Magnus Erikssons stadslag 176 Är det målet svårt, eller finns rådstugudag, eller till den tredje, tvekan däri,'"'’ då skola alla rådmän komma tillsammans på tredje rådstugudagen, förrän de skola döma, och veta att göra slut på målet. Och huru svåra fall det än är,''*' blir det målet då ej slutfört, eller på den rådstugudag, som därefter kommer, böte fogden tre marker penningar, var borgmästare tre marker och var rådman en mark, och detta skall gå till treskifte: till målsäganden, konungen och staden; eller ock må de med ed styrka, att de ej känna lag däromeller att det ej i deras lag står skrivet.'*^’ ST XIV. Omden mans straff, som blir fälld och ej vill utfästa sig att gälda böter,'*^ eller ej håller den tid, somhonomförelägges. Omnågon kommer till rådstugan och blir fälld, och han går bort utan att utfästa böter och visar ej lydnad,'*'* då ökar han sina böter med tre marker och sedan med dubbelt så mycket för varje gång honom bud sändes,’*^ vare sig han kommer eller ej, så länge böter ej äro utfästa, om ej laga förfall finnas. Dessa bud må ej vara flera än tre; sedan utmätes huvudsaken och hans böter av hans egendom så som andra böter,'*'’ om han icke går bort med fogdens, borgmästares och rådmäns lov och goda minne.'**’ Detta skall vara lag, vare sig det gäller gäld eller något annat.'*' Samma lag have alla andra köpstäder.'*^ Förmår han ej böta, må han gå till arbete, så som förut är sagt, om böterna äro sådana. § 1. Då fogden, borgmästare och rådmän bjuda några, som kiva sins emellan på rådstugan eller annorstädes, att ingen av dem skall kvälja en annan i ord eller gärningar, vid förlust av all sin egendom,^®” eller av fyrtio marker, eller förlust av liv och gods,***^ och händer detta dem emellan, medan det budet står, boten först gå ut till treskifte; sedan tages böterna, allt efter som saken är. Förmår han ej böta, må han gå till arbete, allt efter som saken och gärningen är, och vare hans straff i samma mån hårdare, som hans brott äro större och han icke visade lydnad. ‘,d> 102 då skall den 102 XV. Huru dens rätt skall vara, som gärna vill gälda, men ingenting har därtill. Nu vill han gärna gälda,’**’ men förmår ej att böta eller gälda skuld, och säger sig villig till all rätt och bättring; '*’*’ då må man se 104
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=