Magnus Erikssons stadslag 164 3. »Da är det honom tillätet att lossa det», fsv. tha ma han thet lofflika i fskifia. 4. »Sa som förut är sagt», nämligen i Km 33 pr och 33: 1—2. 3. »Som sin ensak», fsv. cnskylf. Försummelse att erbjuda fogden förköp av skeppets varor straffades sålunda mycket strängt: hela skeppslasten beslagtogs. — Fl. 1 bygger pä Bj S pr, men visar en skärpt kontroll över handeln. Under det att enligt Bj godset fick föras i land och magasineras, innan fogden måste underrättas, ägde enligt MESt fogden att besiktiga godset och välja ut vad han ville köpa, innan lasten lossades. Nytt är också det stränga straffet. Reglerna äro emellertid oklara. De kompletteras av Km 3 3. Troligt är, att de tre dagarna skulle räknas frän fogdens besök och skulle gälla för de varor, som fogden hade sagt sig överväga att köpa för slottets eller stadens räkning. Jfr C. von Schwerin, Forköp und Verwandtes in den nordischen Rechten (i- Festschrift fiir Firnst Heymann, 1940, 1, s. 3 80 f.). —Också enligt den norska Stadslagen (Magnus lagaböters Bylov) 6: 16, 18 hade konungen förköpsrätt till alla varor, som på skepp kommo till staden: »Om utländska köpmän lossa sina varor fran skeppet, förrän de hava tillsport den som förestår konungens gärd, är den som så gör saker till en mark silver . . . Och han (d.v.s. den som sitter pa kungsgården) skall inom tre dagar taga undan det som han vill köpa, om han är utan förfall, eller han (d.v.s. köpmannen) ma saklöst sälja till vem som han vill.» 6. Samma regel i Bj 13 pr och i VSt I: 10. 7. För missgärning ombord (dråp, sär o.dyl.) skulle tillämpas Stadslagens bestämmelser om hemfrid (E 26). — Med fl. 2 jfr Bj 13 pr; en jämförelse med Bj 12 visar, att redan enligt Bj edsöresstraff kunde utdömas för missgärning ombord. .\ven VSt, som icke innehaller stadga om edsöresbrott, jämställer missgärning ombord pa fartyg, med hemfridsbrott; i båda fallen gäller tveböte (VSt I: 10). 8. »\'id brygga», fsv. / bryi^^iuläghc. 9. »Han», d.v.s. gärningsmannen. 10. »För ankar», fsv. i akkarislägbc. 11. Med fl. 3 pr och 3: 1 jfr Bj 13 pr. 12. »Själv sjätte», d.v.s. med ed av sig själv och fem andra män. 13. »Skall därvid förfaras sä som stadgat är», fsv. gauge sua som i rskils. Jfr S I 21: 1. Fl. 3: 2 bildar snarast en fortsättning pä fl. 2. 13 a. Om motsatsen mellan viljaverk och vadaverk se även fl. 9 och vidare B 16, 17, Km 24: 1 och D E 14. »Fästa, som är buren i land», d.v.s. fastgjord i land. Jfr fl. 20. 13. Fl. 4 är hämtad från Bj 19: 3. Jfr också VSt Ill: 111: 2. 16. »Mandråp», fsv. mannaiäkt f. mandråp, i andra handskrifter mani ät f.; till verbet l ägha dräpa, isl. lega. 17. »Ma icke i stället lämna några böter», fsv. kome engom botum uidher, d.v.s. han far icke sona sitt brott genom att erlägga böter och därigenom undga dödsstraff. Samma regel i E 23: 2, D I 1 pr; jfr också Eli pr, 24. 18. »Brister han at eden, är han fälld i saken», fsv. Falz han at edhenum, wan fallin til sakinna. Uttrycket tiari fallin til sakinna även i R 20 pr, 2 3: 1, 3 0. 19. »Göra med honom vad han vill», d.v.s. mälsäganden kan bestämma, att brottslingen skall mista livet. 20. »Få sin rätt», d.v.s. sin andel av böterna. — Fl. 3 har icke någon känd källa. Jfr emellertid VSt 111: III: 1: 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=