Kådst It gli bal ken XXVII. Huru vägfarande man och ridande må gå ed i staden. Vägfarande man må gå ed samma dag som han utfäster eden, om det då är tillåtet att avlägga ed.^^^ Är han ridande, må han avlägga sin ed på sin häst, och sjöfolk i sina skepp och båtar eller i hamn, där de ligga, om så tarvas och ej annars. 181 182 XXVIII. Om en man, som utfäster ed och ej är bofast, huru med honom skall göras. Utfäster en man ed, som ej är bofast, då skall han sätta borgen för sig och sin ed. Är ej målsäganden närvarande, då eden skall avläggas, då låte fogden och rådmännen den eden avläggas, såsom förut är sagt.^^' Rymmer den bort, som utfäste eden, och brister åt eden, då böte den som var borgensman tre marker, såsom förut är sagt,^*^^ och svare för hans sak. Nu kan han ej få borgen; då må med honom göras så som förut är sagt. isr. XXIX. Nu kommer en man, som skall gå ed, till rådstugan; huru den kan eftergivas. Nu kommer en man, som skall gå ed eller fullgöra vittnesmål, till rådstugan. Ommålsäganden, fogden och borgmästarna eftergiva honom den eden, vare eftergiven ed lika god som fullgjord. Nu tvista de sedermera därom: den ene säger, att eden blev eftergiven, och den andre förnekar det; då skola fogden, borgmästare och rådmän, somvoro där, pröva, omden eden var eftergiven eller ej; eller ock må han hava det stadfäst med stadens brev.18(! 187 XXX. Om dens straff, som djärves ljuga äran av någon. Den som ljuger äran av en man eller en kvinna, böte sextio marker till treskifte: till målsäganden, konungen och staden, om vittnesbörd finns av sex gode män.^^^ Förmår han ej böta, skall han bliva slagen vid kåken och med ed lova att aldrig komma åter till staden; och han komme aldrig tillbaka dit utan att bliva halshuggen. Nu finnas icke vittnen; då värje han sig med tolv män. Brister han åt eden, är han fälld till saken. liU
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=