogdar». Texten innehaller sålunda sannolikt ett fel, som i sä fall torde ha kommit till i hastigheten vid utskriften av en tidig handskrift och som sedan icke har blivit rättat. 23. Orden »den ene svensk och den andre tysk», fsv. annar suänsker ok annar thysker äro överstrukna i handskrift A. Tydligen har det skett i samband med den ändring i rådets sammansättning, som genomfördes är 1471 efter slaget pä Brunkeberg. Jfr Kg 2 med not 1 1. —En liknande ändring av texten i hs A har gjorts i B 22: 5 (se B not 147). 24. »Till fogdens och rådmännens dom», d.v.s. till rådstugurätten, som därmed blev ett slags överdomstol i staden. 2 5. »Skall han sätta i vad», fsv. hette iiidher, den gamla lagtermen frän landskapslagarnas tid. 26. »E.n halv mark»=4 örar. Det är salunda samma relation mellan vadesummorna i torgrätten som inne i rådstugan (fl. 3 pr). 27. »Vädja med mera», fsv. hhf’hra uädhia, d.v.s. sätta ut högre vadesumma. De ytterst blygsamma vadesummorna visa bäst, att torgrätten endast dömde i obetydliga mäl, ordningsfrägor o.dyl. 28. »Stadens bok», d.v.s. stadens exemplar av Stadslagen. 29. »Stadens skrivare» skulle tydligen läsa upp ur stadens bok och få en öre för sitt besvär. Detta förutsätter, att skrivaren också var en lagkunnig man, och pä grund därav har han säkerligen haft ett visst inflytande vid rädstugurättens verksamhet. Det är anmärkningsvärt, att man måste betala en viss summa för att fa höra, vad som stod i lagboken i den fråga som det gällde, vilket låg till grund för domstolens beslut. —Med fl. 6 jfr Bj 7: om tvä män träta med varandra och icke vilja rätta sig efter fogdens och rådmännens dom pä allmänt byating, utan kräva att biskopens lagbok eller annan skriven rätt skall uppläsas för dem inför rådmännen, dä skall den av dem, som förlorar, böta en halv mark. Stadgandet påminner om tvä bestämmelser i DL R 3 pr och 5: 2,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=