Magnus Erikssons stadslag som är sant. Fälla de honom, vare han fälld; värja de honom, vare han värjd, vare sig det är för vådaverk eller viljaverk."*” 158 X.Om skepp som ligga vid bryggan och de som komma dit, huru de skola väja för varandra. Nu kommer skepp seglande eller roende till staden med gods och vill lägga till bryggan och lasta av; då skola de skepp, som ligga där förut och äro barlastade, lägga sig åt sidan och låta den andre komma till bryggan. Den som icke gör så, böte för varje dag, som han ligger kvar, sedan han blev tillsagd genom stadens tjänare och fogdens och rådmännens bud med två närvarande män som vittnen, tre marker till treskifte: till målsäganden, konungen och staden. Förmår han ej böta, [må han gå till arbete.] :;r, XI.Om ett skepp går på grund men fördärvas icke,'^‘ och sker kast överbord,’^ huru det skall återgäldas, eller som om det vore på hav eller i sjö.""* Nu går skepp på grund men fördärvas icke," och de måste kasta överbord; allt det som blir kastat, det skall man återgälda, både skepp och last, efter marktal.Och var och en skall gå ed, att han har gjort rätt för allt det gods, som han har där. Nu äro de oense om sjökastet; då skola de råda, som äro flera fasta skeppsmän.^“ § 1. Komma män i nöd på hav eller i sjö, och kommer över demsjögång och olycka,och måste de där kasta överbord, då skall det gods, som kastas ut, återgäldas såsom förut är sagt. Bliva de oense omsjökastet, då skola de råda, som äro flera fasta skeppsmän. XII.Om någon lastar in gods på en annans skepp honom ovetande, vare sig han har gods där ombord eller icke. Nu lastar någon in gods på en annans skepp,^ ’ mera än han säger till skepparen eller kommer överens med honom, och fördröjer detta; han har förverkat godset, och det skall skepparen taga som sin ensak.’ Och han böte för tjuvnad fyrtio miarker till treskifte: till målsäganden, konungen och staden, och hete tjuv, om det finns vittnesbörd av sex män, eller om han själv vidkännes det. Nu för-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=