Magnus Erikssons stadslag lejt icke stå fast, give han ut halva skeppslegan och har förverkat fästepenningen, om två vittnen finnas.'’’ Kan så vara, att han har lastat in '’’’ och seglar eller ror ut ur hamnen och bommen kan ses ombord,*” och han vill sedan skiljas från skeppet och lastar av godset,*’'' då är hela skeppslegan förtjänad. Samma lag vare för den som lejer ut, omhan ej vill hålla det som han lejer ut.‘*’ 160 (!!> XVI. Om flera leja skepp gemensamt.’' Då flera leja skepp gemensamt,’' må ingen gå från avtalet utan skepparens lov.’" Går någon från och har lastat in något i skeppet, gälde han full skeppslega.’ * Har han icke lastat in något, men går från avtalet, gälde han halv skeppslega.’^ XVII. Omnågon släpper ett tåg ur händerna, eller omankare eller tåg brister. Släpper en skeppsmän, eller huru många de äro, ett tåg ur händerna, återgälde han skepparen all skada för tågen efter gode mäns värdering. § 1. Brister tåg eller ankare, må det vara skepparens skada. Släpper han det själv ur händerna, må det vara hans egen skada.”’ XVIII. Om någon ombord hugger av ett tåg, eller styremannen själv gör det.’*’ Hugga skeppsmän av ett tåg utan skepparens lov eller vilja, återgälde de till skepparen all skada efter gode mäns värdering. Hugger han själv av det, må han själv hava skadan.” 7S XIX. Huru länge tung vara eller gods får ligga på bryggan. Av allt det gods, som kommer till staden med skepp, skola de som komma därmed icke låta tungt gods av något slag, såsom koppar, salt, järn eller vad det nu är, ligga på någons brygga,”'' eller sälja det där, utan föra det till bodar eller på allmänt torg. I annat
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=