Magnus Erikssons stadslag 152 kringgå förbudet mot för små inköp genom att använda bulvaner och dessutom sökt locka byamän att medverka som bulvaner för olagliga köp genom att lova dem att sta för böterna. Det är sådana hemliga avtal man nu sökte förhindra. Bulvanen skulle fällas, om köpeavtalet mellan honom och gästen icke var öppet och ärligt, och bulvanen blev icke befriad från sina böter genom att gästen hade lovat att betala dem. Att straffet för bulvanen var dubbelt sä strängt som för gästen ger en antydan om att man ansåg bulvanskapet för ett mycket allvarligt brott. Vem som var målsägande anges icke i § 4—7; möjligen var det angivaren, som här täcks av ordet målsägande. Att böterna till målsäganden i § 4 och 7 ha satts sä högt som 20 marker, visar i varje fall, att man ville driva fram upptäckt av brott mot stadgandena. 223. »Den man, som tilltalas inför rätta», fsv. them maiiiic skulJ giffs. Om detta uttryck se G 7:6. 224. »Såsom förut är sagt», d.v.s. med två vittnen (§ 3—7). 22 3. »Högre köp», d.v.s. köp till högre belopp. —»Köpe mera pa kredit», fsv. horghe nicrd. 226. »Envar göre skatt allt efter den köpenskap som han driver», fsv. buar göri skut cpfer thy han köpenskap driffwer. Denna regel står i överensstämmelse med Kg 19 och 20 om beskattning. 227. »Som därom stadgas», nämligen i Kg 19 och 20. — Här är en av de första stadgandena i svensk rätt för att motverka bedrägeri mot borgenärer. — Med bestämmelserna för handel i fl. 20—23 och fl. 3 3 bör jämföras reglerna för torgrätten på Kopparberget enligt privilegiebrevet den 17 febr. 1347 (SD 5, s. 636 f.): »Torgdag skall vara tva gånger i var vecka, onsdagen och lördagen, med all den frihet, som alla andra köpstäder hava, som hava fritt torg. Dit må alle män fritt komma utan nagon tull med det som de hava, och sälja kläde och annat gods, pa torgdagarna men icke pa andra dagar, i hela stycken och halva, järn i hela hundraden och halva, säd i minst hela tunnor eller läster, salt i hela pund eller halva, humle sammaledes, smör och fläsk i hela skeppund eller halva.» Det var salunda endast handel med varor i större partier, som var tilläten, däremot icke någon detaljhandel, det som vi vanligen förstå som torghandel. Privilegiet av »fritt torg» avsäg sålunda endast bergverkets och de större förbrukarnas intressen, däremot icke direkt allmogens. Om Kopparbergets torgrätt se T. Söderberg, Stora Kopparberget under medeltiden och Gustav \'^asa ( 1932), s. 431 f.; »Medeltida urkunder rörande Stora Kopparberget», utg. av E. W’essen (1947), s. 36 med kommentar s. 102. 228. »Gäster frän Elandern», fsv. gaste aff Ilandren-, även i § 3. Stockholm hade salunda förbindelser med flandriska städer (trol. Briigge och Gent), trots den spänning, som vid 13 00-talets mitt fanns mellan tyska hansan och Flandern. — »Gäster från Gotland», fsv. aff Gutlande. Det måste vara köpmän fran Visby, som här avses. Jfr fl. 33: 3 (med not 212). — Om handeln mellan Lybeck och Stockholm se framför allt \\'^. Koppe, Liibeck—Stockholmer Handelsgeschichte im 14. Jahrhundert ( 1933 ); K. Kumlien Stockholm, Liibeck und Westeropa (i: Hansische Geschichtsblätter 19 32). 229. »I landet och staden», fsv. a landeno ok stadhenum. Stadgandets upphovsman tycks ha glömt, att enligt fl. 33: 3 gäster över huvud taget icke kunde lagligen idka handel pa annan ort än i den stad, där de bodde. 230. »Det som blev köpt eller sålt»: Fl. 34 pr är i viss män en parallellbestämmelse till fl. 3 3, då den också handlar om försäljning. Enligt rubriken skulle flocken handla om gästernas inköp i Stockholm.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=