Magnus Erikssons st adsiag 150 ’sätta, ställa, placera, anvisa plats ät’. Detta sammanhänger säkerligen med en teoretisk (men felaktig) uppfattning, att en allmän (^och abstrakt) betydelse bör vara ursprungligare än en konkret. Ordet har sedermera behandlats av K. G. Ljunggren i Meijerbergs Arkiv för nordisk ordforskning 7 (1947), s. 10 f. De fsv. exemplen, icke minst de frän MESt, äro av stort intresse för ordets härledning och betydelseutveckling. 201. »Kopparrök», fsv. koparrökcr m. kopparvitriol (eller nägot annat kopparsalt, se SAOB K 2369), av mit. kopperrok (ty. Kupfcrranch). Det är märkligt, att detta nämnes bland importvaror, da ju annars koppar var en av' Sveriges främsta exportvaror. —Några handskrifter (hs ENO) ha i stället: »koppar, rökelse». 202. Om klädeshuset se även Kg 18 pr, 22 pr. 203. »Låta uppskriva det», fsv. tbct lata scriwa. Enligt Kg 18 skulle stadens kämnär och stadens skrivare upptaga inkomsterna från klädeshuset. »Stadens skrivare skall skriva upp det och föra räkenskap däröver.» 204. »Där införas och uppskrivas», fsv. thcr inskipas ok scriwas. Se not 200. 205. »Efter gammal stadga», fsv. rptcr ganiblum stadga. Om detta uttryck se ovan not 81 och Kg 1 pr med not 3. 206. »Icke i några källare eller bakbodar», fsv. / engom källarom clla bakbodhum. Fsv. bakbodb f. bod som ligger inat gärden, eller möjligen vid en gränd, men icke vid gatan. Motsatsen, gatiibodb (ofta: opcnbar gatubodb) bod vid gatan, öppen bod, omtalas såväl här som i § 4. — I burspråk är 1460 lämnas följande föreskrift: »Ingen må fördrista sig till att hava kläde, lärft, kryddor eller sådana varor, vad helst det än är, i bakbodar i gränderna, vid böter av 40 marker, utan i öppna bodar vid gatan och på torget, utom om det är tungt gods, såsom salt och dylikt.» 207. »I hela hundraden», fsv. bclum biindradbum, förmodligen av alnar. 208. »I hela dussintal», fsv. belum dusinum. Enligt Schlyter (Ordbok) »antingen antalet af lådor el. paketer, där sådana varor inlagda tilläfventyrs plägade säljas, el. ock en viss vikt». 209. »I hela läster», fsv. bclum lästum. Läst är här ett stort rymdmått (vanl. 12 tunnor). 210. »Utom om han är fattig», fsv. i tan ban är fatckcr; ban måste väl här avse säljaren, d.v.s. gästen. 211. »Då skall det allt säljas vart för sig», fsv. tba skal tbet alt i sänder sältas, d.v.s. dä fä alla dessa varor säljas i mindre partier för varje gäng. Fsv. i sänder har sålunda här den nutida betydelsen ’åt gången, i taget, (särskilt) för sig’ (t.ex. var sak i sänder). Jfr fl. 34:4 »tre pund säd i sänder, men ej mindre, fsv. tbrcm pundom korn i sänder, ok cig minna. —En liknande undantagsbestämmelse i fråga om gästers inköp finns i fl. 34: 1 »utom i fall den som säljer det icke har mera, sä att han kan fylla ett skeppund ät honom»; dä kan det få köpas i mindre partier ät gången. 212. »I skeppund», fsv. skippundum. Ett skeppund var betydligt mindre än en läst. — »De som äro fran Gotland», fsv. tbc aff Gutlandc äru. Särskilda förmåner för »dem ifrän Gotland», fsv. tbcm aff Gotlandc, stadgas också i fl. 34: 4. Och i fl. 34 pr omtalas gäster »frän Flandern, Tyskland, Gotland» (fsv. aff Gutlandc). De gotländska köpmännen fingo sälja salt i skeppund (icke i hela läster), och de fingo köpa säd i (minst) tre pund (icke i hela läster). Dessa lättnader i partihandeln för de gotländska köpmännen, med nedsatta minimikvantiteter för spannmål och salt, voro grundade pä ett kungl. brev den 17/6 13 52 (SD 6, s. 362), i vilket Magnus Eriksson stadfäster staden Visbys handelsprivilegier. Enligt brevet var i Stockholms privilegier stadgat, att ingen gäst (nullus
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=