Köp mål abal kcn 149 uanui thcr mcdh, sum tbct ajf bouum köpir, d.v.s. »underrätta köparen med detsamma som klädet säljes, om stycket ej har den vanliga längden» (Schlyter, Ordbok), underrätta (varsko, upplysa) köparen, om varan (klädet) ej håller måttet. I denna betydelse är fsv. warua påverket av mit. xvarnen benachrichtigen. Meningen är sålunda, att det är säljarens skyldighet att underrätta köparen, om det är något fel pa varans kvalitet (rä/- fanliii’bt) eller kvantitet {laiiglcck). 192. »Vara», fsv. balda, d.v.s. klädstycket skulle innehålla, »såsom tillbörligt är och fordom plägades». 193. »Skall man lata stryka det», fsv. tber skill ban lata stryka; av mit. strikcii »Tuch oder Leinen messen», egentligen släta ut det (glätta det) för noggrann och exakt mätning. Av sammanhanget framgar tydligt, att det är fråga om någon åtgärd för att kontrollera klädets (klädpackens) riktighet och längd. Gör man ej detta, får man stå sitt eget kast. 194. »Dold falsk \ ara», fsv. inbundit fals. Bj 3 8: 3 har infuli^bit tals, salunda någon förfalskning inblandad i varan. 19 5. »Såsom förut är sagt», nämligen i fl. 3. 196. Att den förfalskade varan skall brännas, stadgas även i fl. 3. 197. Den sista meningen (som saknas i flera handskrifter; hs BKQ—ENO) är överraskande, eftersom MHSt principiellt skulle gälla för alla städer, icke endast för Stockholm. Jfr härmed sista meningen i fl. 30: 2. —Med fl. 32: 1 jfr Bj 38: 5. 198. »Det som honom behagar», fsv. tbct bonum bus^nas.. 199. Om den förköpsrätt, som tillkom konungens fogde se Sk 1. 200. »Eöra», fsv. skipa ok föra, egcntl. »skeppa ur och föra (upp till klädeshuset)». — Liknande längre ned i samma stycke: »För han det ej upp ur skeppet», fsv. skipai ban tbct c/g t p, och i § 1 om vin, som skall föras upp frän skeppet till stadens källare: »där införas och uppskrivas», fsv. tber inskipas ok scriuas. Verbet skipa (skipadbc) är bildat på subst. skip n. skepp, båt, och betyder ursprungligen 'utrusta etr skepp (för en resa)’, 'föra ombord’ och ’föra i land’. Ytterligare exempel på denna ursprungliga och egentliga användning av verbet skipa finnas i Sk 13 pr, 16, 19 och i Erikskrönikan V. 305 6, 4192 och 4227. Tidigt har emellertid ordet brukats i en allmän betydelse ’utrusta, inrätta, ordna’, med en mångfald olika objekt; denna användning är välkänd från alla de nordiska fornspraken (även isl.) och bör därför vara mycket gammal. Man har salunda släppt associationen med grundordet skip och endast vidhållit den verbala betydelsen (se t.ex. Söderwalls Ordbok, art. skipa). Bl.a. las^b skipa, den enda användning av verbet, som lever kvar i nutida svenska. Ordet finns, med sin ursprungliga betydelse, i forneng. scipian »to put in order, equip, man a ship; to take ship» och i mit. sebepen lasta, lossa. Det har också, sannolikt frän de nordiska vikingarnas sprak, med sin ursprungliga betydelse ’utrusta ett skepp’, upptagits i fornfranskan, varav nutida fra. cqitipcr (och cquipai’c). Schlyter (Glossar till MESt) för upp de olika betydelserna av skipa under samma rubrik: »1) förordna, stadga ... 2) förordna, tillsätta ... 3) iöra, införa (gods, tilläfventyrs egentligen i skepp)». I Ordbok har han blivit mera tveksam; där upptager han tva olika verb skipa och anmärker om det ena (med betydelsen ’föra (gods) i el. ur fartyg’): »Detta ord bör skiljas från det föregående skipa; i annat fall skulle den här anförda bem:en vara den eg. och ursprungliga, frän hvilken de ofvan uppgifna måste härledas, hvilket svårligen kan antagas». Samma tveksamhet utmärker Söderwall (Ordbok), som dock snarast tycks vilja uppfatta de båda verben skipa som samma ord; besynnerligt nog anser han skipa i betydelsen ’föra (gods el. manskap) in i cl. pä fartyg, inskeppa, föra ombord, lasta’ som en specialisering av skipa i den allmänna betydelsen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=