Magnus Erikssons stadslag § 1. Nu är det ett mål, där svaranden får fria sig med ed, och ej ett mål, där käranden får styrka med vittnen,och den som tilltalas nekar. Då skall han på rådstugan samma dag utfästa sin allt efter som han är tilltalad och avlägga eden på den dag, som fogden och rådmännen förelägga honom, såsom på nästa rådstugudag eller på den tredje. Nu utfäster han ed på den dag, då han ej får gå ed och svärja; då må han komma överens med målsäganden om en dag, då han kan fullgöra eden. Bliva de ej ense om dagen, då förelägge fogden och rådmännen den för dem, såsom förut är sagt. 180 ed IBT 1<>S XXV. Nu kommer den till rådstugan, som vill gå ed. Nu kommer den till rådstugan, som vill gå ed, och målsäganden kommer ej eller är ej i staden. Då låte fogden och rådmännen honom gå eden, och den må vara lika lagligen fullgjord, som om målsäganden hade varit närvarande, och han har ingen rätt att klandra den eden. § 1. Nu blir han fälld vid eden; då är han fälld till den sak, som han tilltalades för, och han böte tre marker till målsäganden, konungen och staden, vare sig det gäller penningar eller annan skuld. Försitter han den dag, då han skulle gå eden, är han fälld till samma sak som förut är sagt.^'^ Tredskas han, vare samma lag.^'" Nekar han till att han har tagit emot den dagen,^‘* och blir förvunnen därtill, vare samma lag. Förmår han ej böta, må han gå till arbete.^ 1C!) XXVI. Vilka vittnen sommå gå från landet och till staden och från staden till landet, eller vilka män som skola vittna i staden. Inga vittnen må gå från landet och till staden, och ej från staden och till landet, utomomnågon vill leda till fångesman.^"’ § 1. Alla bofasta män, såsom bönder och andra sådana, om de äro trovärdiga,’*'" må vittna i staden för dråp och sår och annat dylikt, om de äro närvarande,’då sådant händer. Om gäld och det som sådant tillhör må de eller andra män från landet icke avlägga vittnesmål.’*’* Gäster vare härvid i samma lag som sagt är. 180
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=