skep ps ni ål abal ken 165 21. »Dr.igrep», fsv. Jni}ibrcli n. rep varmed segel hissas. — »Racke», fsv. riikkc m. ring som omger masten och varvid segelran är fästad för att hallas Intill masten, da seglet hissas eller släppes ned. Jfr SAOB R 19. — Fl. 6 har icke nägon känd källa. 22. »Skeppsbat», fsv. akil^halcr m. julle. 2,^. »Ankarboj», fsv. dohbcr m. »ankarboj (som flyter pa vattnet och visar hvar ankaret ligger)» (Schlyter, Ordbok), SAOB D 2309. 24. »Tappas ankare»: jfr härom även fl. 17, 18. 2 3. »Sasom förut är sagt», nämligen i fl. 4. — M. 7 har icke n.igon känd källa. 2 3 a. »Tre marker»: sa enligt flertalet handskrifter. Fds A: »sex marker». 26. »Allt efter som skadan är stor», fsv. cf>tcr tby skadbin är til. — Jfr Km 8 pr, som inneh.åller de enda reglerna i MESt om förhållandet mellan storleken av fordrad ersättning och värjemalsbevisningens storlek. 27. Jfr fl. 3 (med not 13). —Fl. 8 saknar känd källa. 2 8. »Fian vare saklös för de böter, som han skulle utgiva», fsv. u\iri sakbis tore hotemte, bau skiildc ity,iffua, d.v.s. han är fri för de böter, som han (enligt fl. 4—6) skulle ha betalat, om skadan hade gjorts med vett och vilja. 29. »Omkomma», fsv. fordärffuas. 30. »Fdan», d.v.s. den som vållade skeppsbrottet. 31. »Tillkomma», fsv. a koma, Samma uttryck i Fd 2: 2, 11: 1, S I 16: 1. 32. Nämnden skulle s;ilunda kunna värja den tilltalade även för v:idaverk och därigenom alldeles fria honom fran straff. — Om viljaverk och vadaverk även fl. 3 (med not 13a). 3 3. »Lägga till vid bryggan och lasta av», fsv. til bromia läy,}iia ok af) skipa. »Bryggan», fsv. bro {., d.v.s. kajen, skeppsbron. Jfr Km 3 3 med kommentar. 34. »Lägga sig ät sidan», fsv. i iidait laf’gias. 3 3. Om stadens tjänare (fsv. swen) se Kg 20: 10. 3 6. Den sista satsen, inom [ ], saknas i hs A. Den finns däremot i hs CKQ—DFiNO (hs B är här defekt). Jfr G 3 med kommentar (not 30). — Fl. 10 saknar känd källa. 37. »Men fördärvas icke», fsv. ok lästes c/g, d.v.s. det blir icke vrak, det blir icke sä fördärvat, att det icke kan fortsätta resan, om fartyget lättas, gem)m att en del av lasten kastas överbord. 3 8. »Sker kast överbord», fsv. wardber tber kast af). 39. »Lller som om det vore pä hav eller i sjö», fsv. ella som ware i baffwi ella sio. Uttrycket är oklart. Av § 1 framgår emellertid, att flocken handlar omhuru kast överbord skall återgäldas icke blott dä det sker frän grundstött fartyg, utan också fran fartyg, som har rakat i fara ute på hav eller på sjö i djupt vatten. 40. »De maste kasta överbord», fsv. tborff at kasta, för att lätta skeppet och därigenom få det loss från grundet. 41. »Det skall man atergälda, både skepp och last, efter marktal», d.v.s. efter antalet marker, efter värdet av det som har »kastats» för att rädda fartyget ur faran. Både skadan pä skeppet och förlusten i gods skall ersättas i förhallande till värdet. Bade skepp och last skulle deltaga i ersättningen av vad som har offrats. Om flera äga del i det gods, som kastas överbord, skall ersättning lämnas dem efter värdet. Mera ingående regler finnas i VSt (111: 111: 10—11) och VSj (1: 22, 23, 41 ). Jfr även kommentaren till B 22: 6. 42. »Da skola de råda, som äro flera fasta skeppsmän», fsv. tba skiilii tbe radba, som flerc ärii farjaste. Adjektivet farjaster tycks ha varit sällsynt; det har av skrivarna för-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=