Köp inålabal kcti 153 231. »Av de varor, som de här skola köpa», fsv. i tbcm kö[)ciiskii[>, tbc skulu bär köpa, d.v.s. vid sina uppköp av svenska varor. 23 2. »Och ej annorlunda, sasom i stycken av koppar, utom i fall den som säljer det icke har mera, sä att han kan fylla ut ett skeppund ät honom», fsv. ok ainiarlcJbis ciy,, som stykkiom kopar, ifaii tboi som tbet säl baffucr ci^ mera, at ban ma bonum skippnnd i pfylla. Den fsv. texten är oklar. Troligen avser den att säga, att järn och koppar icke finge säljas i mindre partier än hela skeppund, sävida icke säljaren hade sä litet, att han icke kunde fylla ett skeppund. Jfr fl. 33: 3 »utom om han är fattig och har mindre, dä skall det allt säljas var för sig». 233. »För att vägas pa väg», fsv. a uä^bne iia^v,bcnnc. Om stadens väg se även Kg 18 pr, 22 pr och 25. 234. Om pyndare se Kg 16, 17 och 25. 23 3. »Sälspäck skola gäster köpa kokat och ej okokat», fsv. Sccl skulu gaste köpa hränJan ok eig obrändan, d.v.s. sältran och icke (färskt) sälspäck. Det naturliga sälspäcket härsknade lätt. För att bli mera hallbart mäste det kokas till tran, som redan under medeltiden hade en mångsidig användning. Seel (hs A) är en rent tysk form; mit. sel m. »Seehund, Robbe; der Thran dieses Tieres». Det är det tyska namnet pä handelsvaran, som här har kommit in i lagtexten. Flertalet handskrifter (hs bCKQ och hs DFiLMNO) ha dock S/c/, tl.v.s. den östsvenska formen s]äl. Likasä fl. 21:4 seelfat hs A (stelfat hs BCKQ och hs DELMNO). Om växlingen sfäl . säl i svenskan se E. 'VC'esscn, Svensk spräkhistoria 1 § 5, 161. 2 3 6. »För läng tid», fsv. langlika. Gästen fick sälunda icke skaffa sig stora kvantiteter smör genom uppköp i smäpartier, under förevändning att han skulle använda det för sin egen kost. Salunda äterigen ett exempel pä lagens strävan att stoppa all gästernas handel i mindre partier. 2 3 7. »Samma lag som förut är sagt», d.v.s. böter av 40 marker enligt fl. 34 pr. — Sista meningen i fl. 34: 2 saknas i hs DEM i^haplografi). —Fis BCKQ och hs S börja här med fl. 34: 3 ett nytt kapitel. 23 8. »Åbo borgare», fsv. Abo byamän. 239. »Eran Roden», fsv. aff Rodbenum, fran Roslagen. 240. »Med skepp», fsv. medb skipum, d.v.s. med tillhjälp av skepp, med begagnande av skepp som transportmedel. Stadgandena i fl. 13 och 16 om att köp (utom i vissa undantagsfall) icke fick ske ombord pä skepp gällde givetvis ocksä för dem, som kommo fran de delar av det svenska riket, varom här är fräga. 241. Fl. 34: 3 innehåller förbud för kuststäderna norr om Stockholm, i Norrland och Finland, utom för Åbo, att sända sina fartyg för handel till nägon annan ort än Stockholm. Detta är grundvalen för det s.k. bottniska handelstvånget. Det har uppenbarligen kommit till för att gynna köpmännen i Stockholm. Strävandena att koncentrera utrikeshandeln till vissa städer voro ett tidstypiskt drag, märkbart bl.a. i fräga om Bergen i Norge och de östbaltiska handelsstäderna. Se härom K. Kumlien, Sverige och hanseaterna (,1933 ), s. 226. Om det s.k. bottniska handelstvångets historia se särskilt N. Ahnlund, Sundsvalls historia (1921). — Det är svart att förstå, varför bestämmelsen har fått sin plats här. Den bryter sammanhanget inom fl. 34, som f.ö. handlar om gästers rätt att göra uppköp. \'issa handskrifter (^hs BCKQ och hs S) börja ocksä nytt kapitel med § 3. 242. »Män frän Gotland»: se ovan not 212. 243. »Tre pund»: »pund» är här enligt Schlyter (Glossar) ett mätt av 4 tunnor. Det är en liten kvantitet, i förhållande till »hela läster».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=