Skeppsmälabalkcfl 167 och också vcLii; utsträcka denna regel till att gälla allt gods, som var inneslutet i kistor. De ordalag, vari stadgandet i MESt har nedskrivits, föra emellertid till ett orimligt resultat: penningar och annat gods, som är inneslutet i kistor, skall ersättas efter sitt dubbla värde. Ägaren till pennningar eller gods i kista, som har kastats, skulle sålunda kunna få tillbaka mera än vad han genom kastet har förlorat. När frågan efter 3 00 år togs upp på nytt, i 1667 års sjölag kap. 10: 4, utarbetade man en korrekt bestämmelse: »Nu bär thet så til, att penningar komma till att kastas, ther skal twå räknas för een i återgiäldningen, om thet witterligen skedt är»; för motsatt fall skola tydligen penningar icke alls ätergäldas vid gemensamt haveri. —Fl. 13 saknar annan anslutning till tidigare rätt än som ovan har angivits. 58. »Ledsagare», fsv. IcJhsagi m. hs A(HIP), ledhittgbari m. hs BCKQ och hs DELMNO, vägvisare, lots. 5 9. »Visa dem leden», fsv. them Icdh sij^bia. Till detta uttryck är Icdbsa^i en gammal nomen agentis-bildning. 60. »Hava de rätt att taga hans liv», fsv. baffui wald vm liff bans; subjektet är underförstått. Hs BCKQ: baffui skipberra uald ... —»Dock inför en domstol», fsv. tbo fore cnutn rätb, d.v.s. först en domstol har prövat målet och dömt. 61. »Avtal», fsv. stadga (ack.) hs DNO. Övriga handskrifter (hs A—BCKQ—ELM) ha här det meningslösa skadba, trol. en felskrivning, föranledd av att detta ord flera gånger förekommer i närheten inom texten. —»Med skepparen och skeppsmännen», fsv. mädb skipbärranutn ok skiparum. Fsv. skipbärra m. är ett nytt medeltida ord för ägaren och föraren av ett skepp, ersättande forntidens samnordiska ord runsv. och fno. sti}riina(ir, d.v.s. mannen som sitter vid styråran i skeppets bakstam; mit. sebipbere »Eigentumer und Eiihrer eines Schiffes, Capitän». För det övriga manskapet ombord användes ordet runsv. och fno. skipari m. (pl. skiparar). 62. »Sjögång och våldsamt oväder», fsv. sio ok opsc. Då kunde lotsen icke rå för, om skeppet gick pä grund. 63. Fl. 14 saknar kända källor. Stadganden om ledsagare (lots) finnas emellertid i VSt 111: 111: 19 Ictbsage och i VSj I: 60, 61 leitsage, Icitsman. Det är tydligt, att även Söderköpingsrätten har haft någon sådan bestämmelse. Någon motsvarighet till den stränga bestämmelsen i MESt om ledsagarens ansvar finns varken i VSt eller i VSj. 64. »Den som lejer ut», fsv. tben som legbo säl, d.v.s. hyr ut ett skepp för befraktning. Uttrycket legbo säl även i Kg 20: 7 och J 13:1. — Flocken handlar enligt rubriken om det fall att någondera av parterna, befraktaren eller skepparen, vill bryta avtalet. Det är här fraga om den typ av hyresavtal om fartyg, som även nu kallas skeppslega. 65. Avtal om befraktning av ett skepp skulle sålunda, liksom avtal om köp av värdefull egendom (Km 1), styrkas genom fästepenning och två vittnen. 66. »Han har lastat in», fsv. ban baffwcr in skipat. »Han», d.v.s. den som har lejt och befraktat skeppet. 67. »Bommen kan ses ombord», fsv. aas ma synas a bordbe. Om detta märkliga, säkerligen ålderdomliga uttryck se »Svenska landskapslagar» Bd 5 (1946), s. 487 f. (Bj 20 not 6). Till vad hemma i gammal sedvanerätt för sjöfarten och där ursprungligen i cn viss situation, där det har haft stor praktisk betydelse. 1 så fall snarast den som möter i den norska Stadslagens 1'armannalog kap. 19 (NGL 2, s. 284): Om styremännen på flera skepp ha där har sagts kan tilläggas följande: uttrycket har säkerligen hört som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=