Köp ni äl abal keII 145 13 8. »Där lastas upp fran skepp», fsv. tbcr i psk/piis. 139. Om varorna (järnet, smöret) lastas om i Stockholm och där säljes (för export), skola de där vägas pa stadens vag och förses med Stockholms stads märke. 140. »Stadens brev», d.v.s. skriftligt intyg från den stad, där varan vägdes och lastades för direkt utförsel. Av § 2 framgår, att »nämnda köpstäder» kunde på egna skepp direkt utföra sin varor till Tyskland. 141. »Vare fri i Stockholm för ny vägning», fsv. uitri saklös i Stokholmc i in andra uikt, d.v.s. han kan icke ställas till ansvar i Stockholm för felaktig vikt, hans järn (eller andra varor) behöver icke vägas om i Stockholm. 142. »Om det icke där lastas upp fran skepp», fsv. i faii tbet tbcr i p skipas.. 143. »Det skall allt vägas», nämligen pa stadens våg och förses med stadens märke sasom intyg därom. 144. »Och icke häller full vikt», fsv. ok ci^ fult uäfiber. 14 3. Härmed åsyftas Kg 17 och 2 3. 146. »Förrän konungens skatt har utgått», fsv. för än koniin^x skatter är i tkonicn. 147. »Om någon gör annorlunda», d.v.s. driver köpenskap pa landsbygden utanför marknaderna eller haller marknad, innan uppbörden av konungens skatter för aret är avslutad. Denna bestämmelse, att köpmännen icke fingo komma och hälla marknad, förrän skatterna voro betalda, har sannolikt varit ett kraftigt padrivningsmedel för konungens uppbördsmän. 147 a. »Konungens fogde eller konungens ämbetsman», fsv. fogbatc clla konungs änibctzman. Hs D: konunx fogbatc, cllcr nokor koniinx cinbczinan. Se Kg not 3 och 3 2. 148. »Frälsemäns svenner», fsv. boffmanna suena. Om ordet bofman frälseman, adelsman so SAOB H 1294. Det är lanat fran mit. bofman landbonde, följesman, krigsman (mlat. CIOiensis). —Vissa handskrifter tillägga här: byamanna siicna byamäns (borgares) svenner. 149. »Prästens svenner», fsv. presta su ena hs A. Andra handskrifter (hs BCKQ) : »präster». 130. Här nämnas salunda i vissa handskrifter (se not 148) alla de fyra standen: adel (hovmän), präster, borgare och bönder. Det förutsättes, att adelsmän själva icke driva nagon handel, utan endast genom sina tjänare och ombud (svenner). 13 1. Böterna för »landsköp» äro anmärkningsvärt höga. 13 1a. »Konungens ensak»: Det är rätt anmärkningsvärt, att konungen ensam i detta fall uppbar böterna. Staden fick ingen del däri, fastän böterna utgjorde straff för brott mot stadens handelsmonopol. Detta är förmodligen en följd därav, att konungen var stadens skyddsherre. 13 2. »Av dessa nämnda män», fsv. aff tbässom forncmpdom mannom. Andra handskrifter (hs DENO) ha: »av sadana förköpare» {forköparoin), d.v.s. sådana som köpa upp i förväg (innan varan har kommit till stadens torg); ytterligare andra handskrifter (hs LM): »av sadana landsköpare». 13 3. »Ty alla köp skola göras i staden, både mellan landsboar och köpstadboar, och icke pa landet eller annorstädes», fsv. I'orc tby at all köp skulu i stadbenum göras, hadbc landzmanna ok köpstadzmanna mällcn, ok cig a lande ella annarstadz. Detta är den grundläggande regeln för medeltidens stadsväsen och handelsrätt, i viss mån en sammanfattning av bestämmelserna i fl. 14—23. — Om förbud mot landsköp se H. Yrwing i »Kulturhistoriskt lexikon», art. landsköp ( 1963 ). 10 .Mai/iiiis Eriks.soiis .stail.s/ai;
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=