Magnus Erikssons stadslag 190 rättegångsdag föra in fyra saker. Samma problem behandlas i MEL R 15, delvis i anslutning till ÖgL. begränsning, har fått sin plats här, vid början av R. Fl. 1 innehåller en detaljbestämmclsc, som lämpligen borde ha följt efter fl. 2 med de allmänna och grundläggande stadgandena om rådstugurätt, eller kanske ännu bättre längre ned bland de olika detaljbestämmelserna om rättegång vid stadens rätt, t.ex. i samband med fl. 11, som begränsar en mans skyldighet att samtidigt svara i flera mål. Att den nu står främst i balken beror sannolikt på en tillfällighet: den har i själva verket kommit till sent, då balken (eller större delen av den) redan var skriven och det icke längre fanns något utrymme pa den lämpliga platsen. Den har därför i den första utskriften av lagen skrivits in på ett ledigt utrymme vid balkens början. Den var tillräckligt kort för att detta skulle vara möjligt. I varje fall är den sannolikt ett tillägg, och balken börjar naturligt med fl. 2. 2. »De», d.v.s. fogden och rådmännen. 3. »Såsom det tillhör dem», fsv. epter thy til härer, d.v.s. såsom det åligger dem. 4. »Såsom de blevo utsedda vid Valborgsmässan»; se härom Kg 1. 5. »Försitter budet», d.v.s. icke ätlyder budet att komma utan sitter kvar hemma. — 12 örar= 1 ’/-j marker. 6. »Det övriga», d.v.s. 6 örar. —Jfr Kg 1 pr om böter för borgmästare eller radman, som utan förfall uteblev från det viktiga valsammanträdet på rådstugan 8 dagar före Valborgsmässan: 3 marker, salunda dubbelt så mycket som här. —»Giltigt förfall», fsv. san forfal (pl.), d.v.s. verkliga hinder, för en radman att på kallelse komma till radstugan. De voro sannolikt desamma som de laga förfall, som enligt fl. 7 pr gällde för den byaman, som hade blivit stämd att infinna sig inför stadens rätt för att svara på ett käromal. De hinder, som där räknas sasom laga förfall, äro tva: att han ej är i staden, och att han är sjuk. Om laga förfall för fästekvinna se G 4 pr. Om »laga förfall» i Landslagen se MFL Kg 16 och E 12 (med kommentar, not 44). Icke heller i MESt äro »laga förfall» allmängiltigt och klart fixerade. 7. »Rådstuguklockan»: se H. Schiick a.a. s. 22 f.; SAOB R 3 5 92. Mit. ratklokkc »Glocke die zur Ratssitzung läutet». — Fl. 2:2 handlar troligen om för sen ankomst (»dä rådstuguklockan ringer tredje gången»). Härpå tyder framför allt de lågo böterna. Den som helt uteblev utan giltigt förfall, skulle böta 1 '/2 marker enligt fl. 2: 1. 8. »Det är av vikt för dem», fsv. them uaardhar, det är angeläget för dem, d.v.s. för borgmästarna. 9. »Som dess ensak», fsv. enskylt, d.v.s. i sin helhet (ej något till konungen). 10. »Borgmästarnas och rådmännens ensak», fsv. ensak, d.v.s. det skall delas dem emellan. — Fl. 2: 3—4 innehåller en viktig bestämmelse om ovillkorlig plikt för varje byaman att pä kallelse infinna sig pä rådstugan för att svara i väckta mål. Böterna äro dubbelt så höga som enligt fl. 2: 1. —Med fl. 2:3 jfr också fl. 7:1 och vidare Kg 20: 10, G 4: 1 och 15:1. 11. »Utanför», ute pä torget. Se härom fl. 5. 12. »Utan att fogden eller hans ombud är närvarande»: ä konungens vägnar, som det heter i fl. 5 pr. 13. »Som skall sitta för honom i rätten», fsv. fore sik som rätten skal sitia. Ett liknande uttryck förekommer i Kg 30:2. 14. »Pä alla rädstugudagar i rätt tid»: I burspråken ges upprepade gånger denna föreskrift: »De som hava ärende till rådstugan, de skola komma, dä klockan slår 8. Den som försummar sig må själv hava skadan» (M60: 8). Det är svårt att förstå, varför denna regel, om rättegångarnas
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=